Bostäder
De flesta indianer var jägare och kunde därför inte vara bofasta. De konstruerade därför hus som lätt kunde resas upp och fällas ihop, och dessutom plockas med. Det vanligaste "huset" av detta slag var prärieindianernas tepee. Namnet kommer av ordet "tipi", som betyder "platsen där man bor".
Det var kvinnorna som byggde upp tepees i lägret. Man reste tre störar, cirka sju meter långa, mot varandra och band samman dem i toppen. På denna stomme lutade man 15-23 smalare störar, och draperade ett hölje av 15-18 sammansydda buffelhudar. Längs upp fanns en öppning för röken från eldstaden. "Dörren" var en skinnflik som veks tillbaka då man gick in eller ut.
Ibland kallas dessa tält också för "wigwam", men det var en helt annan typ av bostad.
Jordhyddor användes också av flera stammar, till exempel Navajo. De stod kvar då man flyttade, men gick relativt snabbt att bygga upp på nya platser. Några indianstammar byggde riktiga hus, fast utan fönster och irokeserna brukade långa ladugårdsliknande byggnader där flera familjer samsades om utrymmet.
I den kalla norden konstruerade man byggnader som liknade präriens jordhyddor, fast dessa fogades samman av hudar och valben, eller konstruerades direkt av is och snö.
En prärie-tepee gjord av buffelhud och långa störar. |
Ett wickiup-hus från stora bäckenet, flätat av torkat gräs. |
En wigwam från nordöstern, byggt av halm med nävertak. |
En igloo från Arktis, sammanfogat av utskurna isblock. |
Ett vindskydd från prärien. |
Ett lerhus från högplatån. |
Irokesiskt långhus för flera familjer. |
Lerstuga med halmtak från sydöstern. |
Jordhydda täckt av halm, användes av Navajo-indianerna i sydvästern. |
En jordhydda från prärien. |
Trähus från nordvästkusten. |
Stylthus som användes av Seminole-stammen från sydöstern. |
