|
Panelen svarar
 Här är de frågor som har besvarats inom ämnet författare. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.
Här kan du ställa en egen fråga till Kim M. Kimselius om författare!
vilken är din favo bok
/ emilia, 9 år från lerum
Hej Emilia
Av mina egna böcker har jag två favoriter: "Det glömda kriget 1808-1809" och "Giljotinen". Båda böckerna är otroligt otäcka och jag rekommenderar dig att börja läsa "Tillbaka till Pompeji" om du vill läsa någon av mina böcker.
Av andra ungdomsböcker tycker jag att "Den hemlighetsfulla trädgården" av Frances Burnett Hodges är bra och jag läser den fortfarande med mycket nöje.
Om du vill se vad jag skriver för sorts böcker kan du gå in på www.kimselius.se. Där kan du läsa smakprov ur böckerna och se omslagen på böckerna. Du kan även lyssna när jag läser ur några av böckerna.
Ha det bra!
Kramisar från Kim |
hej hur ska man göra så en bärettelse blir bra mina blir aldrig bra
hjälp mig Hanna
/ hanna wanke, 9 år från sandviken
Hej Hanna
Börja första meningen med att något spännande händer. Då har du fångat läsaren. Försök hålla spänningen genom hela berättelsen, börja spännande och håll spänningen vid liv genom hela berättelsen. Det gör man lätt genom att låta huvudpersonen råka ut för något, ana att något kommer att hända, att någon säger något som gör att man vill fortsätta läsa etc.
Skriv det DU vill läsa! För att göra en bra berättelse bör du skriva direkt från hjärtat, och gärna ta del av de erfarenheter du bär inom dig. Tänk på att inte skriva för att någon annan ska läsa berättelsen, utan skriv för att DU ska bli nöjd med berättelsen. Använd ditt eget "språk" och försök inte härma någon annan författare, då blir din berättelse bra. För att förlagen ska bli intresserade av din berättelse bör du ha något nytt att berätta, något som väcker deras intresse. Glöm inte att berättelsen måste fånga läsaren redan i första meningen.
Eftersom mina böcker är kända för att fängsla läsarna från första början till sista raden kanske du kan börja med att läsa någon av dem: Tillbaka till Pompeji, Jag är ingen häxa, Faraos förbannelse, Den gömda Inkastaden, Vikingaträl, Svarta Döden, Snapphanar och Giljotinen. Prova någon av dem så ser du hur jag har skrivit för att hålla spänningen vid liv hela boken igenom För att läsa smakprov ur böckerna kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se
Jag önskar dig lycka till med ditt skrivande .
Kramisar från Kim
|
hej!!!!! heter det flera sockervaddar?
/ Mithra, 11 år från sverige
Hej Mithra
Något annat än 1 sockervadd, 2 sockervadd etc, har jag aldrig hört. Därför tycker jag du ska säga 2 sockervadd etc.
Kramisar från Kim |
hej!
jag har letat länge efter att hitta vad sockervadd heter i plural. kan du hjälpa mig? vänliga hälsningar Annie.
/ annie, 10 år från linköping
Hej Annie
Något annat än 1 sockervadd, 2 sockervadd etc, har jag aldrig hört. Därför tycker jag du ska säga 2 sockervadd etc.
Kramisar från Kim |
VET DU NÅGOT BRA NAMN TILL EN KÄRLEKS DIKT???
/ evelina, 9 år från blekinge
Hej Evelina
Det bästa namn som jag känner till på en kärleksdikt är "Till Dig" av Karin Boye. Enkelt och rakt!
Ha gärna en kort titel på din dikt. Men... du behöver inte ha något namn på dikten. Det viktigaste är att du skriver den!
Lycka till!
Kramisar från Kim |
Hej! Vad ska man tänka på om man vill skriva en riktigt bra deckare?
Jag skriver mycket och älskar deckare
från moa 10 år
/ moa wenersson, 10 år från karlskrona
Hej Moa
Här är en jättebra sida du kan gå in och läsa hur du bygger upp en deckare: http://www.pluggad.net/material/deckare/deckare.asp
Du kan också gå en "deckarskrivarkurs". Kika på http://www.deckarskolan.com/?gclid=CJe8_JO8opgCFdaU3wodFHnTmw så kan du läsa mer om det.
Lycka till!
Kramisar från Kim |
har du läst alla lasse och maja för det har inte jag men dom låter roliga
/ isabel, 11 år från vetlanda
Hej Isabel
Tyvärr har jag inte läst en enda Lasse och Maja-bok. Om du tycker böckerna låter bra, kan du gå till biblioteket och låna dem.
Kramisar från Kim |
Hej Jag går på en särskola där behandlar lärarna oss illa för dom har bara massa barnböcker där. Det känns inte som om det är en gymnasieskola när dom har pippiböcker vad gör man då??? Jag vill läsa deckare och skräck. m.m
/ Josefineottosson, 18 år från växjö
Hej Josefine
Har du berättat för lärarna hur du känner dig? Är det fler än du som känner samma sak, så kanske ni gemensamt kan ta upp frågan.
Jag vet att de använder mina böcker på specialskolor. Det är inga barnböcker, det är historiska äventyrsböcker, "som är så spännande att man inte kan sluta läsa", säger läsarna.
Om du går in på min hemsida www.kimselius.se och tittar vad det finns för böcker där, kanske du kan be dina lärare att även de går in och tittar på hemsidan. De får gärna kontakta mig så kan jag berätta för dem hur böckerna används i undervisningen i många skolor. Alla böckerna finns som Talböcker och en del skolor använder böckerna till undervisningen av dyslektiker.
Eftersom mina böcker är uppbyggda runt riktiga historiska händelser med faktadel i slutet av böckerna, tror jag att de skulle ge dig just det som du längtar efter: Att lära dig något samtidigt som du läser en spännande bok!
På hemsidan hittar du utdrag ur alla böckerna så att du kan läsa och känna om de känns rätt för dig. Dessutom kan du lyssna på några av böckerna.
Tala med dina lärare och ge dig inte. Skriv igen och berätta hur det går för dig.
Lycka till!
Kramisar från Kim |
Hej Kim!
Jag undrar om man får ta med andras dikter i sina böcker? Som att t.ex. ha en dikt vid varje kapitel? Måste man fråga den som har skrivit dikten först?
Kram!
/ Olga Krüssenberg, 13 år från Eslöv
Hej Olga
Ledsen att du har fått vänta på ditt svar, men jag var tvungen att ta hjälp av vår jurist på Författarförbundet, Thorbjörn Öström, för att du verkligen skulle få veta vad som gällde. Thorbjörn svarar så här:
"Frågan är (som vanligt) inte helt lätt att besvara med ja eller nej. Har emellertid försökt att formulera mig så tydligt jag kan .
Normalt sett måste man alltid fråga författaren innan man tar in andras texter i sina böcker. Man behöver dock inte tillfråga författaren om användningen skulle kunna klassas som ett citat i upphovsrättslagens mening. Problemet är att reglerna för citat är väldigt otydliga och att det inte heller finns speciellt många domstolsavgöranden som belyser när ett citat kan vara tillåtet. När det gäller användningen av andras dikter vid varje kapitel kan man alltså inte klart säga att det skulle vara tillåtet enligt citatregeln i upphovsrättslagen.
Eftersom citatbestämmelsen är såpass oklar, brukar jag råda alla som vill citera något på ett sätt som inte helt klart faller under citaträtten att fråga de berörda författarna. Har man fått författarens tillstånd så behöver man inte fundera på om det faller under citaträtten eller inte. Min erfarenhet är dessutom att de flesta författare är positiva till att bli citerade."
Hoppas att detta var dig till hjälp.
Lycka till med ditt skrivande och hör av dig den dag du får din berättelse publicerad.
Kramisar från Kim
|
Hej Kim!
Jag har ett problem. När jag skriver så blir allting så invecklat och krångligt. Istället för att texten flyter på så blir den "hackig". Jag har också en förmåga att använda samma ord flera gånger, fast jag egentligen kan flera synonoymer till de flesta ord.
Hjälp!
/ Oscar, 14 år från Sverige
Hej Oscar
Det känns som om du vill så mycket med din text, att du försöker skriva så som du tror att folk vill att texten ska vara. Stämmer det? Försök isåfall att ändra ditt skrivande:
Skriv från hjärtat! Om något som berör dig! Om något du vill berätta. Låt texten flöda, bry dig inte om ifall du upprepar samma ord, om du stavar fel, om inte grammatiken är rätt. BARA SKRIV! När du fått ned all den text du har inom dig DÅ går du in i texten och rättar, ändrar till synonymer, rättar stavfel och grammatik osv. Försök jobba på det här sättet så ska du se att du lyckas bättre. Om inte får du höra av dig igen.
Jag kan berätta en irriterande vana som jag har när jag skriver mina böcker: Det är att jag brukar "fastna" på ett ord som jag ständigt upprepar i just den boken. När jag korrekturläser gäller det att hitta det ordet och byta ut det mod synonymer. Men jag bryr mig inte om det under själva skrivprocessen, då är det viktigt att få ur mig texten och inte bryta fantasin.
Lycka till med ditt skrivande!
Kramisar från Kim |
Hej hej Kim!
Ibland på raster och när jag är hemma brukar jag fantisera. Jag brukar komma på olika personer och till slut ha en bra story. Det är bara ett problem. När jag väl har satt mig vid datorn eller med penna och papper vet jag inte hur jag ska börja allting för att få det bra. Och om jag lyckats komma på en början så är slutet supersvårt också!
Jag skulle bli jätteglad om du svarade på min fråga.
/ Hanna, 11 år från Bromma
Hej Hanna
Börja med att första raden fångar läsaren direkt.
Mina böcker börjar så här:
"Mina damer och herrar, vi landar strax i Rom och vill därför be er att spänna fast era säkerhetsbälten." (Tillbaka till Pompeji)
"Nej, inte nu igen!" ropade Ramona förskräckt. (Jag är ingen häxa)
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat och viftade intensivt med armarna för att fånga Theos uppmärksamhet. (Faraos förbannelse)
"Jag är rädd", sa Ramona och strök med darrande hand undan svettdropparna som envisades med att rinna ned i ögonen. (Den gömda Inkastaden)
"Ovädret var över Theo och Ramona innan de hann reagera." (Vikingaträl)
"Han drog yllefilten över axlarna och rös av kyla, trots att svetten flödade ymnigt från hans kropp." (Svarta Döden)
"När Ramona öppnade sina himmelsblå ögon denna försommardag, hade hon inte en aning om vad sommarlovet skulle föra med sig." (Snapphanar!)
"Vakna, Ramona! VAKNA!" (Giljotinen)
"Förbryllat stirrade Ramona och Theo på varandra." (Riddarsvärdet)
"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln inför en tidsförflyttning gripa tag i henne. (Det glömda kriget 1808-1809)
Regnet piskade mot spåntaket på det gamla 1600-talshuset, Sporrakulla gård. (Snapphaneresan)
Det gäller att få läsaren att vilja läsa vidare, då har du lyckats. Eftersom du säger att du har svårt med slutet när början blir bra tycker jag att du ska använda dig av "Gula-lappar"-tekniken.
Gör så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Kina. Under tiden jag läser, dyker idéerna om vad boken ska handla om upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till faktadelen i slutet av boken. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta berättar jag mer om de personerna i faktadelen för att läsaren ska förstå att de personerna har funnits på riktigt.
Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. Till exempel min senaste bok "Det glömda kriget 1808-1809!" som är min bästa bok!
Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se hittar du fler tips under länken "Författartips". På hemsidan kan du även läsa mer om mig och mina böcker, till exempel utdrag ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar", "Giljotinen", "Riddarsvärdet" och "Det glömda kriget 1808-1809", samt ”Snapphaneresan” som kommer ut i februari 2009. Dessutom kan du lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji", "Giljotinen" och "Snapphanar", som jag har läst in.
Lycka till med ditt skrivande.
Kramisar från Kim
|
Jag håller på att skriva en kärlekshistoria. Hur kan man göra det mer interessant när de ska kyssas för det låter tråkigt och man bara skriver att de kysstes. Och de ska har samlag ska man hoppa över det eller skriva om de och i så fall hur?
/ Jessika, 14 år från Malmö
Hej Jessika
Det bästa du kan göra för att beskriva hur de kysser varandra är att läsa många böcker som handlar om kärlek. Till exempel Katarin von Bredows böcker: "Syskonkärlek" och "Hur kär får man bli". Du har också Mårten Sandéns bok "En plats de kallar Lyckan". Det är ömsinta, fina kärleksbeskrivningar.
Om man ska skriva om att de har samlag är det bra om man har erfarenhet av det, annars är det svårt att beskriva det. Du kan läsa dig till det i Nora Roberts pocketböcker som säljs i vanliga butiker eller i Pressbyrån. Där är det mycket älskande hela tiden. De böcker av Nora Robert som finns på biblioteken innehåller inte lika mycket sex.
Om samlaget är viktigt för handlingen bör du ha det med, annars behöver det inte beskrivas. Själv tycker jag bäst om filmer där man bara anar att de går i säng med varandra och inte ser hela sexakten. Det blir liksom mer spännande då.
Som du förstår är mitt bästa råd till dig att läsa, läsa och läsa, för att ta till dig så mycket som möjligt hur man beskriver känslor, kyssar, sex etc.
Lycka till med din berättelse. Om du vill ha mer tips och råd kan du läsa tidigare frågor här på Unga fakta, eller gå in på min hemsida www.kimselius.se.
kramisar från Kim |
Hur uttalar man denna bokstav: ã ?
Det hade varit bra om du gav mig ett ord med denna bokstav. Det behöver inte precis skrivas med den, bara jag får veta uttalet.
Mycket tacksam för svar.
/ Oscar, 14 år från Sverige
Hej Oscar
Du uttalar den bokstaven som "e" i ordet "pension".
Kramisar från Kim |
Jag har läst Det glömda kriget och jag tycker att den var skitbra, och jag menar det.
/ j.v, 11 år från färingtofta
Hej j.v.
TACK! Vad glad jag blev att du tog dig tid att maila och berätta att du tyckte så mycket om Det glömda kriget 1808-1809. Jag blir mycket glad! Du kan även gå in och recensera boken på min hemsida www.kimselius.se Titta under länkar så hittar du var du kan recensera/berätta vad du tycker om boken.
Har du läst någon av de andra böckerna om Theo och Ramona? Kan varmt rekommendera Svarta Döden och Giljotinen. Tror att du skulle tycka om dem, eftersom du tyckte om Det glömda kriget 1808-1809.
Tack för att du hörde av dig!
Kramisar från Kim |
Hej!!
Hur länge har du skrivit böcker??
Det skulle vara roligt om du skrev mera böcker!!
Dem är väldigt intressanta!!
Mvh Hanna
/ Hanna Nilsson, 10 år från Klippan
Hej Hanna
Tack för att du tycker om mina böcker. Hur många av dem har du läst? (För att se alla böckerna kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se)
Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och har alltsedan dess skrivit. Men jag skickade inte in förrän jag blev äldre och min första bok kom ut när jag var 43 år.
Det kommer hela tiden nya böcker ifrån mig. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se så ser du att det om bara några veckor kommer en ny bok som heter "Snapphaneresan".
Kramisar från Kim |
vad betyder namner späckhuggaren
/ lisa, 11 år från sverige
Hej Lisa
Denna upplysning har jag tagit hjälp av National Encyklopedin www.ne.se. Så här säger de om Späckhuggare:
späckhuggare, Orci´nus o´rca, art i tandvalsfamiljen delfiner. Den är oftast 5–8 m lång; ryggfenan kan bli 1,8 m hög. Arten är karakteristiskt tecknad i svart och vitt. Den har närmast världsvid utbredning men föredrar kalltempererade kustnära vatten. Den lever i grupper på vanligen 2–40 djur, som håller väl samman och kommunicerar med ljud. Liksom hos flocklevande landrovdjur råder sträng hierarki inom gruppen, som leds av en hane. Vissa grupper livnär sig nästan helt av fisk, medan andra också tar sälar (t.o.m. uppe på stränder i södra Sydamerika) och någon gång attackerar bardvalar. Oprovocerade attacker på människor är mycket sällsynta. Arten jagades tidigare för kött och olja. Numera är den viktig för s.k. valskådning (bl.a. vid Norges kust), eftersom den hör till de valar som man lättast kan få se. Späckhuggare hålls i några få delfinarier i USA.
Hoppas detta gav dig det svar du ville ha. Normalt svarar jag på Författarfrågor och någon av de andra experterna i panelen kanske har ett annat svar att ge dig.
Kramisar från Kim |
Hej, jag heter Fredrik och älskar att skriva. Mina berättelser är av fantasi genren. Dem handlar oftast om något episkt, som en strid mellan det onda och det goda. Jag har också förklaringar på fenomen i mina berättelser och mycket reflekterar den riktiga världen. Men alltid när jag skriver, så får jag till slut svårt att fortsätta. Jag blir missnöjd, men ger aldrig upp. Jag skulle behöva lite motivation och jag glömmer oftast det viktiga i berättelser, vad ska man tänka på för att det ska bli bra?
Tackar och vänliga hälsningar från mig, Fredrik ''Demor'' Johansson.
/ Fredrik Johansson, 15 år från Svergie, Flen
Hej Fredrik
Underbart att du har så mycket fantasi. Dina berättelser låter spännande. Kanske är du hjälpt av att arbeta med "Gula lappar"-tekniken?
Gör så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Kina. Under tiden jag läser, dyker idéerna om vad boken ska handla om upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till faktadelen i slutet av boken. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta berättar jag mer om de personerna i faktadelen för att läsaren ska förstå att de personerna har funnits på riktigt.
Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. Till exempel min senaste bok "Det glömda kriget 1808-1809!" som är min bästa bok!
Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se hittar du fler tips under länken "Författartips". På hemsidan kan du även läsa mer om mig och mina böcker, till exempel utdrag ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar", "Giljotinen", "Riddarsvärdet" och "Det glömda kriget 1808-1809", samt ”Snapphaneresan” som kommer ut i februari 2009. Dessutom kan du lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji", "Giljotinen" och "Snapphanar", som jag har läst in.
Lycka till med ditt skrivande.
Kramisar från Kim
|
Jag älskar dina böcker och funderar ochså på att bli författare på samma ämne som du för du skriver så bra... Jag skriver främst om Stomaktstiden MVH Elias :) :p...
/ Elias, 11 år från Karlskrona
Hej Elias
Tack för dina fina ord om mina böcker och att du tycker jag skriver så bra. TACK! Vad roligt att du också tycker om att skriva och att du tycker om att skriva historiska berättelser. Jag lär mig otroligt mycket när jag skriver mina böcker, eftersom jag läser in mycket fakta inför varje bok. Det ger en extra krydda åt skrivandet!
Lycka till med din berättelse!
Kramisar från Kim |
Hej Kim!
Under sommarlovet mellan 3:an och 4:an skrev jag en berättelse. När jag läste den för nån dag sedans, lade jag märke till att den var väldigt bra skriven. Jag skryter inte. Men det är sant. Jag blev riktigt stolt. Det var bara det att den "röda tråden" saknades...
Jag har jobbat vidare på den iden jag hade då, men gjort om det flera gånger. Kan aldrig bestämma mig. Är det här en bra början? Men jag är rädd att jag använder "Siv, hon, han & hennes" för mycket... hur kan jag minska på dom orden? hjälp
Regnet slog mot rutan och vinden ven i skorstenen. Mörkret hade förlänge sedans lagt sig över den lilla byn. Hon vred sig av och an i den hårda sängen. Täcket värmde, och det var hon tacksam över. Ibland kunde hon tänka att hon stod i skuld till Siv, som valt att ta hand om henne. Trots att hon många gånger påpekat det, sade Siv att det inte alls var så. Att hon inte alls stod i skuld. Men ibland kunde hon inte låta bli att tänka så. Om inte Siv hade kommit den dan, då, då visste hon inte vad som skulle ha blivit av henne. Kanske hade hon rymt?
Just ikväll kunde hon inte låta bli att känna sina skuldkänslor bubbla upp till ytan. Inte gjorde det saken bättre att Siv inte låg i sin säng.
Det skrämde henne. Hon mindes klart och tydligt att hon sagt god natt till henne. Sedan hade hon vaknat, och gått in till det andra sovrummet där hon brukade sova. Men sängen hade varit orörd. Ingen hade legat i den sedans förra natten. Den första tanken som kommit upp i hennes lilla huvud var att Siv hade givit sig av. Lämnat henne åt sitt öde. En ensam tår rullade nerför hennes kind. Hon kände sig ensam och övergiven. Hade hon verkligen varit så otacksam? Hon gäspade stort, och snart somnade hon och alla sorgsna tankar var som bortblåsta. I drömmen red hon på en häst en varm sommardag. Fåglarna kvittrade och alla var glada. Bakom henne på sadeln satt Siv och höll hårt i henne…
- God morgon, sömntuta! Siv kvittrade som en fågel på sin första vårdag. Radion stod på och hon dansade i takt med musiken.
- God morgon. Hon sträckte på sig och gäspade stort. Jag vaknade, och du fanns inte där.
Siv stannade mitt i en rörelse, och ett sorgset leende spred sig på hennes läppar. Det såg ut som om hon skulle börja gråta. Sakta gick Siv och satte sig på den mörka träsoffan.
- Lovisa, kom. Sätt dig här. Hon nickade på platsen bredvid sig. Lovisa gjorde som hon blivit bedd. Soffan var hård. Det skulle verkligen behövas en dyna där. Siv tog hennes händer i sina och försökte fånga Lovisas blick. Men hon ville inte. Inte för att hon visste varför, men att inte göra det skulle göra Siv ledsen. Och hon skulle ha visat sig otacksam.
- Lovisa, titta på mig. Sivs smaragdgröna ögon lyste bakom en fasad av tårar. De var vackra, det hade Lovisa alltid tyckt. Ända sedans den dagen de först träffat varandra.
- Det är en sak som jag måste berätta, sa Siv skamset. Lovisa stirrade djupt in i de gröna ögonen. Djupt därinne, bakom tårarna, kunde hon se lycka. Lycka och ånger.
- Jag har träffat någon.
Klumpen som hela tiden funnits i halsen, landade nu med en duns i magen. Det var nästan ännu värre. Nu visste hon att det skulle ske stora förändringar. Att det skulle flytta in en tredje person. En ny far. Ännu en gång skulle hennes föräldrar ersättas med nya. Hon kände sig som någon, som det inte spelade någon roll vad det hände med. Som ett slags mellanting, som man kan göra vad som helst med. Och nu visste hon vad det var för ånger som hon sett. Siv ångrade att hon tagigt med henne hem. Då slog det henne. Siv kanske skulle lämna bort henne, precis som hennes föräldrar hade gjort.
Hon drog bort sina händer och gick bort till elden där hon la upp lite gröt på sin tallrik. Sorgset satte hon sig på stolen mitt emot Siv, och slevade i sig den varma gröten.
- Är det verkligen så farligt?
- Ska han flytta in här?
Det blev tyst. Man kunde höra hur moraklockans visare flyttade sig ett steg.
- Ja, om det är okej med dig så…?
Lovisa nickade nästan omärkbart.
- Äh, ryck upp dig. Deppa inte. Vi ska ju gå till kyrkan snart.
- Ska han också dit?
- Ja. Det blir väl bra. Då kan han följa med oss hem sen?
Hon var inte långt ifrån tårar nu. Att han skulle flytta in så snart. Helt otroligt. Längst in i hjärtat kunde hon inte låta bli att känna glädje. Han kanske var jättesnäll. Och, de skulle få det lättare att sköta om gården då. Det var kanske inte så hemskt i alla fall.
- Det blir jättebra, sa Lovisa och log ett glatt leende.
- Jag är glad att du tycker det.
Jerry var en man med mörkt hår och blåa, nästan grå ögon. Han hade ett snällt leende som suddade bort alla hennes negativa tankar. När de träffades utanför kyrkan hälsade han på Siv genom att ge henne en kram och en puss på kinden. Därefter hade han böjt sig ner för att prata med Lovisa. “Det är du som är Lovisa, antar jag.” Han log sitt sammetslena leende. Hon hade nickade. “Hur gammal är du?” Frågade han sedan och lade huvudet på sned. Då lade hon märke till att han hade ett litet örhänge av guld i ena örat. “Åtta.”
/ Linda Johansson , 12 år från Isala
Hej Linda
Eftersom det tar alltför lång tid för mig att läsa alla noveller och tycka till om dem, så gör jag inte det. Det kommer så många förfrågningar om det. Jag hinner helt enkelt inte med det. Därför läser jag enbart första raden.
Det är en mycket bra början.
Du kan gå in på min hemsida www.kimselius.se och läsa under Författartips. Där får du mer tips om hur du bygger upp din berättelse med hjälp av Post-it-lappar, och där hittar du också sajter där du kan lägga ut din berättelse för att andra ska kunna läsa den och bedöma den.
Lycka till! Fortsätt skriv!
Kramisar från Kim
|
Hejsan, jag är en tjej med väldigt mycket fantasi som har hundratals idéer om allt och inget och älskar att skriva. Men jag kan verkligen inte avsluta en historia, eftersom jag har en stark tendens att få för fort fram och snabbt blir uttråkad och missnöjd med det jag skriver.
Har du några tips på hur man då fortsätter när det egentligen känns som om alla andra idéer är mycket intressantare? När skrivandet går trögt och känns framtvingat? Jag har velat bli författare från dagen jag lärde mig vad det ordet betyder och jag vet trots allt att jag skriver bra, men har en massa kvar att lära.
Tack på förhand!
/ Anna, 15 år från Nödinge
Hej Anna
Vad roligt att du har känt att du ville bli författare från den dagen du lärde dig ordens betydelse. Det var nämligen samma sak för mig. När jag var åtta år bestämde jag mig för att bli författare, för då hade jag upptäckt att jag kunde skriva ned alla de berättelser jag hade i mitt huvud.
Om du vill börja göra en längre bok är det bra om du har skrivit ned dina tankar i förväg. Gör så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Kina. Under tiden jag läser, dyker idéerna om vad boken ska handla om upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till faktadelen i slutet av boken. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta berättar jag mer om de personerna i faktadelen för att läsaren ska förstå att de personerna har funnits på riktigt.
Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. Till exempel min senaste bok "Det glömda kriget 1808-1809!" som är min bästa bok!
Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se hittar du fler tips under länken "Författartips". På hemsidan kan du även läsa mer om mig och mina böcker, till exempel utdrag ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar", "Giljotinen", "Riddarsvärdet" och "Det glömda kriget 1808-1809", samt ”Snapphaneresan” som kommer ut i februari 2009. Dessutom kan du lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji", "Giljotinen" och "Snapphanar", som jag har läst in.
Lycka till med ditt skrivande.
Kramisar från Kim
|
|
Föregående sida
