|
Panelen svarar
 Här är de frågor som har besvarats inom ämnet författare. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.
Här kan du ställa en egen fråga till Kim M. Kimselius om författare!
Hur gammal var den yngsta författaren i sverige som fick en välkänd bok
/ Vanna, 10 år från Norrköping
Hej Vanna
Tindra och Silke var 7 och 9 år när de gjorde De siamesiska tvillingarna. Nu är de 11 och 13. Sagorna har också blivit 10 tecknade filmer som du kan se i Bolibompa i sommar på onsdagar efter 15 juni. Det är Tindras och Silkes mamma som gjort filmerna.
Här kan du läsa om någon som var ännu yngre: http://kim-m-kimselius.blogspot.se/2011/04/hur-gammal-ska-man-vara-for-att-bli.html
Kramisar Kim |
Hej Kim!
Jag håller på att skriva och har jättesvårt att gestelta saker. Du skriver oftast jättebra gestaltningar och jag undrar om du har några tips?
Tack i förhand!
/ Jane, 12 år från Luleå
Hej Jane
Tack för att du tycker om mina gestaltningar.
För att beskriva omgivningar, känslor etc, BLIR jag personen jag skriver om. Jag går in i romanfiguren, ser vad den ser, upplever vad den gör och ser det i bilder. Därefter skriver jag ned texten.
Som du säkert vet reser jag till de ställen jag skriver om, vilket gör det lättare för mig att beskriva platserna, jag har sett de på riktigt.
Kanske kan detta vara till din hjälp: bläddra i böcker, titta på bilder, iaktta folk, skriv ned hur folk uppför sig i olika situationer, lägg märke till hur du själv uppträder och reagerar. Ha alltid en liten anteckningsbok med dig och skriv!
Lycka till med ditt skrivande!
Kramisar Kim |
Jag skriver en novell och vet inte hur jag ska fortsätta. Skulle du kunna hjälpa mig? Och tipsa om några saker inklusive vad du tycker om den.
"Hon ylade ut i mörkret och tårarna som rann nerför hennes kinder kändes inte längre. Hon satt där ute i vildmarken. Helt ensam och utelämnad åt världens grymma öde. Nattdjuren syntes inte till och det var ett dåligt tecken. Hon fortsatte gråta. Gråta ut allt sorg och smärta. Saknaden i hennes hjärta fick henne att glömma allt mänskligt och instinkten tog över henne. Hennes hjärta började bygga ett skydd mot allt som kunde vara skadligt mot den. Hon hade förlorat sin barndom, sin familj och lycka. Livet kändes tomt och kallt. Hon slutade gråta när tårarna tog slut och hon kände tröttheten smyga sig inpå henne. Huvudet började kännas tyngre och hon lutade sig mot trädet för att stödja sig. Efter en stund somnade hon och sov djupt och oroligt hela natten. Drömmarna föreställde det hon hade fått utså. I drömmarna stod hon still och såg på allt, utan att reagera och utan att känna. Hon var kallblodig och tittade på den ena hemska scenen efter den andra utan att påverkas. Hela natten förflöt i denna ordning och takt.
När gryningens ljus träffar hennes sotiga ögonlock vaknar hon sakta och försiktigt. Det är kaos i huvudet och hon vet inte var hon är eller var hon ska. Hon ser sig omkring men till föga hjälp. Det är torrt och sandigt med få växter och ingen levande varelse är i synhåll. Hon ställer sig upp och klamrar sig fast vi trädet för att inte falla på grund av sin undernärda kropp. Hennes sista ordentliga måltid hade varit för flera dygn sedan. Hon kommer inte ihåg något och ser sig omkring ännu en gång men ser fortfarande ingen som kan hjälpa henne. Hon släpper försiktigt trädet och tar några prövande steg. Det funkar och hon går ifrån trädet och nattens sovplats. Sakta sprider sig en smärta i foten. Hon tittar ner på den och ser ett djupt sår som verkar vara orsakad av en kula. Som om någon hade skjutit och bara en bit av kulan hade skärt in i huden. Hon kände på sig att om hon inte rengjorde såret så kunde den bli hennes död. Men var hon kunde finna vatten och band hade hon ingen aning om. Huvudet börjar snurra och hon sätter sig ner på den sandiga marken. Det sticks i huden och hon drar ner sin sönderrivna klänning som är blodfläckad. Hon undrar vems blod det är och funderar en stund utan någon som helst framsteg och tankarna övergår till att komma på sitt namn. Hon förstår inte varför hon inte minns något men förstår inte. Hon ställer sig upp fortfarande med olika namn i tankarna och börjar gå mot en klippa som verkar vara större på andra sidan. Försiktigt klättrar hon högre och högre upp. Just när hon ska kasta över högra benet tappar hon greppet med händerna och faller ner. Plötsligt är alla minnen tillbaka och när hon träffar marken med en hård duns blir allt vitt. Något kallt och blött sprider sig runt hennes huvud och hon känner att huvudet snurrar. Plötslig är allt svart.
Hon vaknar av smärtan i huvudet och ligger kvar länge utan att våga öppna ögonen. Hon hör att någon skramlar med metallföremål. Mika. Namnet dyker upp plötsligt i hennes huvud och hon sätter sig upp fort upp. Yrseln kommer tillbaka och hon hör snabba steg som kommer emot henne. Försiktigt öppnar hon ögonen och ser suddigt en föråldrad kvinna titta på henne.
”Mår du bra?” undrar kvinnan.
”Ja, var är jag?” undrar flickan och ser sig omkring. Hon ser tydligare efter en stund.
”I mitt hus, minns du något? Du föll tydligen ner från klippan och hade förlorat mycket blod så vi tog hit dig. Jag bor nära klippan.”
”Ja, jag minns allt. Mika, jag heter Mika.” säger flickan.
”Mika, det är ett fint namn, var kommer du ifrån då?” undrar hon.
”Överallt, min familj reste runt och vi bodde där vi hamnade”, berättar Mika.
”Reste och bodde?” undrar kvinnan men anar svaret innan hon ställer frågan.
”Dem Onda tog dem, de sprängde allt vi ägde och jagade oss med vapen. Pappa och min lillebror blev skjutna först, sedan tog dem mamma och dränkte henne i floden. Det var bara jag och min lillasyster kvar. Jag hade blivit tillsagd att gömma mig bakom kullen bredvid floden. Och där satt jag tyst och ville springa fram och rädda min lillasyster men visste att det skulle bli bådas död.” avslutade Mika och satte punkt för ämnet.
”Vila nu”, säger hon och går ut ur rummet.
Mika lutade sig tillbaka mot kudden och slöt ögonen. Alla hemska minnen kom tillbaka i en ström, bilderna upprepade sig i huvudet och hon kände smärtan komma tillbaka ännu en gång. En tår rann nerför kinden och hon kunde inte hålla sig utan brast i gråt. Saknaden sved i hennes hjärta och hon led. Ett band började spelas innanför hennes slutna ögon. Mika, hennes föräldrar och två yngre syskon springer. Mamman ropar åt henne att gömma sig och pappan skriker åt min lillebror att följa mig. Men han är liten och klumpig så givetvist så faller han. Men jag hinner undan med bara ett sår på benet. En av soldaterna hinner fram och lägger sin stora stövelklädda fot på hans lilla ömtåliga rygg. Soldaten skrattar när han tar fram sin maskin gevär och skjuter honom i benet. Samtidigt springer pappa fram mot dem och skriker. Soldaten tittar föraktfullt på honom, sedan riktar han sitt vapen mot pappa och skjuter flera skott som får pappa stanna av och skälva till. Sedan faller han. Mikas lillebror ylar av smärta och blod rinner ur benet. Soldaten ler och säger något på sitt språk. Sedan skjuter han min lillebror i magen och lämnar honom. Där ligger han blödande och med en smärta som bara döda har upplevt. Han nynnar vaggvisan som hans mamma har sjungit för honom varje natt och somnar in. Smärtan känns inte längre. Mamma springer med Mikas lillasyster in famnen och försöker gömma sig vid floden men de är snabbare och är framme innan hon hinner fram. Dem tar det lilla barnet från hennes famn och en av soldaterna kommer fram mot henne, tar henne om nacken och utdelar sparkar mot hennes mage. Soldaten som tog barnet står och flinar. Dem vänder sig mot varandra och soldaten med mamma frågar den andre om något. Den andre nickar och ser nöjd ut. Ögonblicket därefter är hennes mammas huvud under flodytan och hon verkar inte ens kämpa för sitt liv. Efter en stund släpper han henne och hon ligger där orörlig och livlös. Han går fram mot Mikas lillasyster och sliter tag i henne från hennes små fötter. Hon börjar gråta med sin ljusa röst. Han verkar inte bry sig utan slungar iväg henne mot floden. Hennes lilla spädbarnskropp ligger stilla och i en konstig vinkel men hon låter fortfarande. Inte lika högt längre. Båda soldaterna sparkar på henne tills blod rinner ur huvudet på henne. Sedan tar dem henne och slänger på Mikas mamma i floden. Mika står stilla i sitt gömställe och andas tungt. Hennes hjärna behandlar allt hon sett framför sig.
Hon slår upp ögonen och flämtar till. Skuldkänslorna växer och bilderna försvinner inte. Mika sätter sig upp långsamt och andas tungt. Varför hade hon överlevt? Vad hade dem gjort?"
/ Isabella, 13 år från Umeå
Hej Isabella
Kan tänka mig att du har kommit vidare på din novell nu. Ser att du är från Umeå. De har varje år en novelltävling. Kanske något för dig? http://kim-m-kimselius.blogspot.se/2011/06/novelltavling-umea-novelpris-2012.html
Läs igenom din text och ta bort alla "onödiga" ord. Beskriv inte för mycket utan låt läsaren få föreställa sig lite själv.
Lycka till med din novell och fortsätt skriv, för du skriver bra!
Kramisar Kim |
Hej Kim!
Jag håller på att skriva en bok, men handlingen går Väldigt snabbt i början ( 6 kapitel på 22 sidor (Alltså att det är 22 sidor och sen är det 6 kapitel inklämt på det.)) Är det dåligt att handlingen går så snabbt? Och eftersom jag inte är myndig, kan jag ge ut min bok ändå?
/ Aston, 12 år från Norrköping
Hej Aston
Nej, jag tycker inte alls att det är för mycket med 6 kapitel på 22 sidor. Helt okej! Det är bra om handlingen är spännande och håller läsaren fängslad hela tiden. Dessutom tycker många om korta kapitel, det gör att de har lättare för att läsa.
Visst kan du ge ut en bok även om du inte är myndig. Då är det dina föräldrar som skriver på kontraktet. På det här blogginlägget kan du läsa mer om hur gammal man ska vara för att ge ut sin bok: http://kim-m-kimselius.blogspot.se/2011/04/hur-gammal-ska-man-vara-for-att-bli.html Kan avslöja att den yngsta som fått sin bok utgiven var sex år!
Lycka till!
Kramisar Kim |
vad gör författare
/ RASMUS, 9 år från sverige
Hej Rasmus
Vad gör egentligen en författare? Jo, det är en person som skriver. Till exempel romaner, noveller, artiklar, faktaböcker och poesi. Som författare räknas man när man skriver skönlitteratur. Det finns andra skrivande personer, till exempel journalister och informatörer.
Yrket författare har inte funnits så länge. Det var först på 1700- och 1800-talet som författare började kunna försörja sig på sina böcker. Innan dess fick de flesta författare stöd av andra personer för att kunna försörja sig.
Det är inte alltid så lätt att försörja sig som författare, många har ett annat yrke vid sidan om.
Författare gör även andra saker än att skriva böcker. Som författare får man resa runt och föreläsa om sina böcker, om hur det är att vara författare och så vidare. Författaren får också resa runt till bokhandlare och mässor för att signera sina böcker (skriva sitt namn i böckerna, det kallas autograf).
Vissa författare gör även bilderna som är inne i de bilderböcker som författaren har skrivit texten till. Men för det mesta är det en annan person som gör bilderna, en illustratör/tecknare.
Läs mer om en författares vardag här: http://kim-m-kimselius.blogspot.se/2011/04/en-forfattares-vardag.html
Läs även inlägget "Vad är en författare" här: http://kim-m-kimselius.blogspot.se/2010/08/vad-ar-en-forfattare.html
Du kan även läsa inlägget Hur gammal ska man vara för att bli författare: http://kim-m-kimselius.blogspot.se/2011/04/hur-gammal-ska-man-vara-for-att-bli.html. Kan redan nu avslöja att den yngsta författaren var fyra år och den äldsta 96 år när de skrev sina första böcker. Det kan du läsa mer om i inlägget.
Ja, nu vet du lite mer om vad en författare gör!
Kramisar Kim
|
Heej!
Min fråga lyder så här: Monster, finns dem verkligen? Jag menar i bland typ snackas det om dem o i bland kan man få marddrömmar om dem? Jag har alltid undrat om dem finns, påhit eller någonting!
Tack på förhand!
MVH Wilma ^^
/ Wilma, 12 år från Hälleforsnäs
Hej Wilma
Tror att det finns en Monsterexpert på panelen, eller hur?
Eftersom jag är författare fantiserar jag mycket om monster, men jag tror inte att de finns i verkligheten.
kramisar Kim |
kan du berätta nån deckarbok du har läst? som har minst 100 sidor.
/ asha, 10 år från stockholm
Hej Asha
Mårtens Sandéns Petrinideckare är mycket spännande och bra. En av dem heter Arvtagaren och är min favorit.
Kramisar Kim |
Hej!
jag har läst alla dina böcker och jag har en fråga.
När Theo & Ramona åker tillbaka till andra världskriget så gör de ju det med hjälp av en judestjärna, så jag undrar hur det går ihop sig eftersom Judestjärnan tillhör en person som de räddade under andra världskriget. men HUR började det då? De kunde ju inte åka tillbaka i tiden utan henne och judestjärnan men utan dem skulle Tanten aldrig varit där... HUR går det till?
Är tacksam för svar.
MvH Wolf
P.S Det kan ha varit lite rörigt men jag hoppas att du förstår ändå.
D.S
/ Wolf, 13 år från Sverige
Hej Wolf
Förstår precis hur du menar Wolf. Tanten blev kvar och räddades inte tillbaka i tiden. Judestjärnan behöll hon. När de mötte henne i sin egen tid fanns hon där för att hon hade flyttat till Sverige. Boken börjar med att tanten tappar sin judestjärna och den stjärnan gör att de förflyttas i tiden till tiden då tanten är flicka och tappar judestjärnan.
Ja, det där lät väl lika rörigt som din fråga. Hoppas du förstår!
Kramisar Kim |
Hej
Mitt namn är Ardo Ismail.
Jag tycker att skriva olika texter som handlar något som har hänt i världen eller i Sverige.
Jag tycker att uttrycka mig hur jag känner mig så att många människor ser vad är fel eller rätt i sämhället.
När jag skriver texter jag känner mig en känlsa som jag inte kan förklara men efteråt det känns mycket bättre.
Jag var i Sverige nästan 3 år och 6 månader,
Min fråga är får jag skicka mina texter så att ni kan läsa.
tack för att du svarar.
/ ardo, 17 år från somalia
Hej Ardo
Härligt meddelande! Förstår precis vad du menar med känslan man får när man skriver.
Tyvärr kan jag inte hjälpa dig med att läsa din text. Jag får oändligt många frågor om att läsa andras texter och tiden räcker inte till för det. Be någon vuxen i din närhet att läsa det du skrivit, kanske bibliotekarien på ditt bibliotek?
Lycka till med ditt skrivande och behåll skrivarglädjen inom dig!
Kramisar Kim |
hej kim jag älskar dina böcker men jag har lite frågor
1.
kommer du skriva något om titanic eftersom det är lite över hundra år sedan skeppet skönk?
2.
När kommer nästa bok ut och vad kommer den handla om?
3.
Kan du inte skriva lite mer från plutos perspektiv? det är så himlans roligt att läsa om det
/ alexandra, 16 år från gryteryd
Hej Alexandra
1. Det är många som har ställt den frågan till mig, senast var det en lärare. Vi får se.
2. Nästa bok, den 17:e boken i serien om Theo och Ramona, kommer ut 15 augusti och heter Mayafolkets Hemlighet http://www.kimselius.se/maya.html
3. Jovisst skriver jag ur Plutos perspektiv så fort han är med i böckerna. Tycker också om att beskriva vad Pluto tänker!
Kramisar Kim |
Hej! Jag är 10 år och har i uppgift i skolan att skriva en bok. Är det konstigt att jag inte är klarm är på sidan nitton och dem flesta andra bara skriver 10 sidor? :]
/ Julia, 10 år
Hej Julia
Härligt att höra att du har sådant skrivarflöde! Hoppas du får till ett bra slut på boken också.
Om du vill ha lite skrivtips kan du kika på tidigare svar här på unga fakta eller på min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.se/
Lycka till med din bok!
Kramisar Kim |
Vad heter du
/ sofia
Hej Sofia
Jag heter precis det som står på panelen: Kim M Kimselius!
Kramisar Kim |
Hej,jag älskar att skriva berättelser mm.Kan du ge tips och förslag på hur man ska göra en novell eller berättelse mer levande,beskrivade och mycket bättre.
Blir jätte glad om du svarar!
Mvh/Tove
/ Tove, 13 år från Umeå
Hej Tove
Det är få författare som kan försörja sig enbart på sitt författarskap. Många som har drömmen om att bli författare söker sig ofta till yrken där man får syssla med skrivandet, t.ex. lärare, journalist, tryckeri, bibliotek etc.
Sina första böcker skriver man på kvällar och nätter. Har man tur, som J.K. Rowlings med Harry Potter-böckerna, så gör första boken succé och man kan direkt försörja sig på sitt författarskap. Jag har också haft lyckan att göra en dunderdebut och därmed också lyckats försörja mig på mitt författarskap. Även om det inte är lika stora inkomster som Rowlings...
Det som är viktigt om man tänker bli författare är att man läser och skriver mycket, mycket, mycket och inte ger upp om man får dålig kritik. Det är viktigt att man tar till sig kritiken för att utveckla sitt skrivande, att man låter andra läsa sina berättelser och lyssnar på vad de säger.
Däremot är det väldigt viktigt att man skriver sin egen berättelse, något man vill berätta, något som ligger en varmt om hjärtat, något som bara flödar fram när man sätter pennan till pappret/fingrarna till tangentbordet.
Om du vill börja göra en bok är det bra om du har skrivit ned dina tankar i förväg. Gör så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
Om du ändå har svårt att komma igång med att skriva rekommenderar jag dig att läsa spännande böcker. Då får man inspiration, jag lovar dig!
Har du läst något av John Marsden. Gör det! T.ex. "Imorgon när kriget kom". En otroligt spännande serie böcker där handlingen utspelar sig på Nya Zeeland/Australien.
Du kan även läsa mina böcker för att få inspiration och se hur en bok är uppbyggd. Det är historiska äventyrsböcker som riktar sig till alla åldrar. Böckerna är mycket spännande och jag vet att böckerna inspirerar, eftersom jag har fått många brev från mina läsare. Jag skriver om allt från vulkanutbrott, indianer, vikingar, häxor, förbannelser, digerdöden, snapphanar m.m. Om du undrar vilka mina böcker är kan du gå in på www.kimselius.se och titta lite mer om vad det är för typ av böcker.
Det är bara att fatta pennan och börja skriva. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år, när jag var tio år gav jag ut en alldeles egen hästtidning, nu har jag skrivit tjugo böcker som är översatta till många språk. Så sätt igång och skriv!!!
Kramisar från Kim
|
kan ni ge mig fakta om fjäril fast engelska
/ nour, 10 år från irak
Hej Nour
Jag är ingen fjärilsexpert, utan besvarar författarfrågor. Här är en länk till massa sidor om fjärilar: https://www.google.se/search?q=fj%C3%A4rilar&ie=utf-8&oe=utf-8&aq=t&rls=org.mozilla:sv-SE:official&client=firefox-a
Där hittar du säkert någon som är på engelska.
Kramisar Kim |
Hej Kim!
Jag älskar att läsa och att skriva. Jag kommer alltid på olika idéer som man kan skriva om och jag får oftast ner halva berättelsen på papper. Men jag har problem med en sak. Hur vet man att man inte tar idéer från andra böcker? Jag vet att man kan ta idéer från olika böcker och göra det till sitt eget. Men om man nu vill undvika det här, som jag, hur gör man då för att komma på en helt egen grej? för just nu känns det som om allt i hela världen redan är skrivet om.
Har du några tips som kan hjälpa mig? Jag skulle bli jätte glad för det!
/ Emilia, 15 år från Narnia
Hej Emilia
Det känns som om din oro att "stjäla" andras idéer stör ditt skrivande.
Det jag tycker du ska fokusera på är att skriva DIN berättelse, så som du vill berätta den, utan att tänka på om någon annan redan har skrivit samma sak. För hur det nu än är, så finns det väldigt många böcker som liknar varandra, det går helt enkelt inte att undvika.
Fokusera på din bok och ditt skrivande och när du har skrivit klart så är det upp till förlaget att bestämma om de tycker din bok är för lik någon annan, om de vill ha den eller inte!
Lycka till!
Kramisar Kim |
Jag gillar dina böcker. Men en sak som jag undrar är hur är det att vara författare. Jag undrar för att jag skälv funderar på att bli författare.
/ Caroline, 9 år från Stockholm
Hej Caroline
Det är roligt att vara författare och få leva i fantasivärldar ibland. Men det är också mycket arbete. Speciellt om man skriver historiska äventyrsböcker som jag gör. Det innebär att jag måste läsa mängder av faktaböcker inför varje bok jag ska skriva. Dessutom reser jag till de platser jag skriver om. DET är roligt. Speciellt när jag var i Egypten. Den resan präglade min "Faraos förbannelse" väldigt mycket, eftersom hela första kapitlet blev till djupt nere i den grav som jag skriver om i det kapitlet.
Det är lite kämpigt med pengar när man är författare. Man vet aldrig hur mycket inkomst man har.
Det är roligt att resa runt och föreläsa och möta läsarna. Det är jätteroligt att vara ute och signera och möta mina fans. Och det är helt fantastiskt att det finns en fanklubb om mig och mina böcker, som mina fans har startat.
Det är få författare som kan försörja sig enbart på sitt författarskap. Många som har drömmen om att bli författare söker sig ofta till yrken där man får syssla med skrivandet, till exempel: lärare, journalist, tryckeri, bibliotek med flera.
Sina första böcker skriver man på kvällar och nätter. Har man tur, som J.K. Rowlings med Harry Potter-böckerna, så gör första boken succé och man kan direkt försörja sig på sitt författarskap. Jag har också haft lyckan att göra en dunderdebut och därmed också lyckats försörja mig på mitt författarskap. Även om det inte är lika stora inkomster som Rowlings...
Jag älskar att vara författare!
Vill du veta mer om mig och mina historiska äventyrsböcker kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Om du vill få fler skrivtips kan du kika in på min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ under Kimselius Skrivtips.
Kramisar från Kim
|
finste böcker om undalat asá fakta böcker vad hetter dom för jag vill bibliotekaren om dom tack
/ Maryam, 12 år från Sweden
Hej Maryam
På den här länken hittar du MASSOR av fakta om Undulater: http://www.undulatportalen.se/
Om du går till biblioteket och ber din bibliotekarie ta fram böcker om undulater så vet hon precis vad hon ska plocka fram till dig!
Kramisar Kim |
Hej ! Jag älskar att skriva berättelser , oftast om tonåren :) Jag skulle jätte gärna vilja ha lite tips vad man kan tänka på när man skriver . / My
/ My, 14 år från Uppsala
Hej My
Jag använder mig av Gula Lappar när jag skriver mina böcker. Vill du också jobba med det kan du göra så här: Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
Skriv det DU vill läsa! För att göra en bra berättelse bör du skriva direkt från hjärtat, och gärna ta del av de erfarenheter du bär inom dig. Tänk på att inte skriva för att någon annan ska läsa berättelsen, utan skriv för att DU ska bli nöjd med berättelsen. Använd ditt eget "språk" och försök inte härma någon annan författare, då blir din berättelse bra. För att förlagen ska bli intresserade av din berättelse bör du ha något nytt att berätta, något som väcker deras intresse. Glöm inte att berättelsen måste fånga läsaren redan i första meningen.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Varje bok i min historiska äventyrsserie byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Kina. Under tiden jag läser, dyker det upp idéer om vad boken ska handla om. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser samt ord som ska till faktadelen i slutet av boken. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta berättar jag mer om de personerna i faktadelen för att läsaren ska förstå att de personerna har funnits på riktigt.
För fler tips kika in på min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ På bloggen hittar du användbara länkar, till flera skrivtipslänkar och boktipslänkar.
Lycka till med ditt skrivande!
Kramisar från Kim
|
Jenny och Jess är en bra bok men det står inte i slutet när nästa bok om dem kommer jag har sökt, läst första sida och sista sida flera gånger men hittar inget sånt, jag har också gått och frågat på biblotek men inte hittat. Jag vet att det finns en fortsättning på Jenny och Jess, löftet. Författaren hette Lucy daniels. Jag köpte dem i sigtuna. Kan du hjälpa mig att hitta fortsättningen
/ Nora . M, 9 år från Märsta
Hej Nora
Det finns en bok som heter "En chans för Charity" och en annan bok som heter "Rufs får en kompis" som finns att köpa.
På den här länken hittar du många fler böcker av Lucy Daniels: http://www.boksidan.net/forfattare.asp?s=Lucy+Daniels
Hoppas du hittar vad du söker!
Kramisar Kim |
Hej! Jag älskar dina böcker och nu har jag tre frågor om hur du tycker och gör när du skriver dina böcker!
1. Vad tycker du är bäst? Jag-person eller författaren som berättar?
2. Hur börjar du när du ska skriva en bok?
3. Vilken genre tycker du är bäst? Skräck, romantik, humor eller fantasy?
Hälsningar Veve!
/ vendela, 11 år från nyköping
Hej Vendela
Tack! Blir mycket glad för att du skriver att du älskar mina böcker!
1. Det är mycket lättare att skriva berättelsen i hon/han-form, då vet du som författare vad alla personerna i boken tänker och du kan berätta det.
2. Jag kastar in huvudpersonen direkt i handlingen:
"Mina damer och herrar, vi landar strax i Rom och vill därför be er att spänna fast era säkerhetsbälten." (Tillbaka till Pompeji)
"Nej, inte nu igen!" ropade Ramona förskräckt. (Jag är ingen häxa)
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat och viftade intensivt med armarna för att fånga Theos uppmärksamhet. (Faraos förbannelse)
"Jag är rädd", sa Ramona och strök med darrande hand undan svettdropparna som envisades med att rinna ned i ögonen. (Den gömda Inkastaden)
"Ovädret var över Theo och Ramona innan de hann reagera." (Vikingaträl)
"Han drog yllefilten över axlarna och rös av kyla, trots att svetten flödade ymnigt från hans kropp." (Svarta Döden)
"När Ramona öppnade sina himmelsblå ögon denna försommardag, hade hon inte en aning om vad sommarlovet skulle föra med sig." (Snapphanar!)
"Vakna, Ramona! VAKNA!" (Giljotinen)
"Förbryllat stirrade Ramona och Theo på varandra." (Riddarsvärdet)
"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln inför en tidsförflyttning gripa tag i henne. (Det glömda kriget 1808-1809)
Regnet piskade mot spåntaket på det gamla 1600-talshuset, Sporrakulla gård. (Snapphaneresan)
"Åh, snälla, vi kan väl gå in här? bad Ramona och stoppade Theo, som med bestämda steg var på väg att passera tatuerarens vagn." (Kinesiska Draken)
"I samma stund som Kimberlie hörde smällen kände hon stöten som gick igenom planet." (Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland)
"Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill." (Kimberlie - Ett nytt liv)
”Något osannolikt var på väg att hända Theo. Något oerhört som helt skulle förändra hans liv.” (Theos Pompeji)
”Vad är det här för något?” hade Theo sagt, och i nästa stund var ingenting sig likt. (Boudicas strid mot Romarna)
”Idag är det min födelsedag”, sa Kimberlie och kände ett hugg av saknad i bröstet, i magen, ja över allt. (Kimberlie – Främlingar)
”Trampet av militärstövlar ekade mellan husväggarna när klackarna rytmiskt slgo mot gatans stenläggning.” (På liv och död i andra världskrigets skugga)
”Obehaget växte sig större för varje minut. Olustigt vred Ramona på sig.” (På flykt från andra världskrigets fasa)
3. Alla! Det beror på vilket humör jag är.
Kramisar Kim |
|
Föregående sida
