|
Panelen svarar
 Här är de frågor som har besvarats inom ämnet författare. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.
Här kan du ställa en egen fråga till Kim M. Kimselius om författare!
Varför ska man läsa böcker.
/ Anna , 10 år från Arvika
Hej Anna
Det finns behov för böcker. En del människor vill skriva dem, andra vill läsa dem. Men framförallt är det ett sätt att samla kunskap och föra kunskap vidare till nästa generation människor, så att inte kunskapen går förlorad mellan de olika generationerna. Med andra ord: så att inte de äldre människornas kunskap försvinner innan de unga får möjlighet att ta del av den. Därför är det viktigt att läsa böcker. Du lär dig väldigt mycket, utvecklar ditt språk, får kunskap om försvunnen tid med mera. Dessutom får du många härliga lässtunder.
Har du läst någon av mina böcker? "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar" och "Giljotinen". Det är historiska äventyrsböcker där du lär dig mycket om de olika ämnena, samtidigt som du får en spännande historia som är så fängslande att du inte kan lägga ifrån dig boken förrän du läst sista meningen och får se hur det går. Det är i alla fall vad alla mina läsare säger.
Läs, läs, läs, det är jätteviktigt att läsa. Om du läser mycket nu blir allt så mycket lättare för dig längre fram i livet. Kryp upp i en skön fåtölj och sjunk in i en spännande bok. Ha det så skönt!
Kramisar från Kim
|
Hej Kim!
Jag undrar hur man kan skika in en bok man har gjort till ett företag så att den kan bli publicerad?
Tacksam för svar.
/ Matilda, 12 år från Falerum
Hej Matilda
Det bästa sättet att få kontakt med ett bokförlag är att gå till en bokhandel och se ut böcker som tilltalar dig. Se efter vilket förlag som har gett ut boken/böckerna. Det står längst fram i boken. Där brukar stå fullständig adress, telefon, e-mail m.m.
Skriv din berättelse med dubbelt radavstånd, numrera sidorna. Skicka som papperskopior och bifoga namn, adress och telefon. Jag brukar skriva allt det högst upp på sidorna. Det finns något som heter "Huvud/Sidfot" i Wordprogrammet. Där lägger man in all den texten på första sidan så kommer det automatiskt på alla sidorna.
När förlaget/förlagen (för jag tycker du kan skicka till flera förlag samtidigt) fått ditt manus är det först en redaktör som läser det. Om den personen tycker om det du har skrivit går manus vidare till flera personer som tycker till. Om de tycker om din berättelse kontaktar de dig och ber att få publicera/ge ut din berättelse. Om de skickar tillbaka ditt manus behöver det inte betyda att det är dåligt. Det kanske inte passar deras förlag, de kanske inte har råd att ge ut fler debutanter det året, det är inte rätt person som har läst det från början osv. Får du tillbaka ditt manus ska du alltså inte ge upp, sätt dig ner och läs igenom det igen, se om du kan förbättra det och skicka det till något annat förlag. Tänk på att förlagen får runt 3.000 obeställda manus PER ÅR! Av dem väljer de kanske ut 10-20 manus som de gör böcker av.
Om du får ditt manus antaget börjar en annan process: Manus godkännes, därefter korrigeras manus, stavfel rättas, grammatiska fel m.m. Redaktören kan också komma med vissa kommentarer om att något inte stämmer i ett kapitel eller att man har tappat "röda tråden" på något ställe.
När manus är klart, levererar författaren oftast det på diskett/Cd/mail till förlaget. Där gör man sidor helt klara: sidnumrering, kapitelindelning osv.
Redan när förlaget godkänt manus har de beställt ett omslag. Det är oftast färdigt före boken eftersom det är omslaget man annonserar med, och annonserna går iväg i god tid före det boken kommer ut. Förlagen har oftast speciella illustratörer som gör omslagen åt dem.
Sedan skickas manuset till tryckeriet, nu i färdigt "ombrutet" format, det innebär att alla sidorna ser ut precis så som de ska göra i boken. De trycker boken. De har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en timma. Därefter går det iväg till bokbinderiet som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna.
Därefter skickas böckerna, nu i tusentals exemplar, till antingen förlaget, eller ett centralt distributionsföretag. Därifrån beställer bokhandlarna sina böcker och de skickas ut i butiken så att du och alla andra kan köpa böckerna.
Du som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att du får en viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag, det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder.
Du kan också trycka dina böcker på Print-On-Demand. Då betalar du allt själv, men du behöver bara trycka upp så många böcker du vill ha, t.ex. 1 bok. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex. www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och många, många fler. Kanske har du något Print-On-Demand tryckeri i din närhet?
Jag önskar dig ett stort lycka till i ditt skrivande. Håll drömmen levande. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år. Nu har jag slagit igenom stort. Kommit ut med flera böcker, översatts till många språk och fått smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren". Vill du veta mer om mig kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där hittar du också skrivtips.
Hör av dig den dag du får ditt manus godkänt.
Kramisar från Kim |
Hejsan!
Jag och min kompis har skrivit en saga, om en mystisk planet som heter Delarius. Det handlar inte om planeten utan om dem som lever där, ett par magiska hästar. Men för att komma till poängen. Hur skickar man in sagor till bokförlag, så att de kan bli böcker om de blir godkända då? Går det?
Jag och min kompis Bifogar sagan. Vi har bara kommit till början.... men hoppas du kommer gilla den.
Vildhästarna
Solen lyste varmt och ljust över planeten Delarius där den stora marknaden hade öppnat. Här såldes allt, mat, smycken, redskap ja allt möjligt. Och mitt i allting gick en häst, så udda att han var vacker. Hans ebenholts färgade hårrem glänste och han gick med långa majestätiska steg. Han tittade på alla stånd som han gick förbi. Många hälsade på honom för han var en mäktig vildhäst.
- Godmorgon Flash! Han nickade kort som svar och tittade sig omkring medans han gick. Plötsligt gick han rakt in i ett vackert krämfärgat sto.
- Oj! Utbrast Stoet. Flash tittade länge på henne. Det gick bara några sekunder, men det kändes som en hel evighet. Hon var förbländande vacker, hennes ögon lyste som stjärnorna på natthimlen.
- Jag ber om ursäkt miss...?Sa han med en lugn röst. Han gjorde ett mellanrum så att hon kunde svara vad hon hette.
- Angel. Jag heter Angel. Vad heter du? Frågade hon med en busig blick.
- Jag heter Flash. Vad gör en sådan vacker dam härute själv?
Angel fnissade tyst för sig själv.
- Jag är faktiskt inte ensam, jag är ju med dig nu svarade hon med en ovanligt kaxig röst.
Flash skrattade till. De gick sakta bredvid varandra som ett par, som om de hade varit gifta i flera år. Det var lite så de kände just nu. Kärleken hade slagit sina klor i dem bägge. Djupt inne i deras själar kände de, att även om de var tonåringar skulle de hålla ihop för alltid. Det började skymma och Flash sa smärtsamt farväl till Angel.
- Farväl? Vi kommer väl träffas igen?
- Jag vet inte, ödet bestämmer det. Han kysste henne mjukt och gick sedan därifrån.
Angel tittade länge efter honom. Sen bestämde hon sig. Hon satte av i en vild galopp och kom ifatt honom.
- Jag har ingenting att gå tillbaks till. Får jag följa med dig?
Flash tittade glatt på henne och sa:
- Jag trodde aldrig du skulle fråga!
De galloperade tillsammans ifrån den dammiga marknaden, det kändes som om de var totalt fria, det var bara de två nu.
Flash stannade vid en stilla sjö. Månen speglade sin runda kropp i det mörka vattnet, tillsammans med de många stjärnorna.
Angel tittade upp mot himlen.
- Vad vackert det är, suckade hon drömmande. Flash tittade på Angel, och deras blickar möttes. Ingen av dem ville vända bort blicken.De gick sakta bort till en äng strax bredvid. De lade sig tillsammans ner på marken och sommnade till fåglarnas ljuva melodi.
På morgonen när Angel vaknade var inte Flash där, men hon såg honom springa mot henne med en gren i munnen från Maroul trädet, ett mycket sällsynt träd med stora röda frukter. De smakade himmelskt och när de ätit var de pigga igen.
Flash buffade busigt på henne, sen satte han av i galopp över ängen. Angel följde skrattande efter. Bergen som kantade till ängen var som väggar på båda sidorna, det var som en passage som bara växt fram. Den hade växt fram för dem. Bara för dem.
Utmattade lade de sig ner i det mjuka gröna gräset. Flash vände sitt huvud bort från henne och tog en blomma, den vackraste hon någonsin sett. Den var stor och röd, och doften som kom från den var bedövande. Han satte den röda blomman bakom hennes gräddfärgade öra. Han tittade på henne. Nu var hon ännu vackrare. De stannade på ängen ett par månader och Angels mage började växa.
Ett litet föl skulle snart komma till Delarius.
Hösten började att komma och gräset på den fina ägen började att vissna. Inte ens frukterna på Maroul trädet smakade längre. Det var dags att gå vidare. Angel klagade på värmen och magen. De visste inte vart de var på väg, men det var någonting som ropade på dem, någonting som de drogs mot. De vandrade långt och länge. Flash stannade på en platå för att vila lite. Angel föll ihop utav utmattning. Flash buffade försiktigt på henne innan han också föll ihop. Några människor började närma sig platån. En man med en grov röst gick sakta fram till dem, han hade en liten söt flicka med gult hår med sig.
- Lever de pappa? Frågar Flickan förtvivlat. Mannen lade sitt huvud mot Flash bröstkorg. Han hörde svaga hjärtslag, men de levde.Då fick han syn på Angel. Hennes mage var större än någonsin. Snart skulle fölet komma. Mannen tittade oroligt på henne och sa
- Detta stoet och Hingsten måste vi ta med oss hem, för stoet har inte långt kvar innan fölet kommer.
Mannen och flickan gick, men de kom snart tillbaks med en kärra som drogs utav en gammal häst och en lite yngre. Flash öppnade försiktigt ena ögat och tittade trött på dem. Mannen mötte hans blick. Sedan försvann allting i ett mörker. Angel vaknade av den skumpiga vagnfärden. Hon kände riktigt hur fölet sparkade innuti magen i dess längtan till denna underbara värld. Benen och ryggen värkte och hon försökte försiktigt resa på sig, men hon föll ihop igen. Angel skriade förskräckt. Hon var fastbunden. Flash var inte bredvid henne och hon blev rädd. Sedan såg hon hur Flash haltade bredvid vagnen. Han var lika trött som hon, fast de hade inte plats i kärran.
De gick ett bra tag innan de var framme vid ett litet stall och ett hus. De fördes in i stallet tillsammans med det gamla stoet som dragit kärran. De blev in puffade i varsin box. Det började bli mörkt, så mannen gick in i huset tillsammans med flickan. Angel kände sig trygg här inne, där inga vargar kunde komma åt henne och hennes föl. Hennes kropp började dras ihop i kramper, och efter en stund låg där ett nyfött blött föl. Angel tittade på det Svarta fölet. Hennes man var vit och i pannan var det en vit stjärna. Hennes dotter tittade yrvaket på sin mamma. Hennes ögon var precis som sina egna. Fölet reste sig upp och tog sina första vacklande steg. Då såg Flash henne. Han hoppade över boxdörren och hopppade in till Angel och fölet. Då såg han ett litet horn i pannan på fölet. En liten sällsam melodi spelades ur hennes horn. Angel tittade hänfört på henne.
- Detta är min Melody suckade hon nöjt och puffade stolt till Melody. Flash gick sakta fram Angel och strök sitt huvud mot hennes. Hennes kropp var svettig efter den jobbiga förlossningen. Melody buffade på Flash så att hon skulle kunna komma åt mjölken hos Angel. Melody drack och sen lade hon sig ner intill Angel och Flash. Hon lutade sitt lilla svarta huvud mot Angels krämfärgade hals och somnade.
Morgonen grydde och Flash väcktes utav arga röster. De slet och drog i hans mäktiga kropp. Flash blev arg och sparkade hotfullt efter dem. Han ville inte lämna Angel eller Melody. Angel vaknade och ryckte till när hon kände Melodys huvud mot sin hals. Sen såg mannen Melody och han släppte Flash. Flash reste sig hotfullt och gick så att han hamnade mellan Melody och mannen. Mannen öppnade boxen för att ta in Flash i sin, men det skulle han inte ha gjort. Flash sparkade till mannen så hårt att han flög en bit och svimmade sedan. Angel, Melody och Flash rusade ut till det fria. Då såg Angel plötsligt två andra hästar. Hon galopperade dit och sparkade ner en stolpe så att de kunde komma ut.
Flash stannade upp.
- Vad gör du! fräste han ilsket. Han var fortfarande arg på mannen som försökt skilja dem åt, och han hade verkligen ingen lust att rädda hans hästar.
- Men vi kan ju inte bara lämna dem här! Gnäggade Angel tillbaks. Hon sparkade i sönder staketet runt de och de sprang ut. Det gamla stoet galopperade bredvid dem och hennes föl sprang bredvid Melody. De galopperade ett tag, då de plötsligt hörde morrande hundar. Melody spärrade livrädd upp sina ögon och sprang snabbare. Då föll hon. En hund hade fått tag i hennes ben.
- Melody!! Skriade Angel. Då vände sig Flash om. Hundarna stannade till när de fick syn på honom. Han såg riktigt skräckinjagande ut. Hans svarta hårrem blänkte, hornet var rött utav ilska och hans ögon lyste utav hat. Han hoppade på den hunden som bitit tag i Melody. Hunden gnydde till när Flashs enorma hovar landade på honom. De andra hundarna flög på Flash. Då kände han hur marken vibbrerade under honom. Miras enorma kropp utstrålade ett märkligt ljus när hon kom farande genom luften.
- Miragua! Vrålade Miras och ett starkt ljus följdes utav en tryckvåg, som förde bort hundarna. Flash föll till marken av den enorma kraften, men reste sig fort igen och buffade upp Melody, för faran var ännu inte över. Melody haltade bort till Angel och de andra. Flash hade fått ett stort sår under manen, men han visade inte för någon att han var skadad. Miras kom travande. De stannade vid ett träd där grenarna hängde ner och bildade en grön grotta. Angel strök sig mot Flash som stönade till när hon tryckte på såret. Det var djupt och en utav hundarnas tänder hade fastnat där.
- Flash? Vad är det? Angel tittade oroligt på honom. Flash vände bort blicken.
- Inget, svarade han tyst. Angel lyfte på hans man med nosen. Då såg hon det djupa såret.
- Vaddå inget! utbrast hon argt. Du är ju skadad! Flash tittade argt på henne.
- Det är inget! Fräste han. Det gör inte ont!
Miras tittade på Angel.
- Angel?
Angel tittade på Miras.
- Ja, vad är det?
- Känner du inte igen mig Rose Angel Marissa Detor!
- Hur vet du mitt namn? Det är bara min mamma.... Angel tystnade
- Mamma? frågade hon tvekande.
Miras nickade lyckligt
- Åh mamma! Utbrast Angel och började gråta. Hon tryckte sig mot Miras kropp och snyftade.
Miras stod där och såg lycklig ut.
Lilla Melody var så trött så hon kröp ihop vid Flash hovar och somnade. Flash tittade faderligt på henne. Hon var så vacker, Hennes vackra svarta färg lyste i solen.
De stannade där vid trädet i ett par veckor för att Melody och Tera var så svaga ännu, och för att maten ännu räckte där. Men en dag då solen hade börjat gå ner frågade Melody Angel.
- Mamma snälla! Kan inte jag och kusin Tera få gå till vattenfallet?
- Det är alldeles för farligt för två små föl! Ni får inte! Jag har redan sagt nej tusen gånger! Fråga inte igen!
- Men mamma! Jag får ju aldrig göra någonting skoj! skrek Melody argt.
Angel var rasande.
- Jo, det får du! Men inte gå till vattenfallet!
Melody sprang bort till Tera och de bestämde sig för att springa dit ändå.
- Nej det tror jag verkligen inte att ni gör! gormade Angel argt. Nu tar jag med mig Tera till Miras och så är det slut på såna här tramserier!
- Varför ska du bestämma allting! Jag kan faktiskt klara mig själv! Jag är inget föl längre! Med dem orden sprang hon gråtandes in i den mörka farliga skogen.
- Melody! Ropade Angel skräckslaget efter henne.
Förblindad utav tårar rusade Melody utan att veta vart. Solen hade gått ner nu, och månens bleka sken gav alla träden hemska skuggor som såg ut som fiender. Plötsligt hörde hon hur en gren knäcktes. Hon vände sig snabbt om och kollade sig omkring. Hennes lilla kropp skakade utav rädsla. Varför hade hon inte lyssnat på mamma? Hon var ju fortfarande ett föl! Ett korkat litet föl... Tankarna susade runt i hennes huvud då hon plötsligt hörde ansträngda flåsningar bakom sig. Förblindad utav skräck rusade hon snabbt ut i en glänta. Då ser hon vad som förföljde henne. En enorm björn med sylvassa tänder och klor. Hans saliv hängde i mungiporna. Melody skriade utav rädsla. Hon galopperade snabbt framåt men plötsligt låg hon på marken. Hon hade snubblat på en stock! Förtvivlat försökte hon resa på sig, men hon satt fast. Melody kurrade ihop sig och väntade på det dödande slaget.
Flash rusade med Angel i hälarna mot björnen. Flash hoppade över Melody och spetsade björnen i benet med sitt horn. Björnen röt utav smärta, han blev bara argare och argare. Angel försökte förtvivlat få upp Melody. Då hände det. Björnen slog till Angel med sin enorm ram. Angel föll till marken med en duns. Flash blev rasande. Hans horn lyste eldrött och hans ögon var röda utav hat.
- DU RÖR DEM INTE! Röt han och knuffade omkull björnen. Björnen röt och Flash skriade. Till slut fick Flash björnen över stupet som var precis bredvid gläntan.
Han stapplade fram till Angels livlösa kropp, Där Miras, Tera och Melody var. Stora bittra tårar sipprade fram ur Flashs ögon. Melody tittade på honom.
- Kommer hon klara sig? Oron i hennes röst fick Flash att nästan falla ihop. Hon kommer inte överleva, Men han ville inte säga det! Han ville tro att hon skulle klara sig. Han och Angel för alltid väl? Angel tittade på honom.
- Flash.... Hennes röst var tunn och svag. Ta hand om Melo... Hon hann inte avsluta ordet innan huvud föll livlöst till marken.
Melody gick sakta med hängande huvud bredvid Tera. Tårarna var slut, Det enda hon kände var sorgen och saknaden av mamma. De gick förbi vattenfallet och Melody tittade ilsket på det. En dag skulle hon förstöra det. Det kändes som om allting var hennes fel. Om hon inte hade startat grälet med Angel, skulle hon ha levt nu!
Melody var inte den enda som kände så. Hennes far, Flash tänkte tillbaka på allting som de hade upplevt tillsammans, Då de sprang över ängen, Hennes ljuvliga skratt och den där ljuva sommarnatten då Angel blev gravid.
/ Matilda och Emma, 14 år från Höraj/ Röke
Hej Matilda och Emma
Hinner tyvärr inte läsa hela er berättelse. Jag får nämligen många förfrågningar om att läsa och tycka till om berättelser. Nu för tiden måste jag tyvärr tacka nej till alla de erbjudandena, eftersom jag annars inte hinner med mitt eget skrivande.
Början på er berättelse är mycket bra och annorlunda. Därför vill jag uppmuntra er att fortsätta skriva och aldrig ge upp ert skrivande. Läs mycket, olika typer av böcker, för att utveckla ert språk och väcka fantasin. Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag bygger upp böckerna. (Mina böcker är mycket populära och älskade av många.) Gå in på www.kimselius.se för att se vilka böcker jag har skrivit, där kan ni även läsa smakprov ur böckerna och lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji" som jag har läst in.
Det behöver absolut inte vara en författare som ska läsa er berättelse. Be någon vuxen i er närhet att läsa det ni skrivit, en lärare, en bibliotekarie, en faster/moster/mamma/pappa/morbror/farbror, välj den ni tror är ärlig och vågar säga vad han/hon tycker om er berättelse.
Det bästa sättet att få kontakt med ett bokförlag är att gå till en bokhandel och se ut böcker som tilltalar er. Se efter vilket förlag som har gett ut boken/böckerna. Det står längst fram i boken. Där brukar stå fullständig adress, telefon, e-mail m.m.
Skriv berättelsen med dubbelt radavstånd, numrera sidorna. Skicka som papperskopior och bifoga namn, adress och telefon. Jag brukar skriva allt det högst upp på sidorna. Det finns något som heter "Huvud/Sidfot" i Wordprogrammet. Där lägger man in all den texten på första sidan så kommer det automatiskt på alla sidorna.
När förlaget/förlagen (för jag tycker ni kan skicka till flera förlag samtidigt) fått ert manus är det först en redaktör som läser det. Om den personen tycker om det ni har skrivit går manus vidare till flera personer som tycker till. Om de tycker om er berättelse kontaktar de er och ber att få publicera/ge ut er berättelse. Om de skickar tillbaka ert manus behöver det inte betyda att det är dåligt. Det kanske inte passar deras förlag, de kanske inte har råd att ge ut fler debutanter det året, det är inte rätt person som har läst det från början osv. Får ni tillbaka ert manus ska ni alltså inte ge upp, sätt er ner och läs igenom det igen, se om ni kan förbättra det och skicka det till något annat förlag. Tänk på att förlagen får runt 3.000 obeställda manus PER ÅR! Av dem väljer de kanske ut 10-20 manus som de gör böcker av.
Om ni får ert manus antaget börjar en annan process: Manus godkännes, därefter korrigeras manus, stavfel rättas, grammatiska fel m.m. Redaktören kan också komma med vissa kommentarer om att något inte stämmer i ett kapitel eller att man har tappat "röda tråden" på något ställe.
När manus är klart, levererar författaren oftast det på diskett/Cd/mail till förlaget. Där gör man sidor helt klara: sidnumrering, kapitelindelning osv.
Redan när förlaget godkänt manus har de beställt ett omslag. Det är oftast färdigt före boken eftersom det är omslaget man annonserar med, och annonserna går iväg i god tid före det boken kommer ut. Förlagen har oftast speciella illustratörer som gör omslagen åt dem.
Sedan skickas manuset till tryckeriet, nu i färdigt "ombrutet" format, det innebär att alla sidorna ser ut precis så som de ska göra i boken. De trycker boken. De har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en timma. Därefter går det iväg till bokbinderiet som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna.
Därefter skickas böckerna, nu i tusentals exemplar, till antingen förlaget, eller ett centralt distributionsföretag. Därifrån beställer bokhandlarna sina böcker och de skickas ut i butiken så att ni och alla andra kan köpa böckerna.
Ni som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att ni får en viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag, det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder.
Ni kan också trycka er bok på Print-On-Demand. Då betalar ni allt själv, men ni behöver bara trycka upp så många böcker ni vill ha, t.ex. 2 böcker. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex. www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och många, många fler. Kanske har ni något Print-On-Demand tryckeri i er närhet?
Det finns speciella skrivarkurser man kan gå om man brinner för att skriva. Skriverkurserna finns både som kortare kurser och som skrivarlinjer på gymnasiet. Kanske något för er?!
Jag önskar er ett stort lycka till med ert skrivande. Håll drömmen levande. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år. Nu har jag slagit igenom stort. Kommit ut med flera böcker, översatts till många språk och fått smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren". Vill ni veta mer om mig kan ni gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där hittar ni också skrivtips.
Hör av er den dag ni får ert manus godkänt. Jag är säker på att ni en dag kommer att lyckas, fortsätt skriv!!!
Kramisar till er båda från Kim
|
jag skriver en bok som heter "resan till stockholm" vad ska man göra när man är klar? var ska man skicka in den ? måste man skriva mer än 1 bok?
/ Lovisa ´Thorstensson, 12 år från Nässjö
Hej Lovisa
Det är alltid lättare att få sin bok utgiven på ett förlag om man kan visa att man har skrivit fler böcker. Men det är inget som säger att man MÅSTE skriva mer än en bok innan man skickar in till förlag.
För att hitta rätt bokförlag gör du så här: gå till en bokhandel och se ut böcker som tilltalar dig. Se efter vilket förlag som har gett ut boken/böckerna. Det står längst fram i boken. Där brukar stå fullständig adress, telefon, e-mail m.m.
Skriv din berättelse med dubbelt radavstånd, numrera sidorna. Skicka som papperskopior och bifoga namn, adress och telefon. Jag brukar skriva allt det högst upp på sidorna. Det finns något som heter "Huvud/Sidfot" i Wordprogrammet. Där lägger man in all den texten på första sidan så kommer det automatiskt på alla sidorna.
När förlaget/förlagen (för jag tycker du kan skicka till flera förlag samtidigt) fått ditt manus är det först en redaktör som läser det. Om den personen tycker om det du har skrivit går manus vidare till flera personer som tycker till. Om de tycker om din berättelse kontaktar de dig och ber att få publicera/ge ut din berättelse. Om de skickar tillbaka ditt manus behöver det inte betyda att det är dåligt. Det kanske inte passar deras förlag, de kanske inte har råd att ge ut fler debutanter det året, det är inte rätt person som har läst det från början osv. Får du tillbaka ditt manus ska du alltså inte ge upp, sätt dig ner och läs igenom det igen, se om du kan förbättra det och skicka det till något annat förlag. Tänk på att förlagen får runt 3.000 obeställda manus PER ÅR! Av dem väljer de kanske ut 10-20 manus som de gör böcker av.
Om du får ditt manus antaget börjar en annan process: Manus godkännes, därefter korrigeras manus, stavfel rättas, grammatiska fel m.m. Redaktören kan också komma med vissa kommentarer om att något inte stämmer i ett kapitel eller att man har tappat "röda tråden" på något ställe.
När manus är klart, levererar författaren oftast det på diskett/Cd/mail till förlaget. Där gör man sidor helt klara: sidnumrering, kapitelindelning osv.
Redan när förlaget godkänt manus har de beställt ett omslag. Det är oftast färdigt före boken eftersom det är omslaget man annonserar med, och annonserna går iväg i god tid före det boken kommer ut. Förlagen har oftast speciella illustratörer som gör omslagen åt dem.
Sedan skickas manuset till tryckeriet, nu i färdigt "ombrutet" format, det innebär att alla sidorna ser ut precis så som de ska göra i boken. De trycker boken. De har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en timma. Därefter går det iväg till bokbinderiet som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna.
Därefter skickas böckerna, nu i tusentals exemplar, till antingen förlaget, eller ett centralt distributionsföretag. Därifrån beställer bokhandlarna sina böcker och de skickas ut i butiken så att du och alla andra kan köpa böckerna.
Du som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att du får en viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag, det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder.
Du kan också trycka dina böcker på Print-On-Demand. Då betalar du allt själv, men du behöver bara trycka upp så många böcker du vill ha, t.ex. 1 bok. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex. www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och många, många fler. Kanske har du något Print-On-Demand tryckeri i din närhet?
Jag önskar dig ett stort lycka till i ditt skrivande. Håll drömmen levande. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år. Nu har jag slagit igenom stort. Kommit ut med flera böcker, översatts till många språk och fått smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren". Vill du veta mer om mig kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där hittar du också skrivtips.
Hör av dig den dag du får ditt manus godkänt.
Kramisar från Kim
|
Hur ska man göra en bok spännande och inte bara allt på en gång????????
/ LOUICE, 11 år från TYRINGE SWEDEN
Hej Louice
Jag förstår precis vad du menar. När man har hela berättelsen inom sig så vill man skriva ned den direkt. Men... då blir berättelsen bara på några få A-4 sidor och inte alls spännande. För att inte ha för bråttom arbetar jag med "Gula lappar". Ibland händer det att jag inte skriver kapitlen i den ordning de kommer i boken, eftersom jag har ett helt kapitel färdigt i huvudet, men det händer mitt i boken, trots att jag bara är precis i början av boken. När jag väl kommer till mitten ligger kapitlet klart i min dator och kan sättas in i texten. För att kunna arbeta på det sättet, tror jag att "Gula lappar" är till väldigt stor hjälp, eftersom jag har en överblick över vad boken ska handla om. Om du vill arbeta med "Gula lappar" ska du göra så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Alla mina böcker byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Snapphanar. Under tiden jag läser dyker idéerna om vad boken ska handla om, upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till ordlistan etc. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta nämner jag då de personerna i ordlistan för att läsaren ska förstå att de personerna faktiskt har funnits på riktigt.
Det är roligt att vara författare och få leva i fantasivärldar ibland. Men det är också mycket arbete. Speciellt om man skriver historiska äventyrsböcker som jag gör. Det innebär att jag måste läsa mängder av faktaböcker inför varje bok jag ska skriva. Dessutom reser jag till de platser jag skriver om. DET är roligt. Speciellt när jag var i Egypten. Den resan präglade min "Faraos förbannelse" väldigt mycket eftersom hela första kapitlet blev till djupt nere i den grav som jag skriver om i det kapitlet.
Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. T.ex. min senaste bok "Snapphanar!" som jag fram till i maj tyckte var den absolut bästa bok jag någonsin gjort. Nu tycker jag så om min allra nyaste bok "Giljotinen", DEN är den absolut bästa jag har skrivit. Så tycker även mina korrekturläsare. (Men du får ge dig till tåls med att läsa boken, den kommer inte ut förrän 15 augusti.)
Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Vill du ha mer skrivtips eller veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida: www.kimselius.se, där kan du läsa smakprov ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar" och "Giljotinen". Dessutom kan du lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji" som jag har läst in.
Lycka till med ditt skrivande.
kramisar från Kim |
Känner du någon annan förfatare?
OM du känner någon annan författare så kan du skika dens atugraf då?
KRAM HANNAH JUNG
/ Hannah Jung, 10 år från Löberöd
Hej Hannah
Jag känner väldigt många författare, eftersom de är mina "arbetskamrater". När du träffar författare får du be dem om deras autografer, eller så kan du skriva ett vanligt brev till dem och be om deras autografer.
Kramisar Kim |
Hur många böcker har du gjort?
Vad heter din favorit bok av dem du har skrivit?
Vad handlar dina böcker om?
Vad är ditt favorit djur?
Är dina böcker för barn eller för vuxna?
kan du skika din Atugraf till mig så är du snäll.
Kram Hannah jung
/ Hannah Jung, 10 år från Löberöd
Hej Hannah
Jag skriver historiska äventyrsböcker. Hittills har det kommit ut sju böcker i min historiska äventyrsserie, (den åttonde kommer i augusti och heter "Giljotinen". Den handlar om franska revolutionen):
"Tillbaka till Pompeji": Handlar om Ramona som plötsligt förflyttats i tiden och möter Theo i staden Pompeji. Hon vet att hela staden kommer att förintas av ett vulkanutbrott och döda alla invånarna, även henne om hon inte kan ta sig därifrån i tid. Men hon vet inte när det kommer att hända, om 100 år, om 10 år eller om 10 minuter...
"Jag är ingen häxa": Här färdas Ramona och Theo i tiden till häxförföljelsens tid. De räddar en flicka från att bli levande bränd på bål och flyr. Men de kommer inte långt innan de själva blir tillfångatagna anklagade för häxeri...
"Faraos förbannelse": Den berättelsen börjar långt nere i en faraos grav i Egypten. Ramona lägger händerna över gamla skrivtecken på gravens vägg, uttalar en ramsa och plötsligt blir allt svart runt Ramona. Theo ropar på Ramona och får inget svar, han vänder sig om och ser att Ramona är spårlöst borta. Han har ingen aning om vart hon har tagit vägen... Ramona upptäcker ett fladdrande ljus som närmar sig henne i mörkret...
"Den gömda Inkastaden": Här är Theo och Ramona ute i djungeln när tidsförflyttningen sker. De har kommit ifrån sin turistgrupp och plötsligt hör de ljudet av röster. Ramona tror att det är turistgruppen och rusar ut ur djungeln följd av Theo. Plötsligt står de framför en grupp Inkaindianer som hastigt höjer spjuten mot dem...
"Vikingaträl": Theo och Ramona blir tillfångnatagna av vikingar efter att ha fallit i vattnet och blivit förflyttade i tiden. De förs upp till en slavmarknad för att säljas. Efter ett rymningsförsök av Theo skiljs de båda åt och går olika hemska öden till mötes...
"Svarta Döden": Här förflyttas Theo och Ramona till Florens 1348 och pestens tid. Där möter de Minette som bär på en stor hemlighet. När hon avslöjar den för Theo och Ramona inser de att de måste fly, men flyr rakt i armarna på Svarta Döden.
"Snapphanar": Ramona hittar ett gammalt dokument som för henne på en virvlande färd genom tiden, till Snapphanarna år 1676. Ramona förlorar minnet efter en olycka. Theo lyckas följa efter Ramona i tiden men hamnar på motståndarsidan. Till slut möts de tidigare vännerna i en kamp på liv och död.
"Giljotinen": År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken...
Tyckte du böckerna lät spännande?
Du kan börja läsa dem i vilken ordning du vill. Du måste inte börja med den första boken i serien. Om du vill kan du börja med den senaste. Om det är så att du läser böckerna får du gärna maila mig, eller skriva till mig, och berätta vad du tyckte om dem.
När jag skriver böckerna riktar jag mig inte till någon speciell ålder, jag skriver något jag själv vill läsa (jag är född 1954). Vilket har gjort att jag har läsare i alla åldrar. Den äldsta läsare jag har fått brev ifrån är 98 år... Men jag vet att de läser några av mina böcker för förskolebarn och lågstadiet. Vilket är lite synd eftersom böckerna är faktaspäckade och ger väldigt mycket kunskap i varje ämne. Men... böckerna är också otroligt spännande varför jag tror att även de yngre barnen fängslas av berättelserna. Böckerna marknadsförs som ungdomsböcker i affärerna. Men precis som med många ungdomsböcker tilltalar de även äldre.
Hör av dig igen när du har läst någon av böckerna. Om de inte har mina böcker på just ditt bibliotek får du be dem låna in dem till dig. Då lånar de från ett annat bibliotek i närheten. Det gör mitt bibliotek ofta när jag söker faktaböcker som de inte har. Därför får jag böcker ifrån hela landet. Kanske även ifrån ditt bibliotek?
Mina böcker finns att köpa hos alla bokhandlarna. Om boken är slutsåld får du beställa den. Du kan även köpa mina böcker på internet: t.ex. hos www.adlibris.se, www.bokus.com, www.internetbokhandeln.se m.fl.
"Snapphanar" och "Giljotinen" kommer även ut som CD-böcker i augusti.
Mitt favoritdjur är absolut hundar. Jag har fyra stycken. Gå in på min hemsida så kan du se bilder på hundarna och mig.
Om du vill ha min autograf måste du skriva ett vanligt brev till mig. Gå in på min hemsida, där hittar du adressen till mig.
Min favoritbok bland mina egna böcker är absolut "Giljotinen". Det är den absolut bästa bok jag någonsin skrivit. Jättespännande, otäck och med oväntade händelser. Det är också den längsta av alla mina böcker. Den är på 312 sidor. På internetbokhandlarnas sidor kan du läsa mer om den nya boken.
Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där kan du läsa lite ur böckerna och lyssna på när jag läser ur "Tillbaka till Pompeji".
Kramisar från Kim |
Hejsan jag heter Irini och är 11 år! Jag vill så jätte gjärna bli författare. Men vet inte hur jag sak göra=) Kan du inte förklara lite om hur man gör och hur man "täncker"!??
Kram Irini
/ Irini, 11 år från Bromölla
Hej Irini
Det viktigaste rådet jag kan ge dig om du vill bli författare är: Skriv direkt från ditt hjärta, skriv till dig själv, något du själv vill läsa, bli personerna du skriver om, var på platsen där händelsen utspelar sig och ha roligt medan du skriver. Då blir det en jättebra bok.
För att bygga upp en bok kan du göra på samma sätt som jag arbetar, med "Gula lappar". Men först gäller det att du har kommit på vad du vill skriva om. Välj ett ämne du känner till om det är första gången. Då flödar orden lättare. Förbered dig så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Snapphanar. Under tiden jag läser dyker idéerna om vad boken ska handla om, upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till ordlistan etc. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta nämner jag då de personerna i ordlistan för att läsaren ska förstå att de personerna faktiskt har funnits på riktigt.
Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. T.ex. min senaste bok "Giljotinen!" som är den absolut bästa bok jag någonsin gjort! (kommer först om två veckor!) Eller någon av de andra böckerna i min historiska äventyrsserie. Böckerna har gett läs och skrivlust till många.
Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida: www.kimselius.se, där kan du läsa smakprov ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar" och "Giljotinen". Dessutom kan du lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji" som jag har läst in.
Lycka till med ditt skrivande.
Kramisar från Kim
|
Hej!
Jag har en fråga om man håller på med en bok, och man har en massa ideér och man blir jätte motiverad. (det är mest när jag ligger och tänker precis när jag ska sova) Men sen när man ska sätta sig och försöka skriva så blir man hur uttråkad som helst och man vill bara göra annat, Hur blir man motiverad igen?
MVH// Matilda
/ Matilda, 12 år från Hedemora
Hej Matilda
Om du känner som så kanske du helt enkelt inte är tillräckligt motiverad för att skriva. Eller så har du för mycket energi i kroppen så att du inte har lust att sitta still. Om jag känner att motivationen försvinner, då lämnar jag inte datorn utan tittar igenom mina "Gula lappar" och funderar på min berättelse. Oftast dyker motivationen upp lika fort som den försvann. Kanske du ska börja skriva "Gula lappar" innan du börjar skriva din berättelse. Du gör så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Snapphanar. Under tiden jag läser dyker idéerna om vad boken ska handla om, upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till ordlistan etc. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta nämner jag då de personerna i ordlistan för att läsaren ska förstå att de personerna faktiskt har funnits på riktigt.
Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. T.ex. min senaste bok "Snapphanar!" som är den absolut bästa bok jag någonsin gjort!
Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida: www.kimselius.se, där kan du läsa smakprov ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar" och "Giljotinen". Dessutom kan du lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji" som jag har läst in. Du kanske även blir motiverad att skriva.
Lycka till med ditt skrivande.
kramisar från Kim
|
Hej. jag undrar om du har läst peter hööks bok den tyssta flickan var den bra eller?
/ Linnea i sköllersta, 18 år från örebro
Hej Linnea
Nej, jag har inte läst Peter Hööks bok. Om du söker på författarens namn och titeln på Googles kanske du hittar recensioner på boken. Eller hör med din bibliotekarie, hon/han kanske har läst boken och kan rekommendera den.
Kramisar Kim
|
Hejsan Kim! Jag har skrivit hästberättelser och noveller sen 2 år tillbaks och alla som har läst dem har sagt att dom är jättebra. Så nu undrar jag:
1. Vilka bolag är bäst att vända sig till? Jag menar man skickar väl inte in till Rabén&Sjögren direkt?
2. Kan man försörja sej på att bara jobba som författare?
3. Jag ritar oxå omslagen och bilder i berättelsen och får man göra det om man skriver en bok?`
Kjamizar Lisa
/ Lisa, 12 år från Sverige, gotland
Hej Lisa
1. Jovisst kan du skicka in till Rabén & Sjögren direkt. Men skicka även till andra förlag. Gör så här när du ska se ut de förlag du ska skicka till: Det bästa sättet att få kontakt med ett bokförlag är att gå till en bokhandel och se ut böcker som tilltalar dig. Se efter vilket förlag som har gett ut boken/böckerna. Det står längst fram i boken. Där brukar stå fullständig adress, telefon, e-mail m.m.
Skriv din berättelse med dubbelt radavstånd, numrera sidorna. Skicka som papperskopior och bifoga namn, adress och telefon. Jag brukar skriva allt det högst upp på sidorna. Det finns något som heter "Huvud/Sidfot" i Wordprogrammet. Där lägger man in all den texten på första sidan så kommer det automatiskt på alla sidorna.
När förlaget/förlagen (för jag tycker du kan skicka till flera förlag samtidigt) fått ditt manus är det först en redaktör som läser det. Om den personen tycker om det du har skrivit går manus vidare till flera personer som tycker till. Om de tycker om din berättelse kontaktar de dig och ber att få publicera/ge ut din berättelse. Om de skickar tillbaka ditt manus behöver det inte betyda att det är dåligt. Det kanske inte passar deras förlag, de kanske inte har råd att ge ut fler debutanter det året, det är inte rätt person som har läst det från början osv. Får du tillbaka ditt manus ska du alltså inte ge upp, sätt dig ner och läs igenom det igen, se om du kan förbättra det och skicka det till något annat förlag. Tänk på att förlagen får runt 3.000 obeställda manus PER ÅR! Av dem väljer de kanske ut 10-20 manus som de gör böcker av.
Om du får ditt manus antaget börjar en annan process: Manus godkännes, därefter korrigeras manus, stavfel rättas, grammatiska fel m.m. Redaktören kan också komma med vissa kommentarer om att något inte stämmer i ett kapitel eller att man har tappat "röda tråden" på något ställe.
När manus är klart, levererar författaren oftast det på diskett/Cd/mail till förlaget. Där gör man sidor helt klara: sidnumrering, kapitelindelning osv.
Redan när förlaget godkänt manus har de beställt ett omslag. Det är oftast färdigt före boken eftersom det är omslaget man annonserar med, och annonserna går iväg i god tid före det boken kommer ut. Förlagen har oftast speciella illustratörer som gör omslagen åt dem.
Sedan skickas manuset till tryckeriet, nu i färdigt "ombrutet" format, det innebär att alla sidorna ser ut precis så som de ska göra i boken. De trycker boken. De har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en timma. Därefter går det iväg till bokbinderiet som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna.
Därefter skickas böckerna, nu i tusentals exemplar, till antingen förlaget, eller ett centralt distributionsföretag. Därifrån beställer bokhandlarna sina böcker och de skickas ut i butiken så att du och alla andra kan köpa böckerna.
Du som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att du får en viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag, det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder.
Du kan också trycka dina böcker på Print-On-Demand. Då betalar du allt själv, men du behöver bara trycka upp så många böcker du vill ha, t.ex. 1 bok. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex. www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och många, många fler. Kanske har du något Print-On-Demand tryckeri i din närhet?
2. Det är få författare som kan försörja sig enbart på sitt författarskap. Många som har drömmen om att bli författare söker sig ofta till yrken där man får syssla med skrivandet, t.ex. lärare, journalist, tryckeri, bibliotek etc.
Sina första böcker skriver man på kvällar och nätter. Har man tur, som J.K. Rowlings med Harry Potter-böckerna, så gör första boken succé och man kan direkt försörja sig på sitt författarskap. Jag har också haft lyckan att göra en dunderdebut och därmed också lyckats försörja mig på mitt författarskap. Även om det inte är lika stora inkomster som Rowlings...
3. Oftast vill förlaget själv bestämma omslag och illustrationer. Men om du är duktig på att teckna kanske de vill använda sig av ditt material.
Jag önskar dig ett stort lycka till i ditt skrivande. Håll drömmen levande. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år. Nu har jag slagit igenom stort. Kommit ut med flera böcker, översatts till många språk och fått smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren". Vill du veta mer om mig kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där hittar du också skrivtips.
Hör av dig den dag du får ditt manus godkänt.
Kramisar från Kim |
Hej Kim! Dina böcker verkar bra, ska nog läsa de men just nya har jag två nya som väntar på att bli slukade..
Till skaen. Först tackar jag för svaren du gav mig ett år tidigare, om boken och det. Som jag sa, så förlorade jag boken pga ett dåligt program och en för gammal dator. Nu har vi en ny dator att skriva på och jag sparar med jämna mellanrum. Titeln jobbar jag på, den behöver ju inte bestämmas det första man gör. Men en fråga: blir andra försöket bättre!
Själv tror jag det, eftersom jag känner mig säkrare på vad jag skriver nu, än hur det gick förra gången. Det belv så kluddrigt. Nu vet jag att den som läser kan förstå det den läser, bättre. Men det är titeln. jag är så dålig på att komma på titlar. Jag minns vad du sa förra gången, jag provade tänkte och provade igen, men ingen passade in! Hur gör du för att komma på titlar!
MVH// vanja, jag älskar att skriva.
/ Vanja, 11 år
Hej Vanja
Du har rätt i att böckerna blir bättre och bättre. Det beror på att du utvecklas som författare och förmodligen alltid kommer att känna att varje ny berättelse är bättre än den förra. Så känner jag när det gäller mina böcker.
Det är svårt att hitta på titel, tänk på att den inte ska bli för lång, den ska locka läsaren att välja just din bok, det innebär att titeln ska låta spännande. "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar", "Giljotinen"... Tycker du att någon av dessa titlar lockar dig att vilja läsa böckerna? Det är så mina böcker heter. Om du ser på titlarna, som är skrivna i den ordning böckerna är utkomna, så ser du att jag i början har långa titlar, men de senaste böckerna har bara ett enda ord. Väcker de ändå läslust inom dig? Hjälper det dig att fundera ut en titel på din berättelse?
Du kan också ta hjälp av dina vänner. Berätta lite grann om vad din berättelse handlar om och hör med dem om de har något förslag på titel. Eller... säg vad du tror att du tänker döpa boken till, så kanske de kommer med andra förslag.
Lycka till, både med val av titel och med ditt författarskap.
Kramisar från Kim |
vam uppfan glödlampan??
/ sara, 11 år från uppsal
Hej Sara
Du har frågat fel expert. Gå in på panelen igen och titta efter vem du ska ställa denna fråga till. Jag besvarar "författar"-frågor. Hur man skriver längre berättelser m.m.
Kramisar Kim |
ÄR DET MYCKET JOBB MED ATT VARA FÖRFATTARE???? vad har du skrevit för böcker??????????? har du skrivet nåra spännande???+ kan man köppa dina böcker????????????????? cvar kan man köppa dom om man vill ha nån bok du skrevit?????????????? med vänliga hälsningar my ha en skön sommar
/ MY NILSSON, 11 år från MIN MAMMAS MAGE
Hej My
Det är roligt att vara författare och få leva i fantasivärldar . Men det är också mycket arbete. Speciellt om man skriver historiska äventyrsböcker som jag gör. Det innebär att jag måste läsa mängder av faktaböcker inför varje bok jag ska skriva. Dessutom reser jag till de platser jag skriver om. DET är roligt. Speciellt när jag var i Egypten. Den resan präglade min "Faraos förbannelse" väldigt mycket eftersom hela första kapitlet blev till djupt nere i den grav som jag skriver om i det kapitlet.
Det är lite kämpigt med pengar när man är författare. Man vet aldrig hur mycket inkomst man har.
Det är roligt att resa runt och föreläsa och möta läsarna. Det är jätteroligt att vara ute och signera och möta mina fans. Och det är helt fantastiskt att ha en alldeles egen fanklubb som mina fans har startat.
Det är få författare som kan försörja sig enbart på sitt författarskap. Många som har drömmen om att bli författare söker sig ofta till yrken där man får syssla med skrivandet, t.ex. lärare, journalist, tryckeri, bibliotek etc.
Sina första böcker skriver man på kvällar och nätter. Har man tur, som J.K. Rowlings med Harry Potter-böckerna, så gör första boken succé och man kan direkt försörja sig på sitt författarskap. Jag har också haft lyckan att göra en dunderdebut och därmed också lyckats försörja mig på mitt författarskap. Även om det inte är lika stora inkomster som Rowlings...
Jag älskar att vara författare.
Jag skriver historiska äventyrsböcker. Hittills har det kommit ut sju böcker i min historiska äventyrsserie, (den åttonde kommer i augusti och heter "Giljotinen". Den handlar om franska revolutionen):
"Tillbaka till Pompeji": Handlar om Ramona som plötsligt förflyttats i tiden och möter Theo i staden Pompeji. Hon vet att hela staden kommer att förintas av ett vulkanutbrott och döda alla invånarna, även henne om hon inte kan ta sig därifrån i tid. Men hon vet inte när det kommer att hända, om 100 år, om 10 år eller om 10 minuter...
"Jag är ingen häxa": Här färdas Ramona och Theo i tiden till häxförföljelsens tid. De räddar en flicka från att bli levande bränd på bål och flyr. Men de kommer inte långt innan de själva blir tillfångatagna anklagade för häxeri...
"Faraos förbannelse": Den berättelsen börjar långt nere i en faraos grav i Egypten. Ramona lägger händerna över gamla skrivtecken på gravens vägg, uttalar en ramsa och plötsligt blir allt svart runt Ramona. Theo ropar på Ramona och får inget svar, han vänder sig om och ser att Ramona är spårlöst borta. Han har ingen aning om vart hon har tagit vägen... Ramona upptäcker ett fladdrande ljus som närmar sig henne i mörkret...
"Den gömda Inkastaden": Här är Theo och Ramona ute i djungeln när tidsförflyttningen sker. De har kommit ifrån sin turistgrupp och plötsligt hör de ljudet av röster. Ramona tror att det är turistgruppen och rusar ut ur djungeln följd av Theo. Plötsligt står de framför en grupp Inkaindianer som hastigt höjer spjuten mot dem...
"Vikingaträl": Theo och Ramona blir tillfångnatagna av vikingar efter att ha fallit i vattnet och blivit förflyttade i tiden. De förs upp till en slavmarknad för att säljas. Efter ett rymningsförsök av Theo skiljs de båda åt och går olika hemska öden till mötes...
"Svarta Döden": Här förflyttas Theo och Ramona till Florens 1348 och pestens tid. Där möter de Minette som bär på en stor hemlighet. När hon avslöjar den för Theo och Ramona inser de att de måste fly, men flyr rakt i armarna på Svarta Döden.
"Snapphanar": Ramona hittar ett gammalt dokument som för henne på en virvlande färd genom tiden, till Snapphanarna år 1676. Ramona förlorar minnet efter en olycka. Theo lyckas följa efter Ramona i tiden men hamnar på motståndarsidan. Till slut möts de tidigare vännerna i en kamp på liv och död.
"Giljotinen": År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken...
Tyckte du böckerna lät spännande?
Du kan börja läsa dem i vilken ordning du vill. Du måste inte börja med den första boken i serien. Om du vill kan du börja med den senaste. Om det är så att du läser böckerna får du gärna maila mig, eller skriva till mig, och berätta vad du tyckte om dem.
När jag skriver böckerna riktar jag mig inte till någon speciell ålder, jag skriver något jag själv vill läsa (jag är född 1954). Vilket har gjort att jag har läsare i alla åldrar. Den äldsta läsare jag har fått brev ifrån är 98 år... Men jag vet att de läser några av mina böcker för förskolebarn och lågstadiet. Vilket är lite synd eftersom böckerna är faktaspäckade och ger väldigt mycket kunskap i varje ämne. Men... böckerna är också otroligt spännande varför jag tror att även de yngre barnen fängslas av berättelserna. Böckerna marknadsförs som ungdomsböcker i affärerna. Men precis som med många ungdomsböcker tilltalar de även äldre.
Hör av dig igen när du har läst någon av böckerna. Om de inte har mina böcker på just ditt bibliotek får du be dem låna in dem till dig. Då lånar de från ett annat bibliotek i närheten. Det gör mitt bibliotek ofta när jag söker faktaböcker som de inte har. Därför får jag böcker ifrån hela landet. Kanske även ifrån ditt bibliotek?
Mina böcker finns att köpa hos alla bokhandlarna. Om boken är slutsåld får du beställa den. Du kan även köpa mina böcker på internet: t.ex. hos www.adlibris.se, www.bokus.com, www.internetbokhandeln.se m.fl.
"Snapphanar" och "Giljotinen" kommer även ut som CD-böcker i augusti.
Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där kan du läsa lite ur böckerna och lyssna på när jag läser ur "Tillbaka till Pompeji".
Kramisar från Kim |
hej !!
jag undrade bara om du har några tips hur man ska göra när man ska skriva en skräck Novell?? eller en skräck berättelser
/ Maria, 14 år från höör
Hej Maria
När man skriver en skräcknovell är det viktigt att bygga upp spänningen så att läsaren förväntar sig att det ska hända något hemskt hela tiden, men... du måste hålla spänningen ända fram till slutet och först då höja spänningen till högsta punkt.
Här följer tips om hur du kan bygga upp din berättelse från start:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Alla mina böcker byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Snapphanar. Under tiden jag läser dyker idéerna om vad boken ska handla om, upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till ordlistan etc. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta nämner jag då de personerna i ordlistan för att läsaren ska förstå att de personerna faktiskt har funnits på riktigt.
Det är roligt att vara författare och få leva i fantasivärldar ibland. Men det är också mycket arbete. Speciellt om man skriver historiska äventyrsböcker som jag gör. Det innebär att jag måste läsa mängder av faktaböcker inför varje bok jag ska skriva. Dessutom reser jag till de platser jag skriver om. DET är roligt. Speciellt när jag var i Egypten. Den resan präglade min "Faraos förbannelse" väldigt mycket eftersom hela första kapitlet blev till djupt nere i den grav som jag skriver om i det kapitlet.
Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. T.ex. min senaste bok "Snapphanar!" som jag fram till i maj tyckte var den absolut bästa bok jag någonsin gjort. Nu tycker jag så om min allra nyaste bok "Giljotinen", DEN är den absolut bästa jag har skrivit. Så tycker även mina korrekturläsare. (Men du får ge dig till tåls med att läsa boken, den kommer inte ut förrän 15 augusti.)
Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Vill du ha mer skrivtips eller veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida: www.kimselius.se, där kan du läsa smakprov ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar" och "Giljotinen". Dessutom kan du lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji" som jag har läst in.
Lycka till med ditt skrivande.
kramisar från Kim |
Hej!
Först vill jag säga att dina böcker är jättebra men varför har du olikabokförlag?
/ Olga, 11 år från Nässjö
Hej Olga
Tack för dina berömmande ord. Det gör mig jätteglad att du tycker om mina böcker. Hoppas att jag har inspirerat dig att älska historia lika mycket som jag gör.
När jag debuterade julen 1997 med min debutbok "Tillbaka till Pompeji" kom jag ut på B. Wahlströms förlag, så även med boken "Jag är ingen häxa". Till min tredje bok fick jag en ny redaktör, hon ville ta bort allt historiskt, nästan alla miljöskildringarna och så ville hon göra om Theo och Ramona till två helt andra personer än de varit i de två första böckerna. Det kunde jag inte gå med på. Därför bröt jag med mitt förlag.
Numera ger jag ut mina böcker på eget förlag. De två första böckerna "Tillbaka till Pompeji" samt "Jag är ingen häxa" har jag gett ut på nytt på mitt förlag. Det är mycket jobb att ge ut på eget förlag, men också otroligt roligt. Om några veckor kommer min åttonde bok, "Giljotinen" från tryckeriet. Tusentals Giljotinen kommer hem hit till mig och jag får se alla dessa böcker. En mäktig känsla. Sedan försvinner de snart när bokhandlarna börjar beställa böckerna. Du kan redan nu beställa boken hos bokhandlarna, så lägger de in en beställning hos mig och du får boken så fort den har kommit från tryckeriet.
Eftersom jag ger ut på eget förlag kan jag bestämma helt och hållet vad jag vill skriva och när jag vill ge ut en bok. Har redan börjat på nionde boken i serien om Theo och Ramona.
Hör gärna av dig igen och berätta vad du tyckte om "Giljotinen". Den är den absolut bästa bok jag har gjort. Den är lång, på 312 sidor...
Kramisar från Kim |
Hej!
jag har tre frågor.
1. är det lätt att bli författare?
2. är det inte jobbigt att skriva en bok med 199 sidor?
3. skriver man för hand eller skriver man en bok på datorn?
glad för svar mvh // madeleine
/ madeleine , 12 år från Sverige
Hej Madeleine
1. Det är roligt att vara författare och få leva i fantasivärldar ibland. Men det är också mycket arbete. Speciellt om man skriver historiska äventyrsböcker som jag gör. Det innebär att jag måste läsa mängder av faktaböcker inför varje bok jag ska skriva. Dessutom reser jag till de platser jag skriver om. DET är roligt. Speciellt när jag var i Egypten. Den resan präglade min "Faraos förbannelse" väldigt mycket eftersom hela första kapitlet blev till djupt nere i den grav som jag skriver om i det kapitlet.
2. Personligen tycker jag inte att det är jobbigt att skriva en bok på 199 sidor. Min nya bok som kommer ut i augusti är på 312 sidor. Jag hade svårt att sluta skriva för jag hade så mycket att berätta. Sina första böcker skriver man på kvällar och nätter, lite text då och då. Till slut har det blivit en tjock bok. Har man tur, som J.K. Rowlings med Harry Potter-böckerna, så gör första boken succé och man kan direkt försörja sig på sitt författarskap. Jag har också haft lyckan att göra en dunderdebut och därmed också lyckats försörja mig på mitt författarskap. Även om det inte är lika stora inkomster som Rowlings...
3. Det är olika för olika författare. En del skriver bara för hand, en del skriver bara på datorn, andra skriver på skrivmaskin. Jag skriver både för hand och på datorn. Men i slutändan måste allt föras in på datorn för att berättelsen ska hänga ihop.
Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där kan du läsa lite ur böckerna, t.ex. "Jag är ingen häxa" "Faraos förbannelse" "Den gömda Inkastaden" "Vikingaträl" "Svarta Döden" "Snapphanar" och Giljotinen. Du kan även lyssna på när jag läser ur "Tillbaka till Pompeji".
Kramisar från Kim
|
Hej Kim!
Jag undrar om det räcker med 4 A4 sidor, (på datorn) för att det ska bli ett lagom långt kapitel.
/ Lina Johansson, 11 år från Östersund
Hej Lina
Jovisst räcker det med 4 A4-sidor. 4 A-4sidor är ett lagom långt kapitel. Det är du som bestämmer längden på kapitlen. Ibland kanske du vill ha det längre, ibland lite kortare. Det gäller ju att sluta kapitlet spännande, då kan man inte bara avbryta för att man har nått upp till ett visst antal sidor, slutet på kapitlet måste komma naturligt.
Lycka till!
Kramisar Kim
|
Hej Kim!
Om man har skrivit en berättelse och skickar in den till exempelvis fem förlag och sedan vill tre av förlagen ha den... Vad gör man då?
Kram Elisabeth
/ Elisabeth, 14 år från Bollnäs
Hej Elisabeth
Om tre av fem förlag tackar ja till din bok ska du vara jätteglad! Då gäller det att välja det förlag som betalar dig bäst.
Oftast har man inte sådan tur att tre förlag lämnar besked samtidigt, vilket innebär att man direkt tackar ja till det första förlaget, för man blir så himlastormande lycklig över att få sin bok utgiven. När något annat förlag därefter visar intresse är det för sent eftersom du redan har lovat bort ditt manus till det förlag som kontaktade dig först.
Lycka till med ditt skrivande!
Kramisar Kim |
´Hej igen, jo stycken som du nämnde tidigare är viktiga. Men hur skall dessa igentligen se ut?
så här?
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablabla
eller så här:
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
ablablablablablablablablablablablablablablablablablablabl
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
Den första har ju stycken, men den andra är ju bara indragen.... Han man ha som exempel 2?
/ Robin, 15 år från Västerås
Hej Robin
Det spelar ingen roll. Förlaget gör texten lättläst med rätt indrag när de gör en bok av din text. Gör som du själv tycker känns bäst.
Själv använder jag mig av indrag när det är nytt stycke och blankrad (en tom rad), när jag vill markera att det har gått en tid, att man ser berättelsen ur en ny persons synvinkel etc.
Du kan ställa in automatiskt indrag så att du slipper tabba dig fram för indrag. Det gör du högst upp på linjalen, genom att flytta den översta "klumpen" som markerar var texten börjar.
Lycka till med din bok!
Kramisar från Kim
|
|
Föregående sida
