Ares

Ares som en romersk staty.

Ares är son till Zeus och Hera. Han kallas för krigets gud, men egentligen är han stridens och blodtörstens gud. Hans syster Athena var mer den skickliga, genomtänkta stridens gud. Ares är hetlevrad och tänker sig sällan för. Han lever för att strida och kastar sig gärna in i vilken kamp som helst, oavsett om det gäller en god eller ond sak. Athena tycker illa om honom och de andra gudarna har ofta anledning att oroa sig för Ares våldsamhet. Den ende som verkar gilla hans blodiga äventyr är Hades, dödsrikets härskare. Tack vare Ares får han ju hela tiden nya undersåtar.

Ares symboler är bland annat örnen och gamen. Han brukar alltid bära sin vackra bröstplåt, hjälm och sina vapen i myterna. Han reser omkring i en ståtlig vagn dragen av fyra odödliga, eldsprutande hingstar.

Ares hade en trogen älskarinna i kärleksgudinnan Afrodite. Tillsammans hade de åtminstone två söner, Deimos (”Skräck”) och Phobos (”Rädsla”). De följde alltid sin far ut på slagfältet. Afrodite var egentligen gift med smidesguden Hefaistos. Men snart märkte Hefaistos att hans hustru hade fuffens för sig och han bestämde sig för att gillra en fälla. Nästa gång Afrodite smet iväg följde Hefaistos efter och väntade tills de bägge älskande låg nakna i Ares säng. Då kastade Hefaistos ett guldnät över dem, som var så fint spunnet att ingen kunde slinka igenom. Det var också otroligt starkt och hur mycket den mäktige Ares än kämpade och slet kunde han inte dra sönder nätet. På detta sätt släpade Hefaistos de två otrogna inför Zeus och de andra gudarna, som inte kunde låta bli att skratta åt hela historien. Ares och Afrodite skämdes och Hefaistos var rasande. Poseidon lyckades lugna ner honom genom att tvinga Ares att betala böter till Hefaistos som förlåtelse.

Ares får spö av sin syster Athena.

När människorna krigade mot varandra blandade sig gudarna gärna i och valde att stötta olika sidor. Detta gjorde förstås att det blev bråk mellan gudarna också. Ares och Athena låg alltid i luven på varandra. Två gånger hade de mötts på slagfältet under olika krig och Ares hade förlorat båda gångerna. När trojanska kriget bröt ut ställde sig Ares på trojanernas sida medan Athena stödde grekerna. Ares klev varje dag ut mitt i striderna och dräpte så många greker han kunde. En dag blev han anfallen av den grekiske hjälten Diomedes. Ares var nästan oslagbar, men Diomedes lyckades driva honom tillbaka med hjälp från Athena. Hon bar sin skugghjälm, som gjorde henne osynlig, och sköt pilar med sin silverbåge mot Ares. Till slut stod han inte ut längre utan flydde från striderna och begav sig hem till berget Olympen igen.

En gång tänkte två jättar, söner till Poseidon, bestiga berget Olympen och fånga Hera och Artemis. Men först stötte de på Ares som genast gick till attack. Ares var nog starkare, men jättarna var skickligare på att slåss och lyckades därför fånga in honom. De band guden med kedjor och stoppade ner honom i ett bronskrus där han blev kvar i tretton månader. Till slut skvallrade jättarnas mor för Hermes, som tillsammans med Artemis lyckades befria Ares. Medan Hermes löste Ares kedjor lurade Artemis jättarna att döda varandra.

Man tillbad hellre Athena än Ares i antikens grekland. Men i Sparta, den berömda krigarstaden, var det många som dyrkade honom och bad till honom innan de gick ut i strid. I Romarriket kallades Ares för Mars, och var en långt mer dyrkad krigsgud.