Andevärlden
Andevärlden var en komplicerad röra av onda och goda väsen, gudar, halvgudar, monster och oknytt. Den fanns överallt och i de flesta föremål i vardag och natur.
Många av dessa väsen måste man ge akt på och blidka genom olika ritualer. Hos Mandan-stammen knöt man en bit dyrbart tyg runt en av störarna till sin hydda, som ursäkt till den lilla, men ilskna Träguden. Andra väsen tog enorma proportioner och liknas närmast vid kristendomens gud.
Några stammar dyrkade "himlen" rätt och slätt. Andra havet, solen, vinden, och så vidare. Navajo-indianerna bad alltid Jorden om förlåtelse då de hämtade lera till sina krukor.
En annan av dessa mäktiga väsen som det ofta talas om, är "åskfågeln", av indianerna kallad "baa". Det var en jättelik fågel som med sina vingslag skapade åskmullret, stormar och regnväder.
 |
| Nagumwasuck var en sorts troll som följde Passamquoddy-indianerna i sina stenkanoter. De visade sig sällan, men hjälpte stammen med jordbruk, jakt och fiske. |
Prärieindianerna trodde att åskfågeln var en jätteörn, medan folken i nordväst talade om en jätte som tog på sig fågeldräkt för att kunna flyga. På prärien menade man också att oroliga oväder kom av kampen mellan åskfågeln, som stod för det goda, och en enorm skallerorm, som stod för det onda.
Man hittar åskfågeln som motiv överallt i indianernas kultur, som tatueringar, sköldmotiv, sandmålningar, med mera.
Den vite mannen har ibland talat om "Den store anden" som en religiös uppfattning hos indianerna. Då har man menat ett enda, allsmäktigt gudaväsen, men något sådant har aldrig funnits i indiansk folktro. Det ord man syftar på, "Manitou", är inte namnet på någon gud, utan ett uttryck för allt liv i universum.
