General Custer
Custer hade gjort kometkarriär som befälhavare i inbördeskriget, men efter freden hade han blivit sysslolös. Den unge kavalleristen var något av en superkändis inom sociteten, men nu hade hans stjärna börjat dala. Militärer drabbades ofta av denna plåga förr i tiden. Då konflikterna med indianerna ökade fick Custer chansen att visa vad han gick för igen, och det gjorde han med besked.
Custer ledde en expedition till Black Hills inne i Dakota-indianernas område och återvände med beskrivningen av guld i sådana mängder, att det tränger upp genom marken. En störtflod av lycksökare belägrade inte helt oväntat Black Hills, och indianerna reagerade med att slå tillbaka den ovälkomna invasionen. Detta var kanske vad Custer räknat med, ty svaret från militären kom ovanligt snabbt och välorganiserat.
Custers kavalleri anföll Dakotastammen i sina läger med obeskrivlig brutalitet, och Custer blev kallad hjälte på kuppen. Dakota satte ett pris på hans huvud, ”Gulhår” som de döpte honom till, och under medicinmannen och krigaren Sitting Bulls ledning organiserade sig flera stammar i ett mäktigt samfund för att lättare stå emot Custer.
Custers plan blev att slå till mot indianerna i deras huvudläger. Den 25 juni 1876 försökte Custers regemente omringa Sitting Bulls krigare i den lilla dalgången Little Big Horn. Han delade upp sina mannar i tre grupper som skulle omringa indianerna, men planen slog tillbaka mot honom själv. Den stora armén av Dakota- och cheyennekrigare splittrade med lätthet kavalleristerna, och alla soldater stupade. Även Custer föll snart.
Enligt indianhistoriker stod han på backen och sköt rasande på måfå ut i havet av indianer. Han var antagligen mest arg för att hans briljanta plan inte gått i lås. Vad som sedan hände är ovisst. Ett stort antal krigare hävdade efter slaget att det var just han som dräpt Gulhår. Custers kropp var sargad av flera pilar och spjutspetsar. Tydligt var att han dödats i vredesmod.
