Folket på Arktis
Långt uppe i norr, i Arktis, levde man på jakt. Oftast saknade man en hövding i sitt samhälle. Människor levde ändå tillsammans, men var och en fick ta ansvar för sina egna handlingar. Det här visade sig vara ett bra samhällssystem.
Ett folk som slog sig ner på Anangula-ön levde där i välmåga i 500 år under det sjunde århundradet före Kristus. Det är längre än det romerska riket fanns till. Säkert skulle människor bott där ännu längre, om inte ett vulkanutbrott med nedfallande aska tvingat dem att flytta. Dessa människor bodde i små hyddor, till hälften nedsänkta i marken till skydd mot väder och vind. Kvinnorna skötte allt hushållsarbete och tillverkade kläder. Männen jagade och tillverkade vapen.
Anangula-bornas ättlingar var Aleuterna, som spred sig över hela Alaska. Det är från dessa som eskimåerna kommer. Runt 4000 före Kristus hade detta folk kommit på att man kunde göra små stenlampor med fett som bränsle.
Man hade också börjat jaga med harpuner istället för spjut. Jägarna tog sig runt i små, lätta kajaker, byggda av skinn och benbitar. Thule-folket dök upp ca 1000 efter Kristus och lärde sig bygga större båtar. De kunde därför färdas längre sträckor och jaga större djur som valar. Thule-folket tog sig så småningom till Grönland, där deras kultur frodades.
