Indianerna skjuts undan
Flera andra länder hade börjat intressera sig för det rika Nordamerika. 1497 tog italienaren John Calbot östra Kanada i besittning för Englands räkning.
Uppmuntrad av framgångarna i norr försökte spanjoren Juan Ponce de León upprätta en koloni i Florida 1513. Men vid det här laget visste de flesta indianer att de främmande, skäggiga och ljushyade människorna inte var att lita på. Ponce de León var ärligt intresserad av byteshandel med infödingarna, men då spanjorerna stötte ihop med de träsklevande Calusa-folket fick de på nöten. De fick ge sig av utan varken guld eller andra varor. 1521 återvände Ponce de León till Florida, men nya strider utbröt och han dödades av en pil.
Under hela 1500-talet gör europeerna flera viktiga kartläggningar av Nordamerika, och överallt knyter man kontakter med nya indianstammar. Några av dessa möten får en lycklig utgång, men de flesta är bara till indianernas nackdel. Den italienske lotsen Giovanni da Verrazano möter 1524 Delaware-indianerna vid atlantkusten. Knappt hundra år senare blir just detta folk en mycket viktig kontakt mellan indianer och europeer. 1540 byggs franska bosättningar i Kanada.
 |
| Spanska guldletare torterar indianer, för att få dem att överlämna sina dyrbara konstföremål. |
Året efter rider de första europeerna ut på den amerikanska prärien, och blir överväldigade av den mängd villebråd de finner där. 1565 byggs en missionsstation av spanska jesuitmunkar i St Augustine i Florida. Engelsmännen har lite otur med sina försök till kolonisering. 1587 försvinner 129 bosättare spårlöst.
Spanjorerna tycks vara mest nitiska i sitt krig mot urbefolkningen. Man anlägger flera kolonier i södra Nordamerika, och 1599 stormar de klippstaden Acoma i New Mexico. Det jordbrukande folket där har inget utvecklat försvar mot inkräktare, eftersom de länge levt i fred med sina grannar. Det blir en fruktansvärd massaker, och av stadens 3000 invånare dödas mer än hälften.
