Fest
Indianerna ställde till med fester så ofta de kunde. Om det fanns gott om mat och tiderna var goda, hände det förstås särskilt ofta. Det var inga dåliga tillställningar heller. En vanlig indianfest kunde vara i flera dagar, ibland upp till en vecka. Ofta gick all mat i hela lägret åt. Men indianerna vägrade bekymra sig om sådant - nästa dag fick ta vara på sig själv. Festen var nämligen ett så viktigt inslag i stamkulturen.
Många fester återkom årligen. I olika delar av USA firades till exempel laxens vandring, vårjakten, vinterjakten, skördens insamlande, midsommar, och liknande. På ett mer familjärt plan firades också invigningen av en ny hydda, införskaffandet av nya husdjur, och förstås giftermål och barnafödsel.
Indianbröllop var oftast inga invecklade historier. Man brukade helt enkelt lova varandra trohet i stammens närvaro. Hövdingen godkände föreningen, och sedan var det över.
Festen kunde börja.
Samma sak gällde mestadels då ett barn döptes. Stammen samlades, mer som för att ta del av allmän information, och föräldrarna talade om vad man beslutat att kalla sitt barn.
Skilsmässor var lätt ordnade. Mannen (ty det var alltid han som bestämde) ställde helt enkelt en trumma i mitten av byn, slog på denna och ropade ut att han upplöste äktenskapet.
En märklig tradition bland vissa stammar förbjöd maken att titta eller tala till sin svärmor. Hos navajo-indianerna bar svärmodern små öronringar med bjällror, som varnade svärsonen att hon var på väg.
Potlachen
Den mest kända av alla indianfester är potlachen. Det här är en ritual som mest brukades av indianer i sydöst.
Den som arrangerade en potlach gav vid festens slut bort allt han ägde till sina gäster. Detta gjordes i syfte att uppnå större gentjänster, kanske en högre ställning inom stammen.
Potlachen kunde också vara en sorts utmaning. Man bjöd in sin rival till festen, och i slutet förstörde man en av sina mest värderade ägodelar, kanske en kanot eller ett gevär. Nu måste rivalen bräcka detta genom att förstöra det mest värdefulla han har, annars är hans namn "brutet".
Det handlade om att bevisa vem som var den bättre mannen. Potlacherna blev förbjudna under 1950-talet, men har sedan dess släppts fria igen och är åter ganska vanliga.
Lekar
Indianerna var mycket förtjusta i olika lekar. Det handlade oftast om tidsfördriv som hade med tur eller skicklighet att göra. Det förekom nästan inga komplicerade, tidskrävande spel som schack. Det var nästan alltid de vuxna som lekte. Barnen roade sig med enklare saker som styltor, kull, eller prickkastning.
Många lekar brukades under olika festivaler och sammankomster, ofta i religiösa sammanhang.
Ett av de mest kända spelen anammades av fransmännen under namnet "lacrosse". Det här var en sorts bandy, där man fångade bollen i en sorts håv, och sedan hystade den vidare till sin medspelare. Man använde två mål, som i de flesta lagsporter.
Två stammar kunde till exempel lösa sina tvister genom att spela lacross istället för att slåss. Vid ett sådant tillfälle kunde varje lag bestå av flera hundra män, och spelas över en hel prärie. Då de vita först bevittnade en lacross-match trodde de att de hamnat mitt i ett fältslag.
Andra spel kan liknas vid tennis, varpa och fotboll. Just bollen, oftast tillverkad i skinn, fick aldrig vidröras med händerna, eftersom den representerade de runda himlakropparna och var alltså helig. Indianstammar i södern brukade kicka bollen mellan sig med höfterna.
