Anne Bonney & Mary Read

Mary Read och Anne Bonney

Enligt piratreglerna var det strängt förbjudet att ta ombord kvinnor. Men piratkaptenen Calico Jack verkade strunta i dessa och hade inte mindre än två damer i sin besättning.

Anne Bonney

De visade sig också vara de två värsta slagskämparna på hans skepp. Den ena av dem, Anne Bonney, föddes någon gång i slutet på 1600-talet, riktigt när vet man inte. Hon var den oäkta dottern till advokaten William Cormac från Cork, England, och hans hushållerska. De tre bosatte sig så småningom i Charleston, South Carolina.

En dam med humör

Anne hade från början ett vilt temprament och råkade ofta i slagsmål. En gång blev hon så arg på en piga att hon stack ner henne med en kökskniv. Då hennes mor dog tog Anne över arbetet som hushållerska åt sin far. William Cormac erkände aldrig Anne som sin dotter, men hon behövde aldrig sakna någonting. Cormac var en förmögen man och när Anne kom upp i tonåren blev hon omsvärmad av många friare. Hon valde ingen av dem utan rymde med en sjöman vid namn James Bonney. Cormac blev ursinnig och gjorde sin dotter arvlös.

Anne kunde nog inte ha brytt sig mindre. Hon trivdes ändå inte med sitt bekväma liv. En tid senare dök paret upp i New Providence, piraternas tillhåll i Bahamas. Nu var de gifta, men äktenskapet höll inte särskilt länge. Snart fick hon ögonen på piratkaptenen John Rackham, kallad "Calico Jack".

Calico Jack

Anne och Calico Jack

Jack hade just blivit herre över det berömda piratskeppet The Dragon efter ett myteri. Tillsammans med Anne gav han sig nu iväg för att plundra karibiens handelsskepp. Calico Jacks pirater blev snart en fruktad grupp skurkar.

Anne klädde sig i manskläder, men det var aldrig någon tvekan om hennes kön. En passagerare på ett av de skepp de kapade skrev i sin dagbok att "en av piraterna försökt klä ut sig till man, fast hennes kvinnliga former var mycket tydliga". Kort sagt var hon en väldigt kurvig och attraktiv dam.

De bland besättningen som inte tålde att ha en kvinna ombord fick kliva av. Och de som försökte tafsa fick handen avhuggen, oftast av Anne själv.

Hon var den skickligaste fäktaren i Calico Jacks besättning och hennes favoritvapen var den korta huggaren. Hon utmanade ständigt folk på duell, och vann alltid. En gång drog en pirat från ett annat skepp sin huggare mot Calico Jack när de spelade tärning. Anne gick emellan och stack ner motståndaren. Hon ville inte låta någon "karva i hennes karl".

Anne möter Mary

Ett av deras största kap var ett holländskt fartyg. De bästa männen ombord tvingades ta värvning hos piraterna. Bland dessa fanns en ung man som kallade sig Mac Read. Anne blev förtjust i honom och försökte förföra honom när inte Calico Jack var i närheten. Man kan tänka sig hennes besvikelse när det visade sig att Mac egentligen hette Mary Read, och var en kvinna i ungefär Annes ålder.

Men de både damerna blev snabbt de bästa vänner. Mary berättade att hon föddes 1690 av en förmögen dam från London. Eftersom fadern inte var kvinnans make, som var bortrest, blev Mary ivägskickad. Hon fann att det var lättare för henne att skaffa jobb om hon låtsades vara pojke. Och så fortsatte hon leva.

Förklädd till man hade hon kämpat som soldat och senare arbetat som sjöman på ett handelsfartyg. Men detta skepp blev kapat av pirater och Mary blev medlem i deras besättning. Fram till 1717 levde hon på sjöröveriet, men sedan slog hon sig ned i Västindien, köpte ett värdshus och gifte sig. Bara något år senare blev hon änka. Hon sålde sitt värdshus och gick till sjöss igen.

Det var då hon stötte på Calico Jack och Anne. Mary Read blev snabbt en respekterad medlem i Dragons besättning. Hon var en strålande prickskytt och nästan lika skicklig fäktare som Anne Bonney.

Calico Jack och hans besättning tas tillfånga

Men nu hade Calico Jacks framfart blivit ett problem för handelsflottan. Guvernören på Jamaica fick i uppdrag att sätta stopp för piraterna. Han kontaktade en före detta pirat, kapten Jonathan Barnett, som nu levde på att jaga andra sjörövare. I oktober 1720 hann Barnett upp The Dragon då skeppet låg för ankar utanför Jamaicas norra kust.

Striden blev kort. Enligt Barnett var det bara två av piraterna, två kvinnor, som egentligen var på stridshumör. Och de slogs "som vildkatter". Anne och Mary hade använt huggare, pistoler och yxor, och jagat Barnetts män runt hela The Dragon innan de blivit övermannade.

Då hade Mary ändå lyckats slita åt sig en pistol, men inte för att försvara sig. Istället sköt hon rätt ner i hytterna under däck, där Calico Jack och resten av hans besättning tagit skydd. Mary skrek för full hals, kallade dem för fega svin och krävde att de skulle komma upp och slåss som män.

Domen

Calico Jack och hela hans besättning ställdes inför rätta och dömdes till hängning. Anne och Mary avslöjade att de båda var med barn. Domstolen ändrade därför deras dödsdomar till fängelsestraff.

När Calico Jack skulle föras iväg för att hängas bad han att få träffa Anne en sista gång. Hon var inte intresserad. Hon gav honom en föraktfull blick, spottade på honom och sa: "Om du hade stridit som en man, hade du inte behövt dö som en hund!"

Detta är det sista man hörde av Anne Bonney. Vart hon tog vägen vet ingen, bara att hon aldrig hamnade i något fängelse. Mary däremot fick feber i sin cell och dog innan hon hann föda sitt barn.

Hjältinnor i sångerna

Inte helt oväntat skrevs det många sånger om piratkvinnornas öde. Nästan alla hyllade dem som hjältar. Filmen "Piratdrottningen" från 1951 handlar om Anne Bonney, men större delen av handlingen är helt påhittad.