Herakles | Stordåd 1 | Stordåd 2  | Stordåd 3 | Stordåd 4 | Stordåd 5 | Stordåd 6 |
Stordåd 7 | Stordåd 8 Stordåd 9 | Stordåd 10 | Stordåd 11 | Stordåd 12 | Övriga äventyr
Till Start  
Till Makterna
Perseus och Andromeda
Herakles
Jason
Pygmalion
Kung Midas
Daedalus och Ikaros
Theseus
Galatea
Narkissos
Eros och Psyke Böcker, film och musik   Länkar Idomeneo
Trojanska kriget
Odysseus
Bellerofon
Orpheus
Kastor och Polydeukes
Kadmos
Kung Oidipus
Atalanta
Orion
Scroll Up
Drag to Scroll Up/Down
Scroll Down

Herakles andra stordåd

Hydra

Herakles nästa utmaning var att ta sig till ett träsk vid sjön Lerna. Där levde den fruktansvärda hydran, ett ormlikt vidunder med sju huvuden. Det hade förpestat hela trakten med sin giftiga andedräkt och den tidigare vackra platsen var nu öde och fylld av förruttnade växter.

På vägen dit mötte Herakles sin brorson Iolaus, som bad om att få följa med sin berömde farbror. Herakles gick motvilligt med på detta, men som vi snart ska se visade sig pojken vara till god hjälp. I träsket stod ett jättelikt dött träd. Det var bland dess rötter som hydran sades ha sitt bo och snart fann Herakles ett stort hål under trädet. Det dröjde inte länge förrän vidundret kom ringlande ut. Hydran spottade eter och giftiga ångor ur alla sina huvuden, men Herakles svepte sig i sin lejonmantel och började hugga av huvudena med sitt svärd. Men till sin fasa kunde han se att för varje huvud han högg av växte det ut två nya! Ju mer han högg, desto värre blev motståndet. Men då kom Iolaus på att bränna en halsstump med sin fackla och se; då växte det inte ut några nya huvuden. Allteftersom Herakles kapade av monstrets huvuden brände Iolaus halsarna med sin fackla.

Kräftan och hydran
Men ännu en fara närmade sig obemärkt bakifrån. En jättelik kräfta klämde sin vassa klo om Herakles ena fot. Han drog efter andan av smärta och föll till marken. Nu närmade sig hydran medan kräftan höll honom fast i ett järngrepp. Iolaus grep tag i Herakles tunga klubba och lyckades räcka den till sin farbror, som med ett kraftigt slag krossade kräftan. Nu återgick de till striden med hydran och snart var det sista ormhuvudet avhugget och halsen bränd. Det var förstås Hera som skickat kräftan. Det kunde ha gått riktigt illa för Herakles om inte Iolaus varit där. Men nu tackade han sin brorson och fick honom att lova att hålla sig borta från fler äventyr. Hydrans huvuden lade han i en säck och tog med dem till Eurysteus. Hydran var känd för att ha giftigt blod som ledde till döden och i detta doppade Herakles sina pilars spetsar för att göra dem än farligare.