Vapen
Varje pirat hade nog sina egen blandning av favoritvapen, som tjänade
honom bäst vid både närstrid och sjöslag. För
det mesta plockade man på sig det som hittades efter en drabbning.
Skjutvapen var värdefulla och kunde liksom krut och kulor användas
som handelsvara.
Skjutvapen
 |
Större pistol |
| |
 |
| Liten pistol, användes ofta i par |
Fram tills mitten av 1800-talet var alla skjutvapen mynningsladdade.
Detta betydde att man måste stoppa in kulorna genom mynningen
i pipan, och bara en per skott. Det var en omständig process.
Först måste man hälla krut i den så kallade "fängpipan"
som gav gnista till skottet. sedan skulle man hälla lite krut i
pipan och lägga i kulan. Efter detta tryckte man till blandningen
i pipan med en lång metallpinne; "laddstocken". Sedan
spände man hanen, siktade och sköt av. Sedan var det dags
att börja om igen. Det tog förstås sin tid att skjuta
ner varandra på det här viset.
Flintlås
 |
Flintlås |
De vapen som hade så kallad "flintlåsmekanism" var de mest
populära och effektiva. Så här gick det till att skjuta
med en flintlåspistol:
En bit flinta (1) sattes fast i flinthållaren
(2). När man trycker ner avtryckaren på pistolen, slås
flintan ner mot plånet (den böjda delen som sticker
upp markerad med nr (3). Då bildas en gnista, som antänder
en laddning krut, som i sin tur skickar iväg kulan.
 |
 |
| Kruthorn av läder |
Kruthorn |
Skjutvapnen var stora och tunga ända fram till inpå
1800-talet. Därför kunde man också vända
på dem och använda dem som klubbor och närstrid
om man inte hann ladda om.
Blunderboss. Detta vapen laddades med skrot istället
för skott.
Skrotet spreds och orsakade stora skador
Musköt
Svärd
 |
Det populäraste närstridsvapnet för pirater
var huggaren.
Det var ett sabelliknande svärd med oftast ganska
kort klinga, ibland rak och ibland krökt.
Huggaren kunde användas
till att både sticka och skära. De flesta pirater var inga
vidare fäktare utan gick igenom sina fiender på samma sätt
som man hugger ved.
Under 1500-talet använde man fortfarande värjor
ombord, men dessa var ofta för långa för att användas
riktigt bra på ett däck, och ibland gick de av. Huggaren
var ett kraftigare vapen som fungerade bättre till sjöss.
Dolkar var förstås också tacksamma
att använda på ett fartyg fullt med stridande människor.
 |
Kort huggare från Hispaniola |
 |
Huggare med krökt klinga |
 |
Kort huggare från Frankrike |
 |
Rakeggad engelsk huggare |
 |
Spansk värja från Toledo |
 |
Ken-svärd från Kina |
 |
Kinesiskt tvåhandssvärd |
 |
Bambuspjut |
 |
 |
 |
Parerdolk. Hålls i vänster hand när
man fäktas med värja |
Enkel dolk |
Stöveldolk |
|
Kanoner
Huvudbeväpningen på ett piratskepp var ändå kanonerna.
De stod för det mesta under däck och rullades ut genom sk
kanonluckor som gick i rader längs med skeppets skrov. Precis som
handeldvapnen laddades de i mynningen och det krävdes 3-4 man för
att sköta en enda kanon.
Uppe på däck kunde man montera mindre svängbara kanoner
på relingen. Ofta laddade man dessa med vasst metallskrot och
sköt in mot ett annat fartyg. Det gav ungefär samma effekt
som en modern kulspruta. |
 |
 |
| Kanon |
Svängbar kanon |
| |
|
 |
 |
| Kanonkula |
Skråskott, används för att slita
sönder segel |
|
Andra vapen
Vid strider användes också granater som kastades med handen,
och fotanglar. Fotanglar slängdes på däcket, och orsakade
skador då man trampade på dem. |
|
|
