Ritualer
 |
| Soldansare från Crow-indianerna. |
Indianernas liv inrutades av flera viktiga ritualer. Den viktigaste av dem alla var "soldansen", som utövades av många stammar. Den ägde vanligtvis rum under den första fullmånen i juni och ibland en viss tid framöver.
Ritualen gick ut på att utsätta sig för olika prövningar och umbäranden, under det att man lovade sin huvudgud (ofta solen) trohet, och bad om hjälp i svåra stunder.
En vanlig prövning var fasta, växlat med olika våldsamma danser. Men många stammar gick länge än så. Från taket i en specialbyggd jättehydda hängdes soldansarna upp med läderremmar.
Trästickor hade körts genom skinn och muskler i bröstet, och på detta sätt lyftes dansarna från marken och snurrades runt. Meningen var att de sedan skulle försöka slita sig loss så att de kunde fortsätta dansen på marken.
De utsattes naturligtvis för hemska plågor på det här viset, och genomled säkert alla möjliga syner, som tolkades som budskap från andarna.
Hos Crow-indianerna utfördes soldansen som en hämndritual. Genom meddelanden från andevärlden fick man råd om hur man bäst skulle slå till mot sina fiender.
Soldansen var förbjuden från 1904 till 1935. Den utförs fortfarande en gång om året, men utan någon plågsam självtortyr.
Just dansen var viktig på många vis. Det var ett sätt att förbereda sig för kommande prövningar.
Krigsdansen utfördes av alla stammar, men varierade lite.
 |
| Hunddansare från prärien. |
 |
| Ormdansare från sydvästern. Försök inte det här själv! |
Vanligast var att dansa runt en trädstam ackompanjerade av trummor och sång, och stöta med sina vapen mot trädet.
Oftast dansade män och kvinnor var för sig och av olika anledningar.
Kvinnorna kunde till exempel dansa för att få hem sina män helskinnade från krig, eller för att få en god skörd.
Kort sagt fungerade dansen som en sorts bön för indianerna.
