Tillhåll

Det fanns flera platser där pirater samlades för att utbyta erfarenheter, handla med varandra eller ibland träffas för att göra upp.

På dessa ställen, städer och olika öar, kunde piraterna känna sig trygga. Här kunde inte lagen nå dem. Kanske fanns det mäktiga personer på orten som tjänade på sjöröveriet. Vissa städer blev beskyddade av piraterna i utbyte mot att de erbjöd en fri hamn.

Ibland hittade piraterna en obebodd ö, där de själva byggde upp små samhällen. Några av dessa hade till och med egna fort, för att kunna försvara sig.

Klicka på kartan för större pdf-variant, lämplig även att skriva ut.

Piratrundans område

När bytena i Karibiska havet började bli magrare, begav sig piraterna till Indiska Oceanen istället.

Inom detta område seglade skattskepp till Indien och fartyg med rika muslimska pilgrimer. Här handlade också de brittiska, holländska och franska ostindiska kompanierna, så det fanns mycket som kunde locka en sjörövare.

Alla fartyg som seglade mot Indien eller Kina tog vägen om Godahoppsudden utanför Afrikas kust. Piraterna valde därför ön Madagaskar strax ovanför som sin bas.

Åren mellan 1690-1700 blev de rikaste i sjöröveriets historia, och de plundringståg som gick mellan de olika öarna och städerna i Indiska oceanen blev känd som "Piratrundan".

William Kidd, Henry Avery, Thomas Tew och många andra sjörövare blev legender under denna tid. Men deras blodtörstiga framfart skapade ett dåligt rykte för européer i Asien. Handeln blev svårt lidande, och snart blev regeringarna i Holland, Storbritannien och Frankrike tvungna att skicka ut krigsskepp för att jaga piraterna.

Klicka på kartan för större pdf-variant, lämplig även att skriva ut.

Madagaskar

Under Piratrundans år beslöt sig många pirater för att samarbeta, när det ändå fanns så mycket byte. Ett skurkarnas brödraskap inleddes därför, och ön Madagaskar valdes som bas.

Under den första hälften av 1700-talet upprättade en kapten Mission och hans besättning ett politiskt styre på ön. Madagaskar blev piratrepubliken "Libertalia". Många sjörövare bosatte sig på ön. De som var gamla och sjuka kom dit för att dö. Andra pirater tog hand om dem och ordnade begravningar allt enligt önskningar.

Det var vanligt att man gifte sig med kvinnor från öns urbefolkning -så många man ville ha. Vissa pirater hade 4-5 fruar samtidigt.

Den lilla ön St Mary strax utanför Madagaskar var mest trångbodd. En tid fanns det här så mycket som 1500 pirater. På St Mary fanns också ett litet fort som med kanoner försvarade fristaden mot nyfikna militärfartyg.

Klicka på kartan för större pdf-variant, lämplig även att skriva ut.

Hispaniola

Ön Hispaniola i Karibiska havet var buckanjärernas hemort. De levde från början helt fredligt av att sälja skinn och kött till förbipasserande fartyg. Men under de första åren av 1600-talet blev de anfallna av spanjorerna och många av buckanjärerna blev pirater för att försvara sig och hämnas. De flesta buckanjärer fortsatte bo på Hispaniola, eller på någon av de mindre öarna runtomkring.

Nuförtiden är Hispaniola delad i två stater, Haiti och Dominikanska republiken.

Idag är Karibien ett omtyckt och välbesökt turistparadis!	Piraternas gamla gömställen har blivit omtyckta utflyktsmål för dagens barnfamiljer.

Klicka på kartan för större pdf-variant, lämplig även att skriva ut.

Ocracoke Island

I Ocracocke-viken utanför North Carolina finns en liten ö som piraten Svartskägg hade som favorittillhåll.

Här höll han våldsamma fester tillsammans med andra sjörövare. I viken finns flera småöar och sandbankar som skyddar North Carolina mot stormar från Atlanten. Kanske trodde Svartskägg att också han skulle vara skyddad här, men det var just på denna plats som rättvisan hann upp honom.

St Malo

Under hela 1600-talet var detta en fristad för franska pirater, särskilt korsarer. Fransmännen kallade platsen för just "La Cité Corsaire"; korsarernas stad.

Det fanns många rika och mäktiga personer i St Malo som betalade piraterna för att anfalla brittiska skepp. Sedan tog de förstås själva en del av bytet.

Engelsmännen kallade staden för "getingboet" och byggde 1693 en flytande bomb som skulle spränga hamnen i luften. Bomben exploderade men krävde bara ett dödsoffer -en katt.

Under franska revolutionen i slutet av 1700-talet och Napoleonkrigen i början av 1800-talet blev många av piraterna franska nationalhjältar. I St Malo är flera gator döpta efter dessa män.

Klicka på kartan för större pdf-variant, lämplig även att skriva ut.

Dunkerque

I början av 1600-talet var det många nationer som ville ha makten över denna franska kuststad. Först dök spanjorerna upp, sedan fransmännen och sist engelsmännen. Så småningom blev Dunkerque franskt för gott, och då förvandlades den till ett piratnäste.

Den tävlade med St Malo om att vara den stad som tog in de fetaste bytena. Många sjörövare från dessa städer blev bittra fiender och plundrade till och med varandra ibland.

Port Royal

Denna stad på Jamaica var under 1600-talet en populär mötesplats för pirater. Hit kom buckanjärerna för att göra av med sina slantar på sprit, kvinnor och spel. De brittiska guvernörerna som härskade på ön tjänade därför stora pengar på piratflottorna.

Så småningom började de också betala buckanjärerna för att slå till mot spanska fartyg i karibien. 1692 gick hela Port Royal under i en jordbävning. Många menade att detta var Guds straff över denna "syndens stad".

Klicka på kartan för större pdf-variant, lämplig även att skriva ut.

Cantonfloden

Från 1760-talet blev Cantonflodens utlopp i havet en populär mötesplats för kinesika sjörövare. Här handlade de med varandra och planerade nya raider. Om de behövde söka skydd kunde de med sina smidiga skepp gå snabbt och lätt längre upp på floden.