Andra utsmyckningar
Smycken gjordes ofta av pärlor av olika slag, särskilt wampum-pärlor som skars från insidan av musselskal.
Olika metaller brukades också, liksom ben, torkade bär och olika sorters stenar. När de vita gjort sitt intåg blev glas- och porslinspärlor också populära till utsmyckningar.
 |
Exempel på broderier med wampun-pärlor.
Till vänster ett helt bälte, till höger ett spänne. |
Eskimåerna använde bitar av valrossbeter och tänder från mindre djur. Innan pärlor kom i bruk användes piggsvinstaggar till olika flätade arbeten. Pärlor träddes upp på remmar av olika slag, och användes som halsband eller vävdes samman till bälten. Ofta flätades de in i håret.
 |
En tatuerad eskimåtjej.
Jättesnyggt, tyckte killarna. |
Tatueringar förekom främst bland indianer i södern, och bland eskimåerna. Oftast fick en pojke sin första tatuering när han döptes, och en när han uträttat sin första modiga handling.
Witchita-indianerna hade antagligen mest tatueringar på kroppen.
Hupa-indianerna tatuerade ett mått på insidan av armen, så de lätt kunde mäta mängden wampun-pärlor när de handlade.
 |
| En navojo-sandmålning från Grand Canyon. |
Sandmålningar brukades framför allt av navajo-indianerna. Det var en del av olika religiösa ritualer och användes bland annat till att berätta historier. Man använde flodsand och krossade snäckskal som färgades i rött, blått, vitt och svart.
Konstnären började med att bre ut en stor filt på golvet inne i en hydda. Med tummen, pekfingret och långfingret plockade han sedan upp en klump färgad sand och lät kornen rinna ner på filten, medan han rörde handen för att göra olika mönster. Det kunde ta dagar att skapa en sandmålning, och då den var färdig och dess syfte uppnått raderade man bara ut den. Mönster från målningarna har levt kvar i annan indiankonst.
