Svartskägg

Svartskägg är en av de mest ökända piraterna i historien. Ändå fanns det de som var mycket värre. Inte heller var hans tid som sjörövarkapten särskilt lång, bara två år.

Man vet ganska lite om hans bakgrund. Troligen föddes han 1680 i den engelska staden Bristol. Oftast använde han namnet Edward Teach, men har också kallat sig Tach, Tatch, Tache eller Drummond.

Svartskägg blir pirat

1713 kom slutet på det som kallats Spanska tronföljdskriget. Spanien, Frankrike och England hade varit inblandade i striderna, och nu blev många sjömän arbetslösa. Många av dem sökte sig till ön New Providence i Bahamas, där många pirater höll till.

Teach var en av dessa arbetslösa sjömän. Nästan meddetsamma fick han arbete hos piratkaptenen Benjamin Hornigold, ombord på dennes skepp Ranger. Teach visade sig vara både snabbtänkt och orädd. Han var en otrolig slagskämpe och en kallhamrad tjuv. Istället för att vänta på att offren skulle hinna ta av sig sina ringar skar han helt enkelt av dem fingrarna och stoppade dem i fickan. Vid ett tillfälle hade han ingen kniv utan bröt av fingrarna istället.

Eget fartyg

Snart fick han kommandot över en slup med sex kanoner. Nu styrde han över en besättning på 70 man, men lydde fortfarande under kapten Hornigold.

Ranger och Teachs slup seglade tillsammans och gjorde stora kap utanför Kuba och sedan längs med hela den Amerikanska kusten. Utanför ön St Vincent kapade de ett stort franskt skepp med många kanoner. Teach bytte slupen mot detta pampiga fartyg och döpte det till Queen Anne´s Revenge ("Drottning Annes hämnd"). Just detta tillslag gav ett mycket rikt byte, och Hornigold drog sig tillbaka från piratlivet. Nu tog Teach över och blev kapten över en stor piratflotta.

En skrämmande pirat

Smeknamnet "Svartskägg" kom till under den här perioden. Teach förstod värdet av att odla en skräckinjagande bild av sig själv som pirat. Han var en mycket storväxt man och otroligt råstark. Sitt hår lät han växa till en man utmed nacken, och det yviga skägget flätades i långa piskor. Hans utseende var sådant, att han såg ursinnig ut även när han var på gott humör. Ögonen var brinnande svarta och låg djupt in i huvudet.

Vid drabbningar flätade han in salpeterindränkt hamparep i håret. När repstumparna antändes gav de ifrån sig en tjock rök som ringlade runt hans ansikte. När Svartskägg kom farande över relingen på ett kapat fartyg förstår man att de flesta sjömän tog till flykten. Han måste ha sett ut som Djävulen själv!

Plundringståg

Under ett 8 månader långt rövartåg plundrade Svartskägg alla fartyg, stora som små, som han mötte mellan Virginia och Honduras. En gång anföll han till och med ett engelskt krigsskepp. I ett dygn kämpade pirat mot soldat innan Svartskäggs män gick segrande ur bataljen.

Svartskägg begrep vad bra sjömän var värda, och istället för att avrätta besättningen på krigskeppet erbjöd han dem att segla under hans flagga istället. De flesta gick med på detta.

Fruktan som vapen

Svartskäggs piratflotta växte sig allt starkare. Efter striden med det engelska fartyget vann han respekt hos varenda pirat i Karibiska havet. Många ville segla med honom. Men han blev också fruktad för sina grymma spratt mot sin egen besättning. Han krävde att de liksom han bara skulle dricka en blandning av krut och rom.

Vid ett tillfälle stängde han in sig själv och sina närmaste män under däck. Sedan tände han på flera krukor med svavel för att se vem som "skulle kunna hålla ut längst i Helvetet!" Svartskägg vann.

En annan gång när han satt i sin hytt och söp med några ur besättningen släckte han alla ljus, och började skjuta rätt ut i mörkret. Israel Hands, hans styrman, träffades i benet och blev lam för resten av livet. Svartskägg menade att "...om han inte försökte döda en av dem då och då skulle de glömma bort vem han var."

Svartskägg finner en kompanjon

På sin första resa till Honduras slog sig Svartskägg samman med en märklig piratkapten: Major Stede Bonnet.

Bonnet var en överviktig, snobbig liten karl ur den engelska överklassen. Han hade pensionerat sig från millitären och flyttat till Barbados med sin fru. Men han hade tråkigt och hans hustru bråkade jämt med honom. Därför köpte han ett skepp, ordnade en besättning och rymde till sjöss som pirat.

Svartskägg och Bonnet var sannerligen ett udda par. Den ene, en svartmuskig jätte iförd blodbestänkta kläder med hål efter flera skott och svärdshugg. Den andre, en knubbig liten sprätt klädd i det senaste modet från Europa. Men de kom strålande överens och bestämde att de skulle segla tillsammans.

Värdelös som pirat

Snart insåg Svartskägg att Bonnet var en klumpig amatör. Till slut var han tvungen att be sin närmaste man, överste Richards, ta över Bonnets skepp, Revenge. Bonnet blev förstås på dåligt humör.

Efter att ha kapat dussinet skepp seglade piraterna mot Nordamerika igen. I Virginia gick Bonnet iland för att övertala guvernören att ge honom ett kaparbrev. Han ville bli av med Svartskägg och bli en statligt anställd pirat. Men under tiden stal Svartskäggs besättning allt av värde på Revenge och stack iväg. När Bonnet förstod vad som hänt var Svartskägg redan långt borta.

Bonnet fortsatte röva i några månader till, tills han greps och hängdes i Charleston, South Carolina.

Svartskägg gifter sig

1718 i Bath Town, North Carolina mutade Svartskägg guvernören Charles Eden att ge honom och hans män en fristad. Ryktet talade om att piraten redan hade 14 fruar lite varstans längs med kusten. Antagligen var de inte gifta på riktigt. Men i Bath Town blev Svartskägg betuttad i den 16-åriga dottern till en plantageägare. Ingen vågade protestera när Eden vigde den unga kvinnan med den ryslige bjässen.

En stad i skräck

Lite innan Stede Bonnet gripits anföll Svartskägg Charleston i South Carolina. Han tog en medlem av stadsfullmäktige och dennes barn som gisslan. Han fick ut en mycket stor lösensumma, men också den väska med medicin han krävde. Precis som i de flesta andra piratbesättningar led Svartskäggs män av könssjukdomar, vitaminbrist och dåligt omskötta sår.

Efter denna räden höll Svartskägg flera skräniga fester på Ocracoke-ön utanför North Carolina. Även andra piratkaptener slöt ibland upp och man utbytte vapen, slavar och andra handelsvaror.

Plantagerna plundras

Längs med Pamlicofloden fanns flera rika plantager som handlade med socker och bomull. Dessa började Svartskägg nu anfalla. Hela egendomar brändes ner. Män ur överklassen dödades medan deras fruar och döttrar våldtogs. Piraternas byten blev stora, och med jämna mellanrum återvände de till Bath Town eller till Ocracoke-ön för att festa.

Eftersom guvernören i North Carolina inte verkade bry sig, tog den förtvivlade befolkningen kontakt med Virginias guvernör, Spotswood. Han kontaktade i sin tur överste Robert Maynard, befälhavare på det brittiska slagskeppet HMS Pearl, och betalade denne för att jaga rätt på Svartskägg och stoppa honom.

Svartskäggs sista strid

Eftersom piraternas fester på Ocracoke-ön var ökända begav sig HMS Pearl och systerskeppet Lyme dit. Svartskägg var där och mötte sina motståndare. Den 21 november 1718 drabbade slagskeppen och piratflottan ihop. Men alla skepp fastnade på rev i havsbottnen då lågvattnet kom in. Sjörövarna laddade upp genom att supa sig stupfulla. Svartskägg lär ha druckit en skål till överste Maynards ära och sagt "Förbannad vare min själ om jag ger eller tar nåd!"

När högvattnet kom tillbaka nästa dag utspelades ett av de riktigt stora sjöslagen i pirathistorien. Kaptenen på Lyme stupade och Svartskäggs män fortsatte mot HMS Pearl.

Överste Maynard hade redan blivit sårad då han mötte Svartskägg i närkamp. Piratkaptenen avfyrade sin pistol mot sjöofficeraren. De stod bara på ett par meters håll från varandra, men Svartskägg missade.

De bägge männen gick nu lös på varandra med huggare istället. Svartskägg var den starkare av dem. Han drev hela tiden sin fiende bakåt och till slut brast Maynards klinga. Däcket var halt av blod, och han halkade och blev liggande på rygg. Svartskägg höjde sin huggare för att utdela det dödande hugget. Då bladet redan var på väg ner dök en sjöman upp bakom Svartskägg och skar halsen av honom med en dolk. Maynard träffades bara i handen av huggaren.

Blodet bubblade ur Svartskäggs hals men han fortsatte att slåss som ett galet vilddjur. Maynards män rusade till och försökte med hugg och pistolskott övermanna piratkaptenen. Till slut började Svartskäggs rörelser bli långsammare och hans blick slöare. Så rann äntligen livet ur honom och han stöp i däcket.

Striden avgörs

Efter detta vände striden och ganska snart segrade engelsmännen, fast de nu var färre än piraterna. När Svartskäggs kropp undersöktes kunde man konstatera att han under bataljen fått 20 svärdshugg och träffats av 5 kulor. Förutom detta hittade man på hans kropp ärr efter en massa sår som skulle dödat en vanlig människa. Bland dessa fanns bland annat ärret efter ett yxhugg över Svartskäggs nacke, som nästan skiljt hans huvud från kroppen.

Nu halshöggs han för gott. Hans huvud med sin vildsinta uppsyn sattes lägst ut på HMS Pearls bogspröt. När fartyget återvände till Virginia rensades köttet bort och den grinande dödskallen fästes på en påle vid mynningen av Hampton-floden.

Endast 15 av Svartskäggs män hade överlevt bataljen. 13 av dessa dömdes till döden och hängdes.

Svartskägg som legend

Svartskägg blev föremål för flera pjäser som gick på Londons teaterscener. Ibland hade manusförfattarna gjort honom till ett riktigt monster, ibland till en hjälte.

1952 kom filmen "Svartskägg, sjörövaren". Fast den är spännande har den inte så mycket med den riktige Svartskägg att göra.