Wounded Knee
1888 påbörjas den kedja av händelser som leder till den sista stora katastrofen för indiansamhället. Den unge paiute-indianen Wovoka drömmer under ett feberanfall att en indiansk frälsare ska komma för att ställa allt till rätta. Hans visioner startar en ny andlig rörelse, ”andedansen”, i hela indiankulturen.
Det blir något nytt och sort att hoppas och tro på. Indianerna börja dansa igen och tillbe sina gamla gudar. Till slut går även Sitting Bull och hans familj med i rörelsen, och myndigheterna drar öronen åt sig. Man väntar sig ett nytt uppror och skickar den 15 december 1890 polis från indianbyrån för att hämta Sitting Bull till utfrågning.
Något går fruktansvärt fel, och den gamle hövdingen släpas förvirrad ur sin säng. Andra indianer rusar till och en eldstrid utbryter. Sitting Bull skjuts bakifrån i huvudet. Även hans son dödas, samt sex av poliserna. Den 28 december flyr en stor grupp indianer ur reservatet och sluter sig till en grupp andedansare ledda av hövding Big Foot. Han är själv svårt sjuk i lunginflammation, men går med på att ta ledningen för karavanen. Snart hinner dock militären upp dem, och börjar fösa dem mot närmsta reservat.
 |
| Souixhövdingen Big Foot ligger död och frusen i snön efter att massakern är över. |
Vid Wounded Knee Creek börjar befälhavaren för trupperna misstänka att indianerna gömmer vapen och beordrar sina män att söka igenom hyddorna. Det visade sig att han hade rätt, men ingen vill ge upp sitt gevär. Då en soldat försöker gripa ett vapen ur handen på en gammal man går det av. Några av indianerna tar detta som en signal för att börja slåss, och de skjuter mot soldaterna. Militären skjuter tillbaka med sin fulla eldkapacitet. Männen faller snabbt en efter en, men dödandet slutar inte här. Barn och kvinnor som försöker fly skjuts också ner, och till slut är hela marken täckt av indianlik.
 |
| En barnhuva från ett av offren vid Wounded Knee. På ena sidan syns USA:s flagga broderad. |
 |
| En nio månader gammal flicka var den ende som överlevde massakern. Hon adopterades av brigadgeneral Leonard W. Colby. |
300 medlemmar av dakota-stammen miste sina liv i massakern vid Wounded Knee. Cirka 31 soldater dog också, några ihjälskjutna av sina egna kamrater i förvirringen.
Indiansamhället i Nordamerika hämtade sig aldrig från denna fruktansvärda händelse. Det fanns inget kvar att göra, än att foga sig efter den vite mannens vilja. Indianerna hade förlorat sitt älskade hemland.
