Henry Morgan

Henry Morgan (ca 1635-1688) är en av de mer berömda buckanjärerna (En sorts pirater som ursprungligen kom från ön Hispaniola i Karibiska havet)

Han föddes i Wales och växte upp i en familj som var känd för att flera släktingar adlats för olika bedrifter. Redan som liten pojke lämnade han hemmet för att arbeta som skeppsgosse.

Så småningom, när han nått tonåren, följde han med ett piratskepp till ön Tortuga utanför Hispaniola. Där gick han med i buckanjärernas hemliga brödraskap och svor pirateden. På öarna kring Hispaniola fick han snabbt en trogen skara vänner. När de hade fått ihop tillräckligt med pengar utrustade de ett eget skepp och gav sig av på sin första raid mot ett spanskt skepp. Denna gick bra och Morgan valdes till kapten.

Henry Morgan på Jamaica

1668 hade Morgan gjort sig ett rykte som framgångsrik pirat. Han köpte ett plantage på Jamaica med många slavar. Han klädde sig som en adelsman, gned in håret med tagetesolja och dränkte sig i parfym för att lukta gott.

Guvernören på Jamaica, Sir Thomas Modyford, ville göra affärer med piraten. Han erbjöd Morgan ett kaparbrev om han anföll spanjorerna för Englands räkning. Modyford visste att spanjorerna tänkte anfalla Jamaica, och ville nu att Morgan skulle slå till mot dem först.

Morgan går till attack 1668 lyckades Morgan leda 700 buckanjärer i dussinet skepp i en attack mot Puerto del Principe (numera Camaguey) på Kuba. Staden föll lätt och genom att tortera invånarna fick Morgans pirater snabbt fram alla föremål av värde. Senare samma år ledde Morgan ännu en räd, nu mot Portobello på Jamaica. Denna stad var den tredje största i nya världen, och var nu intagen av spanjorerna. Med bara 460 man gick Morgan iland 160 km längre upp. Portobello var tungt befäst, så piraternas enda hopp låg i att överraska de spanska soldaterna.

Staden Portobello intas

Med hjälp av stora kanoter kunde de via mindre vattendrag komma alldeles nära inpå staden. De tillfångatog en vaktpost och tvingade honom att kalla på sina befäl. Morgans villkor var enkla: Ge er eller dö!

Spanjorerna svarade med att beskjuta buckanjärerna. Medan soldaterna laddade om sände Morgan sina män över murarna, och efter en kort men vild strid var piraterna herrar över fortet. Eftersom de spanska soldaterna inte hade gett upp som han bad dem, låste han in dem allihop i samma byggnad och sprängde den i luften.

Fort nummer två övervann man lika lätt, men när Morgan skulle ta det tredje stötte han på problem. Det tredje fortet stod under borgmästarens befäl. Buckanjärerna försökte sig på flera anfall, men slogs tillbaka varje gång. Då lät Morgan bygga långa stegar och tvingade alla präster, munkar och nunnor han kunde hitta att bära fram dem till fortet.

Men guvernören veknade inte. Han gav order om eldgivning och de stackars stegbärarna stöp en efter en. Men då hade buckanjärerna redan använd dem som sköldar. Snart var de framme vid fortet och över murarna. Portobellos sista fort föll, och staden var piraternas.

I drucket vansinne drog Morgans män fram på gatorna och brände, våldtog och plockade på sig allt av värde. Bytet blev stort och förlusten liten. Knappt ett hundratal av buckanjärerna hade stupat.

Piratlist

Nästa byte var Maracaibo på Venezuelas kust. Även denna räd var lyckosam, men på tillbakavägen blev buckanjärerna stoppade av en grupp spanska skepp. De beordrades att ge upp och överlämna Morgan.

Piratkaptenen tänkte snabbt ut en plan. Ett av sjörövarnas skepp tömdes och istället fylldes lastrummet med beck, tjära och svavel. Kanonerna plockades bort och stora indiantrummor sattes i kanonportarna. Slutligen riggade man upp enkla dockor av piraterna på däck, med en extra uppklädd kopia av Morgan själv i aktern. Bland annat använde man en pumpa som huvud!

Detta fuskskepp seglade sedan för att möta spanjorerna. En handfull män fanns ombord. När de kommit tillräckligt nära tände de på den explosiva lasten och flydde i småbåtar de hade på släp.

Sjöslag

De spanska skeppen öppnade genast eld. Piraternas skepp exploderade och tog två fiendefartyg med sig. I de följande två dagarna rasade ett sjöslag mellan spanjorerna och buckanjärerna. Men nu var de mer jämspelta. Till slut kom piraterna undan och seglade återigen mot Jamaica.

Vid hemkomsten berättade Morgan att han tänkte angripa själva huvudstaden på Panama. På mycket kort tid fick han ihop över 2000 frivilliga. Det var många som ville segla med Henry Morgan.

Nära ögat

Hela havet färgades rött av blod efter explosionen

Det var nära att expeditionen aldrig blev av. På våren 1669 höll Morgan en fest för sina tappra skeppskamrater ombord på sitt eget flaggskepp Oxford.

I fyllan råkade en avfyrad pistol antända en krutkagge och halva skepet exploderade. Morgan själv satt på den halva som blev kvar, och såg hur männen på andra sidan bordet slets i stycken. 350 buckanjärer omkom vid smällen. Morgan fick inte en skråma.

Mot Panama

I December 1670 seglade piraterna mot Panama med en flotta på 40 skepp. Morgan fångade fortet San Lorenzo som låg mot Karbiska havet. Panama City låg på andra sidan av landremsan. Han lämnade en grupp av sina egna män på fortet för att säkra vägen bakom dem. Morgan började sedan korsa djungeln i kanoter med 1400 av sina trognaste män. Men färden blev hård. Många dog i feber, ormbett och bakhåll.

Efter en vecka nådde de en kulle som låg ovanför Panama City. Till sin förfäran såg de hur skattskeppen just gav sig av med en last värd över fem miljoner pesos. På kvällen slog de läger utanför staden och mättade sina magar med kött från boskap.

Följande morgon hade 2100 infanterisoldater och 600 ryttare ställt upp i stridsformering utanför staden. Eftersom spanjorerna hade solen i ögonen räknade Morgan att buckanjärerna skulle få en fördel, fast de var färre. Piraterna rusade fram men möttes av kavalleriet. Morgans män backade inte utan sköt pricksäkert ner ryttarna en efter en. Till slut fick spanjorerna backa.

Närstrid

Nu anföll infanteriet istället, samtidigt som indianer hetsade 2000 kor mot piraterna. Buckanjärerna fick djuren att väja genom att skjuta över deras huvuden, och gav sig sedan på soldaterna. Efter en kort men våldsam strid flydde spanjorerna in i staden igen. Hellre än att låta Panamas rikaste fäste falla i pirathänder lät guvernören bränna staden. Tre fjärdedelar av husen gick under i elden, men buckanjärernas byte blev ändå stort - över 750 000 pieces of eight (pesos) i ett kap, plus guld, silver, tyger, kryddor och andra handelsvaror.

Nu fick Morgan plötsligt problem med sina egna män. De menade att han snott åt sig mer än hans rättmätiga del. Hur det nu än låg till med det, struntade Morgan i protesterna, lämnade kvar myteristerna på Panama och seglade hem till Jamaica.

Morgan ställs till svars

På Jamaica väntade nya överraskningar. Englands kung Charles II hade fått klagomål från Spanien, som England egentligen slutit fred med. Den spanske kungen hotade med krig om inte engelsmännen hutade åt sina pirater. Guvernören Modyford dömdes att tillbringa 4 år i Londons hemska stadsfängelse, Towern. På något sätt lyckades Morgan prata sin väg ut ur knipan. Inte bara kom han undan med livet i behåll -Charles II adlade honom och gjorde honom till den nye guvernören på Jamaica.

Kanske tyckte kungen att spanjorerna inte gick att lita på, och valde att ha en stark guvernör som vakthund i Karibiska havet. Morgan trivdes bra med sitt nya liv som guvernör, även om han nu blev lite väl förtjust i spriten.

Han avled 1688 på Jamaica som en mycket mäktig, men försupen, man.

Filmen "The Pirates of Tortuga" från 1961 handlar om Morgans liv, och kommer ganska nära sanningen.