Sjörövare på havet

Det har funnits sjörövare lika länge som det har funnits fartyg.

När man förr skulle skicka stora laster mellan fjärran länder, gjorde man helst det sjövägen. Den som slog till mot en sådan transport kunde man vara säker på att få tag på ett stort och värdefullt byte. Om lasten bestod av till exempel guld behövde man inte göra så mycket mer resten av sitt liv - om man kom undan, vill säga.

Sjörövarnas tid

Både bland vikingarna på 1000-talet och i det gamla romarriket till cirka 500 år efter Kristi födelse hittade man pirater. Men nästan alla av dessa är bortglömda nu. De människor som man i dag tänker på när man hör ordet "sjörövare" levde från 1500-talet till ca 1850. De var män, och ibland kvinnor, som stod utanför lagen och levde på att plundra andra fartyg.

Varför blev man pirat?

Från början hade de flesta varit vanliga sjömän. När deras fartyg blivit attackerat av pirater hade de kanske fått välja mellan att dö på fläcken, eller att själva bli pirater. Då var nog valet inte så svårt. Många blev också frivilligt pirater.

Livet ombord på ett stort fartyg för vanliga sjömän betydde hårt arbete styrt av hårda befäl, och ofta för en liten lön.

Kikare

Som pirat hade man möjlighet att till och med bli rik, och risken att åka fast var inte så stor. Det fanns ändå de som slutade sina dagar i galgen.

Många nationer skickade ut slagskepp för att jaga och infånga de farligaste piraterna. Flera pirater dog under dessa strider, men de flesta sjörövare dog av sjukdomar ombord eller då deras fartyg gick under i stormar.

Kinesisk pirat under attack

Olika sorters pirater

Kapare

"Kaparna" var sjörövare som hade fått ett så kallat kaparbrev av kungen eller drottningen. Detta betydde att de var pirater i sitt hemlands tjänst. De anföll framför allt skepp från fiendeländer. Allt byte de kom över delades mellan dem och staten.

Kaparna från Storbritannien var särskilt framgångsrika. Drottning Elisabeth I låg i slutet av 1500-talet i fejd med den spanske kungen. Hennes kapare drog in stora summor till kronan genom att plundra de guldtransporter som gick från Syd- och Mellanamerika till Spanien. Den flitigaste av dessa kapare var Sir Francis Drake.

Buckanjärer

"Buckanjärerna" var från början jägare från ön Hispaniola i Karibiska havet. De har antagligen fått sitt namn efter de små hus, "boucans", där de rökte kött. Enligt vissa historier var det också dessa jägares stora knivar som så småningom utvecklades till piraternas favoritvapen, den korta huggaren. Buckanjärerna tyckte så illa om spanjorerna att de slöt sig samman i ett brödraskap av pirater för att plundra de spanska fartygen. I början på 1600-talet hade den engelske kungen James I dragit in kaparnas fribrev, och nu slöt sig många av dessa till buckanjärerna istället. Dessa sjörövare var ökända för sin vildhet och grymhet, till och med mot sina egna kamrater.

Hus i brand

Korsarer

"Korsarerna" var sjörövare som höll till i medelhavet. De var en blandning av både pirater och kapare från många nationer. De är antagligen de sjörövare som funnits längst. Redan på 800-talet anföll kristna och muslimska korsarer varandra till sjöss.

Egentligen handlade det om att kunna kontrollera handelsvägar genom Medelhavet. På den tiden fungerade korsarerna ungefär som kaparna senare gjorde.

Asiens pirater

Kinesiskt tvåhandssvärd

Även Asien hade sina pirater. De som höll till kring Sydkinesiska havet är antagligen de mest hänsynslösa som världen skådat. Många av piratkaptenerna var kvinnor. Den mest kända av dessa är antagligen Ching Shi. Hon var så framgångsrik i sina piratdåd att hon nästan fick all handel att upphöra längs Kinas kuster. Det är också i Asien som sjöröveriet funnits kvar längst, ty än i dag kan man bli anfallen av en sorts pirater, nu med moderna vapen som k-pistar och snabba motorbåtar.

Bland alla dessa sorters sjörövare fanns det olika typer av människor. De flesta blev pirater för att själva kunna tjäna på det, men det fanns också de som på detta sätt ville tjäna sitt land. Sjöfarare fruktade med rätta ett piratanfall, för många av havets laglösa var otroligt grymma. Det kunde hända att någon fick fingret avskuret, eftersom en sjörövare ville ha ringen som satt på det. Många pirat-offer blev ihjältorterade eller avrättade på de grymmaste sätt. Andra kom undan utan ett hår krökts på deras huvud. Bland pirater hittar man alla sorters människor -hjältar, skurkar, likgiltiga och riktiga monster.

Duell med pirat

Piratuttryck

Om man läser piratböcker eller tittar på piratfilmer, hör man ganska ofta uttryck som kan verka lite konstiga. Det här är vad de betyder:

Håll an! (Avast!)	Stopp där!
Sjöben (Sea legs)	När man varit ombord på ett skepp så länge att man inte längre blev sjösjuk, hade man fått sina "sjöben". Man kunde se om någon levt på ett fartyg länge. Då gick man med en svajande gång tills man fått tillbaka sina "landben".
Landkrabbor (Landlubbers)	En "landkrabba" var någon som inte var van vid livet på ett fartyg. Uttrycket användes särskilt om de som blev sjösjuka.
Darra mina spant! (Shiver me timbers!)	Uttrycket betyder ungefär "Det var det djäkligaste". Talesättet kommer från att ett fartyg skakar till när det stöter emot ett grund. Spanten är de långa träplankorna som håller ihop fartyget på bredden.
Bli kölhalad (to be keelhauled)	Har ofta betydelsen att bli ordentligt utskälld. Från början var kölhalning ett fruktansvärt straff. Bunden till händer och fötter blev man med ett rep släpad under fartyget från ena sidan till den andra under vattnet.
Tyst under däck! (Silence below decks!)	Så här sa man "Håll käften" till landkrabbor och "icke-pirater".
Svarta fläcken (Black spot)	Att ge någon "svarta fläcken" var att hota honom till livet. Från början fick man en lapp instucken i sin hand. Den ena sidan var svart, på den andra sidan stod det datum och klockslag då man skulle dö.
Yellow Jack	Det här var sjömännens namn på den hemska sjukdomen gula febern. För att inte smitta andra skepp hissade man en gul flagga som kallades "Yellow Jack". Så småningom fick sjukdomen samma smeknamn.
Gå på plankan (Walking the plank)	Ibland tvingades fångar gå på en planka från fartyget rätt ner i havet. Ofta väntade hajar på dem, ibland drunknade de. De som gick plankan var alltid bakbundna och hade ögonbindel. Man läser ofta om det här i sjörövarhistorier, men i verkligheten var det inte så vanligt som man skulle kunna tro.
Go to Davy Jones!	Detta betyder ungefär "dra åt helsike". Davy Jones var sjömännens namn på djävulen, eller döden till sjöss. Från början var han en verklig person. David Jones var i början på 1600-talet styrman på en kapare. Han blev känd för att alltid sänka de skepp han plundrat. I folktron sitter han på havsbotten med sin stora kista. Där stänger han in alla drunknade sjömäns själar, så att de inte kommer till himmelen. De som gått till Davy Jones kista (Davy Jones locker) hade alltså drunknat och försvunnit.
Davy Jones och hans kista