Kapten Kidd

Det här är kanske den mest berömde piraten av alla. Men alla rykten är just bara rykten. Det visar vilken makt författare av populära böcker och ballader hade på den här tiden.

Skeppsredaren som skulle fånga pirater

Den skotskfödde William Kidd (ca 1645-1701) var en framgångsrik skeppsredare i New York. Under början av 1690-talet hade han fått ett kaparbrev, och blivit rik på att röva byte från fiender till de Nordamerikanska kolonierna, i huvudsak fransmän.

Han ägde större delen av vad som idag är ön Manhattan. I vår tid skulle detta gjort honom till mångmiljardär.

Flera förmögna och mäktiga män i New York hade mist sina handelsskepp i Karibien. Deras fartyg hade plundrats av Long Ben Avery, "Ärkepiraten". Nu ville de ha tag på en erfaren kapten som kunde spåra upp Avery och föra honom till domstol för att skipa rättvisa. Kidd blev tillfrågad. Först var han inte alls intresserad. Han var ju en framgångsrik affärsman, med både fru och barn. Men han utlovades en stor del av Averys byte i belöning, och antagligen lockade havet och äventyret igen.

Adventure Galley

Kapten Kidd ger sig ut med skeppet Aventure Galley

Kidd fick en lista på efterlysta män han skulle fånga in, och en kunglig fullmakt att slå till mot de skepp han trodde kunde innehålla pirater. Till sin hjälp fick han slagskeppet Adventure Galley, utrustat med 34 kanoner. Men resan började dåligt.

När han hämtat Adventure i Deptford i februari 1696 vägrade han hälsa en örlogsslup, något alla kaptener måste göra. Han tyckte att sådant var strunt nu när han hade sin kungliga fullmakt.

Kidds besättning försvinner åt olika håll

I hamnen till staden Nore kom ett gäng tvångsvärvare ombord. De tog hans bästa män för en anställning vid flottan istället. Kanske hade detta att göra med att Kidd inte hälsat örlogsskeppet. När han kom till New York blev han tvungen att mönstra på nya män, många av dem ökända pirater.

Hamn med skepp

I september var Adventure redo att ge sig av. Men Kidds otur fortsatte att förfölja honom. Utanför Kap Horn kom han med nöd och näppe undan ett annat gäng tvångsvärvare. Nu hade han knappast råd att förlora fler män. På bara en vecka dog en tredjedel av besättningen av kolera och skörbjugg. Kidd blev tvungen att värva 50 nya besättningsmän på ön Johanna utanför Madagaskar. Dessa var alla kända brottslingar, och nu bestod folket ombord på Adventure nästan bara av pirater. Idén att Kidd skulle sätta dit sjörövare tycktes hopplöst misslyckad.

Kidd som kapare

Under året 1697 lyckades man bara kapa ett fartyg, en fransk fiskebåt med bara fisk i lasten. Kidds män var mycket missnöjda. Basen för kanonjärerna, William Moore, var den som gapade värst. En dag blev Kidd så trött på hans klagande att han slog Moore i huvudet med en hink. Moore blev illa skadad och avled nästa dag.

I februari 1698 anföll man ett indiskt handelsskepp, Quedar Merchant, och fick ett mycket rikt byte. Guld, silver, ädla stenar, dyra tyger, kryddor och andra varor ingick i Quedar Merchants last. Kidd menade att skeppet var lovligt byte eftersom hon seglade under franskt pass, men det gjorde många fartyg från många nationer. Även engelska.

Rakeggad engelsk huggare

Kidd försöker fånga en pirat

I New York undrade man vad Kidd höll på med. Han skulle ju jaga pirater, inte bli en själv. Den indiske kejsaren, stormogulen, blev rasande. Han hotade att stoppa all handel med England. I London utfärdade man nu en häktningsorder på Kidd för att få stopp på eländet.

Under tiden seglade Adventure Galley och Quedar Merchant mot Madagaskar. Adventure var i mycket dåligt skick och läckte in vatten. Vid St Marys ö mötte Kidd en av sina gamla rivaler från kapartiden, piratkaptenen Robert Culliford. Nu hade Kidd möjligheten att göra vad hans kontrakt krävde, att infånga en pirat.

Culliford och hans män var färre i antal och flydde in i djungeln. Men återigen hade Kidd otur. Nästan alla av hans män gick över på Cullifords sida. De hotade Kidd med att han skulle få en kula i huvudet om han inte lät dem gå. Cullifords besättning plundrade nu Adventure och Quedar Merchant på allt av värde innan de seglade iväg.

Fast på Madagaskar

Kidd brände Adventure och tog tillvara på allt järn för att förstärka skrovet på det indiska skeppet. Men nu var vädret emot honom. Hemska stormar piskade Madagaskar och han fick vänta i 5 månader innan han kunde ge sig av.

En jagad man

Kidd hade gömt undan tillräckligt med byte för att både han själv och affärsmännen i New York skulle få en hyfsad del vardera. Han visste inget om vad som pågick i England och Nordamerika. William Kidd hade blivit föremål för den största politiska skandalen på bra länge. Till och med de mäktiga männen i New York låg illa till. Många pekade finger mot Bellomont, guvernören i New York. Han om någon borde ha vetat bättre, tyckte man, och därför föll det mest på Bellomonts lott att ta ansvar förr Kidds framfart. Kidd begrep att han var illa ute.

I april 1699 försökte han få en fristad på ön St Thomas, men där ville ingen veta av honom. Alla pirater öster om Godahoppsudden blev erbjudna benådning om de istället tog anställning hos engelska flottan. Utom William Kidd. Plundringen av Quedar Merchant hade skadat kontakterna mellan Europa och Indien alltför mycket.

Kidd ankrade Quedar Merchant vid Hispaniolas ostkust och köpte en slup kallad Antonio. En del av bytet lastade han över på slupen, medan han lämnade 20 man att vakta resten på Hispaniola. När Kidd nådde Nordamerika lämnade han några skattkistor hos John Gardiner, en gammal vän på Long Island. Sedan seglade han mot Boston för att möta Bellomont.

Under tiden sålde Kidds män på Hispaniola resten av bytet på Quedar Merchant till passerande fartyg. Det blev en bra affär och de tjänade runt 300-400 pund per man.

Kapten Kidd tillfångatas och döms

Bellomont var inte nådig mot Kidd när han äntligen fick tag på honom. Allt på slupen Antonio beslagtogs och snart fick man även tag på kistorna hos John Gardinger. Kidd kastades genast i fängelse och slogs i kedjor. Här fick han sitta ett halvår, innan han äntligen utelämnades till England år 1700. Här hölls det nu rättegång mot Kidd och hans män.

Kidd erkände att han anfallit andra fartyg, men menade att det var hans män som tvingat honom till det. Kidds besättning skyllde allt på Kidd, och domstolen valde att tro på dem istället. Tidningarna hade redan målat upp Kidd som en sådan ärkeskurk, att han var dömd redan innan förhandlingarna började. De franska passen som Kidd tagit från de fartyg han plundrat hade beslagtagits i Boston. Dessa kunde kanske annars hjälpt honom något.

Som det var nu dömdes han inte bara för mordet på William Moore och skeppsöverfallen, utan också för brott som andra pirater begått. Man hade velat få fast Long Ben Avery, men aldrig lyckats med detta. Nu hade man iallafall Kidd och kunde skylla lite av eländet på honom.

Den 23 maj 1701 hämtades han i en svartklädd vagn från Newgatefängelset, och fördes till avrättningskajen i Wapping. Kidds fångvaktare tyckte synd om honom, och hade natten innan supit honom full så att han inte skulle oroa sig för morgondagen. Han var fortfarande berusad och hade ingen aning om det öde som väntade honom.

Till och med nu hade Kidd otur. När man skulle hänga honom brast repet först, och han landade i en stor gyttjepöl. Bödeln gjorde ett nytt försök, och nu knäcktes nacken på Kidd. Efter detta plockade man ner hans lik och kedjade det vid en påle i floden Thames till vattnet hade höjts och sänkts över det tre gånger, dvs ungefär 1,5 månad. Sedan doppades kroppen i tjära så att den inte skulle ruttna.

Liket sattes i en galgbur av järn och hängdes upp längst ut i Londons hamn för att injaga skräck i andra brottslingar. Här hängde det i flera år tills fåglarna hade hackat bort allt utom benen.

Kapten Kidd som legend

Det är svårt för oss att föreställa sig vilket monster William Kidd målades upp som. Flera skräcknoveller med Kidd som huvudperson trycktes i London och sålde bra. I dessa historier begick han det ena brottet mer fasansfullt än det andra. Eftersom han var son till en präst, sades det att han nu sålt sin själ till djävulen och begravt sin bibel.

Kapten Kidd begraver sin bibel

Många av Kidds män påstod att han grävt ner skatter överallt, bl a på Gardiners Island nära New York. Man har aldrig hittat några skatter, även om det fortfarande finns de som letar.

I de engelska sjömännens folktro hittar man ett spökskepp med kapten Kidd vid rodret. Men det finns också en folksägen från New York-trakten, som berättar om en bondgård som en stormig natt får besök av en sjöman med kläder som aldrig torkar. Detta är kapten Kidds vålnad. Han förklarar att han blivit oskyldigt dömd och frågar efter vägen till Wall Street i New York. När han går betalar han för gästfriheten med mynt från ett fjärran land.

Naturligtvis har man också gjort film om William Kidd. I "Kapten Kidd" från 1945 utmålas han som vanligt som en nattsvart skurk, medan han i "Captain Kidd and the Slave Girl" från 1954 är något av en hjälte.