|
Panelen svarar
 Här är de frågor som har besvarats inom ämnet författare. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.
Här kan du ställa en egen fråga till Kim M. Kimselius om författare!
Hej, kan jag få lite värdefulla tips om hur man skriva en bra bok?
/ Ireen, 12 år från Termoli, Italien
Hej Ireen
Här kommer några tips om hur du ska skriva en bra bok:
Tänk på att det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.
Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.
Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.
För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.
På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.
Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?
Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.
Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.
För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.
Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.
Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.
Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.
Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.
Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.
Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.
Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:
Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.
Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.
Nu är det dags att skriva på allvar!
Tänk på att första raden ska börja så att den fångar läsaren direkt! Så här börjar några av mina böcker:
"Vad är det här för något?"
Något osannolikt var på väg att hända Theo.
Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill.
"Jag är rädd!" sa Ramona.
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat.
"Åh, snälla, vi kan väl gå in här!"
Förstår du vad jag menar med att fånga läsaren med första meningen?
Så som jag börjar mina böcker innebär att jag kastar in huvudpersonen i en spännande händelse, något som gör att läsaren vill fortsätta läsa vidare för att få se vad det är som händer. Försök bygga upp din bok på ett liknande sätt.
När du skriver ska du försöka bli den person du skriver om, känn vad den känner, se vad den ser och skriv ned det. Det spelar ingen roll om du har en person, eller hundra i din berättelse. Du ska ändå bli alla personer, leva dig in i det som händer dem och skildra det på papperet. DÅ blir det en bra berättelse.
Så här har en läsare skrivit om mitt sätt att skriva:
"Du har en kraft i din skrivning Kim, en kraft som gör så att jag inte läser din bok utan att jag är med i boken. Jag är Theo, jag är Ramona, jag är Pluto, JAG ÄR ALLA, när jag läser dina böcker."
Kanske beror läsarens ord på att jag alltid blir den person jag skriver om just då, även om det är en hund, som Pluto.
Tänk på att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar". Sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt personerna? Vad tänker de på?
Här får du några exempel:
Poltia snyftade till och såg ömt på sin far, strök honom över kinden och torkade därefter bort sina tårar innan hon fortsatte.
Theo undrade vad som kunde vara mer smärtsamt än det hon redan hade berättat.
Axlarna sjönk allt längre ned på Theo och han bet sig i läppen. Vad hade han ställt till med?
Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.
När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.
Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.
Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.
Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.
I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.
När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...
Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.
Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.
Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.
Att vara författare är inte alltid så lätt. Många kan inte försörja sig på sitt författarskap. De har andra yrken där de tjänar pengar och skriver sina böcker på fritiden. Även om man har gett ut en bok, är det inte säkert att man får nästa bok publicerad. Det krävs att nästa bok är minst lika bra som den första, för att förlaget ska vilja ge ut även den nya boken.
Författare är ett yrke. Man kan gå utbildning för att bli författare, det finns skrivarverkstäder och skrivarläger. Det finns även högskoleutbildningar för dig som drömmer om att bli författare. Sök på nätet så hittar du lätt vad du söker.
På min hemsida www.kimselius.se och min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.
Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande, och minns att det kan ta lång tid innan du får ditt första manus utgivet. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och debuterade när jag var 43 och gjorde då en bejublad debut genom att sälja 11.000 böcker FÖRSTA VECKAN! Med andra ord: GE INTE UPP! Tro på dig själv så ska du se att även du når fram till dina drömmars mål: Att bli författare!
Lycka till och hör gärna av dig igen och berätta hur det går!
Kramisar från Kim
|
Hej Kim!
Jag har läs några av dina böcker och har riktigt fastnat i dom.
Men jag undrar om du har något tips för jag gillar också att skriva, men jag brukar ofta börja på en bok som jag blir riktigt nöjd med men sen tappar jag motivasion och så börjar jag på en ny! Det leder till att jag aldrig har en färdig historia! Och när jag skriver en bok så får jag ofta ideer om en ny historia, vad ska man göra då?
/ Wilma , 13 år från Olofström
Hej Wilma
Du är som jag, får ständigt nya idéer och vill börja skriva på dem. Mitt knep är att jag faktiskt börjar på den nya boken, skriver 1 eller 2 kapitel och sedan skriver jag stolpar. Därefter går jag tillbaka till den berättelse jag höll på med.
Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.
Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.
Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.
För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.
På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.
Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?
Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.
Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.
För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.
Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.
Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.
Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.
Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.
Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.
Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.
Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:
Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.
Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.
Nu är det dags att skriva på allvar!
Tänk på att första raden ska börja så att den fångar läsaren direkt! Så här börjar några av mina böcker:
"Vad är det här för något?"
Något osannolikt var på väg att hända Theo.
Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill.
"Jag är rädd!" sa Ramona.
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat.
"Åh, snälla, vi kan väl gå in här!"
Förstår du vad jag menar med att fånga läsaren med första meningen?
Så som jag börjar mina böcker innebär att jag kastar in huvudpersonen i en spännande händelse, något som gör att läsaren vill fortsätta läsa vidare för att få se vad det är som händer. Försök bygga upp din bok på ett liknande sätt.
När du skriver ska du försöka bli den person du skriver om, känn vad den känner, se vad den ser och skriv ned det. Det spelar ingen roll om du har en person, eller hundra i din berättelse. Du ska ändå bli alla personer, leva dig in i det som händer dem och skildra det på papperet. DÅ blir det en bra berättelse.
Så här har en läsare skrivit om mitt sätt att skriva:
"Du har en kraft i din skrivning Kim, en kraft som gör så att jag inte läser din bok utan att jag är med i boken. Jag är Theo, jag är Ramona, jag är Pluto, JAG ÄR ALLA, när jag läser dina böcker."
Kanske beror läsarens ord på att jag alltid blir den person jag skriver om just då, även om det är en hund, som Pluto.
Tänk på att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar". Sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt personerna? Vad tänker de på?
Här får du några exempel:
Poltia snyftade till och såg ömt på sin far, strök honom över kinden och torkade därefter bort sina tårar innan hon fortsatte.
Theo undrade vad som kunde vara mer smärtsamt än det hon redan hade berättat.
Axlarna sjönk allt längre ned på Theo och han bet sig i läppen. Vad hade han ställt till med?
Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.
När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.
Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.
Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.
Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.
I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.
När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...
Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.
Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.
Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.
Att vara författare är inte alltid så lätt. Många kan inte försörja sig på sitt författarskap. De har andra yrken där de tjänar pengar och skriver sina böcker på fritiden. Även om man har gett ut en bok, är det inte säkert att man får nästa bok publicerad. Det krävs att nästa bok är minst lika bra som den första, för att förlaget ska vilja ge ut även den nya boken.
Författare är ett yrke. Man kan gå utbildning för att bli författare, det finns skrivarverkstäder och skrivarläger. Det finns även högskoleutbildningar för dig som drömmer om att bli författare. Sök på nätet så hittar du lätt vad du söker.
På min hemsida www.kimselius.se och min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.
Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande, och minns att det kan ta lång tid innan du får ditt första manus utgivet. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och debuterade när jag var 43 och gjorde då en bejublad debut genom att sälja 11.000 böcker FÖRSTA VECKAN! Med andra ord: GE INTE UPP! Tro på dig själv så ska du se att även du når fram till dina drömmars mål: Att bli författare!
Känns det som om du vet hur du ska fortsätta nu?
Lycka till och hör gärna av dig igen och berätta hur det går!
Kramisar från Kim
|
hej jag brukar skriva noveller . Men jag har ett problem när jag har skrivit en eller två sidor så tappar jag plötsligt inspirationen. Jag vet inte varför men då så avslutar jag bara novellen direkt har du något tips som kan hjälpa mot att inte tappa inspirationen. jag hade gärna velar skriva böcker men jag kan inte på grund av detta . tacksam för svar
/ johanna, 11 år
Hej Johanna
Kanske du ska prova med att bygga upp din bok på ett annat sätt än tidigare...
Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.
Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.
Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.
För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.
På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.
Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?
Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.
Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.
För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.
Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.
Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.
Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.
Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.
Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.
Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.
Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:
Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.
Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.
Nu är det dags att skriva på allvar!
Tänk på att första raden ska börja så att den fångar läsaren direkt! Så här börjar några av mina böcker:
"Vad är det här för något?"
Något osannolikt var på väg att hända Theo.
Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill.
"Jag är rädd!" sa Ramona.
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat.
"Åh, snälla, vi kan väl gå in här!"
Förstår du vad jag menar med att fånga läsaren med första meningen?
Så som jag börjar mina böcker innebär att jag kastar in huvudpersonen i en spännande händelse, något som gör att läsaren vill fortsätta läsa vidare för att få se vad det är som händer. Försök bygga upp din bok på ett liknande sätt.
När du skriver ska du försöka bli den person du skriver om, känn vad den känner, se vad den ser och skriv ned det. Det spelar ingen roll om du har en person, eller hundra i din berättelse. Du ska ändå bli alla personer, leva dig in i det som händer dem och skildra det på papperet. DÅ blir det en bra berättelse.
Så här har en läsare skrivit om mitt sätt att skriva:
"Du har en kraft i din skrivning Kim, en kraft som gör så att jag inte läser din bok utan att jag är med i boken. Jag är Theo, jag är Ramona, jag är Pluto, JAG ÄR ALLA, när jag läser dina böcker."
Kanske beror läsarens ord på att jag alltid blir den person jag skriver om just då, även om det är en hund, som Pluto.
Tänk på att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar". Sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt personerna? Vad tänker de på?
Här får du några exempel:
Poltia snyftade till och såg ömt på sin far, strök honom över kinden och torkade därefter bort sina tårar innan hon fortsatte.
Theo undrade vad som kunde vara mer smärtsamt än det hon redan hade berättat.
Axlarna sjönk allt längre ned på Theo och han bet sig i läppen. Vad hade han ställt till med?
Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.
När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.
Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.
Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.
Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.
I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.
När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...
Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.
Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.
Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.
Att vara författare är inte alltid så lätt. Många kan inte försörja sig på sitt författarskap. De har andra yrken där de tjänar pengar och skriver sina böcker på fritiden. Även om man har gett ut en bok, är det inte säkert att man får nästa bok publicerad. Det krävs att nästa bok är minst lika bra som den första, för att förlaget ska vilja ge ut även den nya boken.
Författare är ett yrke. Man kan gå utbildning för att bli författare, det finns skrivarverkstäder och skrivarläger. Det finns även högskoleutbildningar för dig som drömmer om att bli författare. Sök på nätet så hittar du lätt vad du söker.
På min hemsida www.kimselius.se och min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.
Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande!
Känns det som om du vet hur du ska fortsätta nu?
Kramisar från Kim
|
Hur och var får historiker all sin fakta och information ifrån? Om de har upplevt historiska händelser, som Xenofon, så kan jag förstå hur o var de fick det ifrån, men annars verkar det inte vara så, bl.a hur kan dagens historiker veta om Hannibal Barca eller om Napoleon I om de inte ens mött de i livet? Det jag undrar över är hur kan de skriva så mycket om såna personer eller om historiska krig och slag om de flesta av de har inte ens upplevt de eller möt de och levt personligt med de? Tänk om de har fel i sina historieböcker eftersom de hade inte varit där eller med dom.
mvh Filip.
/ Filip, 18 år från Stockholm
Hej Filip
Det är en bra fråga, vi kan ju aldrig veta om allting är riktigt sant i historien, för det är ju alltid segraren som skriver historien.
Historikerna läser gamla dokument och letar upp fakta, inte bara från en källa, utan från många, för att kunna sammanställa en så korrekt bild som möjligt av historien.
Men det är alltid så att det bara är den som har upplevt det som har hänt, som vet om det verkligen är sant...
kramisar Kim |
Hej Kim!
Läste igenom lite gamla frågor här som besvarat och då var det någon som frågade om du skrev spökböcker. Då svarade du att du hade en spökbok i byrålådan och att den snart skulle bli riktig bok, vad hände med detta?
/ Izabelle, 14 år från hemligt
Hej Izabelle
Jag har fortfarande många böcker som ligger i mina lådor, eftersom jag har skrivit sedan jag var åtta år och bara lagt i lådor. Mina "byrålådsböcker" har börjat komma ut: Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland, Kimberlie - Ett nytt liv och Kimberlie - Främlingar, är de första av mina byrålådsböcker.
När spökboken kommer vet jag inte. Du får hålla utkik på min hemsida www.kimselius.se eller på min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ så ser du när den är på gång.
Kramisar Kim |
Hej Kim!
Jag håller på med en bok om ett medeltida-krig. Och jag undrar hur länge jag ska vänta till självaste kriget kommer. Det är runt 70 sidor, så jag undrar ungefär när kriget ska bryta ut (ungefär vilken sida).
DEN ÄR JÄTTE BRA!!! *Skryter* :)
/ Isaac, 10 år från Östergötland, Norrköping (ungefär).
Hej Isaac
Tycker det är helt okej att tycka bra om sin berättelse, det är inte skryt, det är glädje!
Det är bara du som kan bestämma när kriget ska bryta ut. Det kan starta redan på första sidan i din bok, eller i mitten, eller i slutet, beroende på hur mycket av boken du vill ska handla om själva kriget?!
Det som är viktigt är att startsträckan fram till själva kriget inte bara är utfyllnad utan tillför berättelsen om kriget något!
Lycka till!
Kramisar Kim |
Hej Jag har själv skrivit en bok på 250 sid. Jag har låtit mina kompisar läsa den oc dom tycker den var bra. Jag vill ge ut den men är orolig om jag är för ung. Själva genren är Fantasy och romantik men även thriller. Nästan som Twilight men utan allting med Vampyrer och varulvar. Jag skulle bli såå glad om du kunde ge mig några tips om vad jag ska göra. P.S dina böcker är jättebra!! :-D
/ Grace , 14 från Stockholm// England
Hej Grace
Oj, det var bra gjort! Tack för att du tycker om mina böcker!
Det är många som drömmer om att bli författare, många som skriver böcker och många som skriver till mig och undrar vad de ska göra med sin berättelse när den är klar. Det finns många olika sätt att gå vidare, idag ska vi tala om att skicka in ditt manus till ett bokförlag.
Innan du skriver ut din berättelse och stoppar den i kuvert till förlaget, är det bra om du har skrivit ut en papperskopia till dig själv och läst igenom den noga, gärna flera gånger. Om du har gjort ändringar är det bra att göra dem i datorn och sedan skriva ut en ny papperskopia som du läser igenom. När du har gjort så flera gånger, och kanske även fått hjälp av någon annan att läsa din berättelse, då skriver du ut den slutliga berättelsen, en kopia till dig och en kopia till bokförlaget.
Förlagen har i stort sett samma önskemål och jag har här nedanför skrivit ned vad varje förlag önskar, samt deras adresser, så att det ska bli lätt för dig att skicka in din berättelse. Det finns många, många fler förlag än dessa som jag har valt ut: Alfabeta Bokförlag, B. Wahlströms, Nordstedt, Brombergs förlag, Bonniers, Raben & Sjögren, Kabusa Böcker, Ica Bokförlag. Klicka in på den här länken http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2011/02/skrivprocess-skicka-in-ditt-manus-till.html så hittar du adress och telefonnummer till förlagen, samt vilken typ av böcker de ger ut.
Lycka till! Skriv gärna och berätta den dag du får din första bok utgiven och du är inte för ung. Läs här om yngre personer som fått sina böcker utgivna: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2011/04/hur-gammal-ska-man-vara-for-att-bli.html
Kramisar Kim |
Hej mitt namn är amanda och min fråga är hur börjar man för första gången att skriva en bok/saga. Jag skulle jätte gärna vilja veta det för jag vill själv börga skriva en bök om mig och min uppväxt och hur jag mår idag helt enkelt. jjag vore jättte tacksam för ett svar.
M.V.H Amanda
/ Amanda Sundsten, 14 år från Uppsala
Hej Amanda
Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.
Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.
Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.
För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.
På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.
Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?
Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.
Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.
För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.
Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.
Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.
Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.
Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.
Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.
Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.
Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:
Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.
Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.
Nu är det dags att skriva på allvar!
Tänk på att första raden ska börja så att den fångar läsaren direkt! Så här börjar några av mina böcker:
"Vad är det här för något?"
Något osannolikt var på väg att hända Theo.
Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill.
"Jag är rädd!" sa Ramona.
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat.
"Åh, snälla, vi kan väl gå in här!"
Förstår du vad jag menar med att fånga läsaren med första meningen?
Så som jag börjar mina böcker innebär att jag kastar in huvudpersonen i en spännande händelse, något som gör att läsaren vill fortsätta läsa vidare för att få se vad det är som händer. Försök bygga upp din bok på ett liknande sätt.
När du skriver ska du försöka bli den person du skriver om, känn vad den känner, se vad den ser och skriv ned det. Det spelar ingen roll om du har en person, eller hundra i din berättelse. Du ska ändå bli alla personer, leva dig in i det som händer dem och skildra det på papperet. DÅ blir det en bra berättelse.
Så här har en läsare skrivit om mitt sätt att skriva:
"Du har en kraft i din skrivning Kim, en kraft som gör så att jag inte läser din bok utan att jag är med i boken. Jag är Theo, jag är Ramona, jag är Pluto, JAG ÄR ALLA, när jag läser dina böcker."
Kanske beror läsarens ord på att jag alltid blir den person jag skriver om just då, även om det är en hund, som Pluto.
Tänk på att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar". Sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt personerna? Vad tänker de på?
Här får du några exempel:
Poltia snyftade till och såg ömt på sin far, strök honom över kinden och torkade därefter bort sina tårar innan hon fortsatte.
Theo undrade vad som kunde vara mer smärtsamt än det hon redan hade berättat.
Axlarna sjönk allt längre ned på Theo och han bet sig i läppen. Vad hade han ställt till med?
Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.
När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.
Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.
Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.
Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.
I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.
När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...
Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.
Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.
Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.
Att vara författare är inte alltid så lätt. Många kan inte försörja sig på sitt författarskap. De har andra yrken där de tjänar pengar och skriver sina böcker på fritiden. Även om man har gett ut en bok, är det inte säkert att man får nästa bok publicerad. Det krävs att nästa bok är minst lika bra som den första, för att förlaget ska vilja ge ut även den nya boken.
Författare är ett yrke. Man kan gå utbildning för att bli författare, det finns skrivarverkstäder och skrivarläger. Det finns även högskoleutbildningar för dig som drömmer om att bli författare. Sök på nätet så hittar du lätt vad du söker.
På min hemsida www.kimselius.se och min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.
Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande, och minns att det kan ta lång tid innan du får ditt första manus utgivet. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och debuterade när jag var 43 och gjorde då en bejublad debut genom att sälja 11.000 böcker FÖRSTA VECKAN! Med andra ord: GE INTE UPP! Tro på dig själv så ska du se att även du når fram till dina drömmars mål: Att bli författare!
Känns det som om du vet hur du ska fortsätta nu?
Lycka till och hör gärna av dig igen och berätta hur det går!
Kramisar från Kim
|
Heeeeej!
Jag har bestämt mig för att bli författare! Hur gör man då?
Jag är snart klar med en berättelse som är snart 50 sidor lång. Kan man sälja den?
Jag behöver lite skriva tips! Har du något namn och handling som man kan skriva om?
Jag tackar i förhand och hoppas att du vill hjälpa mig!!
/ En tjej med frågor!!, 11 år från Gävle!
Hej "En tjej med frågor!"
Genom att läsa mycket och många olika typer av böcker samt skriva, skriva och skriva!
Det är få författare som kan försörja sig enbart på sitt författarskap. Många som har drömmen om att bli författare söker sig ofta till yrken där man får syssla med skrivandet, t.ex. lärare, journalist, tryckeri, bibliotek etc.
Sina första böcker skriver man på kvällar och nätter. Har man tur, som J.K. Rowlings med Harry Potter-böckerna, så gör första boken succé och man kan direkt försörja sig på sitt författarskap. Jag har också haft lyckan att göra en dunderdebut och därmed också lyckats försörja mig på mitt författarskap. Även om det inte är lika stora inkomster som Rowlings...
Det som är viktigt om man tänker bli författare är att man läser och skriver mycket, mycket, mycket och inte ger upp om man får dålig kritik. Det är viktigt att man tar till sig kritiken för att utveckla sitt skrivande, att man låter andra läsa sina berättelser och lyssnar på vad de säger.
Däremot är det väldigt viktigt att man skriver sin egen berättelse, något man vill berätta, något som ligger en varmt om hjärtat, något som bara flödar fram när man sätter pennan till pappret/fingrarna till tangentbordet.
Om du vill börja göra en bok är det bra om du har skrivit ned dina tankar i förväg. Gör så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
Om du ändå har svårt att komma igång med att skriva rekommenderar jag dig att läsa spännande böcker. Då får man inspiration, jag lovar dig!
Har du läst något av John Marsden. Gör det! T.ex. "Imorgon när kriget kom". En otroligt spännande serie böcker där handlingen utspelar sig på Nya Zeeland/Australien.
Du kan även läsa mina böcker för att få inspiration och se hur en bok är uppbyggd. Det är historiska äventyrsböcker som riktar sig till alla åldrar. Böckerna är mycket spännande och jag vet att böckerna inspirerar, eftersom jag har fått många brev från mina läsare. Jag skriver om allt från vulkanutbrott, indianer, vikingar, häxor, förbannelser, digerdöden, snapphanar, kina, giljotiner och revolutioner, romarriket, maorier, mumier och mycket mer. Om du undrar vilka mina böcker är kan du gå in på www.kimselius.se och titta lite mer om vad det är för typ av böcker.
Om du vill ge ut din berättelse hittar du tips här:
BOKFÖRLAG: Det bästa sättet att få kontakt med ett bokförlag är att gå till en bokhandel och se ut böcker som tilltalar dig. Se efter vilket förlag som har gett ut boken/böckerna. Det står längst fram i boken. Där brukar stå fullständig adress, telefon, e-mail m.m. Du kan även gå in på www.googles.se och söka på "Bokförlag". Där hittar du allt du behöver.
Skriv din berättelse med dubbelt radavstånd, numrera sidorna. Skicka som papperskopior och bifoga namn, adress och telefon. Jag brukar skriva allt det högst upp på sidorna. Det finns något som heter "Huvud/Sidfot" i Wordprogrammet. Där lägger man in all den texten på första sidan så kommer det automatiskt på alla sidorna.
När förlaget/förlagen (för jag tycker du kan skicka till flera förlag samtidigt) fått ditt manus är det först en redaktör som läser det. Om den personen tycker om det du har skrivit går manus vidare till flera personer som tycker till. Om de tycker om din berättelse kontaktar de dig och ber att få publicera/ge ut din berättelse. Om de skickar tillbaka ditt manus behöver det inte betyda att det är dåligt. Det kanske inte passar deras förlag, de kanske inte har råd att ge ut fler debutanter det året, det är inte rätt person som har läst det från början osv. Får du tillbaka ditt manus ska du alltså inte ge upp, sätt dig ner och läs igenom det igen, se om du kan förbättra det och skicka det till något annat förlag. Tänk på att förlagen får runt 3.000 obeställda manus PER ÅR! Av dem väljer de kanske ut 10-20 manus som de gör böcker av.
Om du får ditt manus antaget börjar en annan process: Manus godkännes, därefter korrigeras manus, stavfel rättas, grammatiska fel m.m. Redaktören kan också komma med vissa kommentarer om att något inte stämmer i ett kapitel eller att man har tappat "röda tråden" på något ställe.
När manus är klart, levererar författaren oftast det på diskett/Cd/mail till förlaget. Där gör man sidor helt klara: sidnumrering, kapitelindelning osv.
Redan när förlaget godkänt manus har de beställt ett omslag. Det är oftast färdigt före boken eftersom det är omslaget man annonserar med, och annonserna går iväg i god tid före det boken kommer ut. Förlagen har oftast speciella illustratörer som gör omslagen åt dem.
Sedan skickas manuset till tryckeriet, nu i färdigt "ombrutet" format, det innebär att alla sidorna ser ut precis så som de ska göra i boken. De trycker boken. De har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en timma. Därefter går det iväg till bokbinderiet som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna.
Därefter skickas böckerna, nu i tusentals exemplar, till antingen förlaget, eller ett centralt distributionsföretag. Därifrån beställer bokhandlarna sina böcker och de skickas ut i butiken så att du och alla andra kan köpa böckerna.
Du som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att du får en viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag, det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder.
Du kan trycka dina böcker på Print-On-Demand. Då betalar du allt själv, men du behöver bara trycka upp så många böcker du vill ha, t.ex. 1 bok. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex. www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och många, många fler. Kanske har du något Print-On-Demand tryckeri i din närhet?
Du kan också lägga ut din bok som Digitalbok. Då går du in på www.digitalboken.se Genom Digitalboken får man möjlighet att bli läst och upptäckt av förläggare och allmänhet. Digitalboken är en mötesplats för de som har författardrömmar, men även för redan etablerade författare, förläggare och läsare. Digitalboken har skapats som ett forum för talanger, som kanske aldrig skulle bli publicerade på annat sätt. Det är helt gratis för författare och skribenter att ladda upp sina böcker och texter till Digitalboken.
Uppladdade böcker på Digitalboken kan läsas direkt av vem som helst, som PDF-fil. De som vill kan få sin bok tryckt i allt från några få exemplar till större upplagor, via Digitalbokens Print-On-Demand tjänst. Digitalboken erbjuder också en lektörstjänst där författaren kan få professionell granskning av sin text.
Digitalboken kan också hjälpa till med bokomslag, bilder och framtagning av tryckfärdigt material.
Håll drömmen levande. Det är bara att fatta pennan och börja skriva. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år, när jag var tio år gav jag ut en alldeles egen hästtidning. Nu har jag slagit igenom stort, kommit ut med flera böcker, översatts till många språk och fått smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren". Så sätt igång och skriv!! Vill du veta mer om mig kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se eller min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ Där hittar du fler tips.
Kramisar från Kim
|
Hej Kim!!!
Varför skriver du "kramisar från kim" och inte kram eller hej då???????????????????
Har du hört talas om John Flanagan???? (Han har skrivit spejarens lärling)
Han är EN av dom bästa författarna (Enligt mig) Men jag har ett problem när jag läste/läser spejarens lärling så vill jag vara som Will (huvudpersonen) och sen tycker jag att mitt liv är väldigt tråkigt eftersom det inte händer något...
Och så blir jag sur eftersom det aldrig kommer att hända (Att jag skulle bli en spejar lärling)
OCH JAG BEHÖVER HJÄLP, men jag vet inte vem jag ska vända mig till. BLIR TACKSAM FÖR SVAR.
p.s jag kan inte sluta läsa böckerna så det blir som en ond cirkel
d.s
/ (hemligt), 12 år från Alingsås, Sverige
Hej Hemligt
Det är mitt "signum", mitt sätt att avsluta här på Unga fakta.
Jovisst har jag hört talas om både författaren och böckerna. Det är inte ovanligt att man lever sig in i böcker så att man själv vill vara personen, eller vara som den personen är. Får ofta höra det om mina huvudpersoner Theo och Ramona också, att läsarna känner sig som de, att det känns som om de har rest med dem i tiden, och så vidare.
Ett mycket bra sätt att få lite mer spänning i ditt liv är att sätta dig ned och skriva en egen berättelse, där du är huvudpersonen som gör allt det där som Will gör. Skriv inte berättelsen bara rakt upp och ned, utan var närvarande i ditt skrivande, var på platsen, känn vad personen känner, se vad den ser och så vidare.
Du kan också prova att läsa en annan typ av spännande böcker. Kika in på min hemsida www.kimselius.se under Böcker. Där kan du läsa smakprov ur samtliga mina böcker och se om du hittar något som får dig att känna spänning i ditt liv. Prova Svarta Döden, den tar dig med på en resa genom tiden till en otroligt skrämmande händelse...
Ha det så bra!
Kramisar Kim |
Kan inte du skriva om förintelsen? Du vet, om auschwitz. =)
/ Olivia, 15 år från Sverige, Helsingborg
Hej Oliva
Jätteroligt att du skriver om detta. Just nu är en bok på väg till tryckeriet. Boken heter På liv och död i andra världskrigets skugga och handlar delvis om Auschwitz. Dessutom kommer det ytterligare en bok om andra världskriget På flykt från andra världskrigets skugga. Båda dessa böcker kommer i augusti i år. Om du vill läsa lite provrader ur böckerna och följa arbetet med dem, kan du gå in på www.theoochramona.se Du hittar även en del på min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ Kika under etiketten andra världskriget, eller böckernas titlar.
Hör av dig när du har läst böckerna till hösten och berätta vad du tyckte om dem!
Kramisar Kim |
Hej! Har du något tips om hur man börjar och slutar historier. Jag skriver jätte mycket, både dikter och längre berättelser. När jag blir stor ska jag bli journalist. Jag lever verkligen för att skriva. Men jag har väldigt svårt att börja berättelser. Och nästan ännu svårare att sluta dem. har du nått tips?
TYRA från Katrineholm
/ tyra, 11 år från katrineholm
Hej Tyra
Det gäller att börja historien spännande så att läsaren direkt rycks med in i handlingen. Det gör du genom att utsätta huvudpersonerna för något direkt i första raden.
Här kan du läsa hur mina böcker börjar:
"Mina damer och herrar, vi landar strax i Rom och vill därför be er att spänna fast era säkerhetsbälten." (Tillbaka till Pompeji)
"Nej, inte nu igen!" ropade Ramona förskräckt. (Jag är ingen häxa)
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat och viftade intensivt med armarna för att fånga Theos uppmärksamhet. (Faraos förbannelse)
"Jag är rädd", sa Ramona och strök med darrande hand undan svettdropparna som envisades med att rinna ned i ögonen. (Den gömda Inkastaden)
"Ovädret var över Theo och Ramona innan de hann reagera." (Vikingaträl)
"Han drog yllefilten över axlarna och rös av kyla, trots att svetten flödade ymnigt från hans kropp." (Svarta Döden)
"När Ramona öppnade sina himmelsblå ögon denna försommardag, hade hon inte en aning om vad sommarlovet skulle föra med sig." (Snapphanar!)
"Vakna, Ramona! VAKNA!" (Giljotinen)
"Förbryllat stirrade Ramona och Theo på varandra." (Riddarsvärdet)
"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln inför en tidsförflyttning gripa tag i henne. (Det glömda kriget 1808-1809)
Regnet piskade mot spåntaket på det gamla 1600-talshuset, Sporrakulla gård. (Snapphaneresan)
"Åh, snälla, vi kan väl gå in här? bad Ramona och stoppade Theo, som med bestämda steg var på väg att passera tatuerarens vagn." (Kinesiska Draken)
"I samma stund som Kimberlie hörde smällen kände hon stöten som gick igenom planet." (Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland)
"Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill." (Kimberlie - Ett nytt liv)
Tyckte du böckerna lät spännande? Du kan börja läsa dem i vilken ordning du vill. Du måste inte börja med den första boken i serien. Om du vill kan du börja med den senaste.
Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se.
När du har fångat läsaren med första raden i din historia gäller det att även sluta varje kapitel spännande, för att få läsaren att vilja läsa även nästa kapitel också. (Se SMAKPROV på min hemsida www.kimselius.se under Böcker, där kan du läsa ett par kapitel ur varje bok.)
När du helt och hållet ska avsluta din berättelse gäller det att "knyta ihop" berättelsen så att du inte lämnar läsaren i allt för stor ovisshet om vad som händer sedan.
Lycka till med din berättelse.
Kramisar från Kim
|
hur får ni all dessa tankar när ni skriver en bok?
/ Sara, 16 år från Karlskrona
Hej Sara
Idén till min första historiska äventyrsbok fick jag när jag såg en bild av en hund som hade dött i ett vulkanutbrott och blivit gipsavtryck. Hunden såg ut att ha lidit väldigt mycket och jag ville rädda hunden. Därför kom jag på idén att låta Ramona resa tillbaka i tiden till Pompeji FÖRE vulkanutbrottet och försöka rädda hunden Pluto. (Om du går in på min hemsida www.kimselius.se och tittar under "Böckerna" och "Tillbaka till Pompeji" så ser du bilden av hunden. Min debutbok (första bok) är just "Tillbaka till Pompeji". Boken kom ut julen 1997. Den har nu sålt i stora upplagor, är översatt till många språk och är otroligt populär!)
Då upptäckte jag att det var väldigt roligt att läsa in fakta inför en historisk äventyrsbok och då fortsatte jag med det. För att inte all "överflödig" fakta skulle försvinna valde jag att ha en faktadel/ordlista längst bak i varje bok. Faktadelen har blivit mycket uppskattad. Många skriver till mig och tackar mig för att de har fått högsta betyg i skolan när de haft prov i ett ämne där de har läst min bok innan.
Inspirationen till mina berättelser får jag för det mesta när jag sover, eller är ute i skogen med mina hundar. Men ibland händer det att någon säger något som ger mig inspiration att skriva en bok om ett speciellt ämne, eller en speciell händelse. Eller så är det något jag ser på TV som inspirerar mig och sätter igång min fantasi.
Varje bok om Theo och Ramona har byggts upp runt en riktig historisk händelse, eftersom just den serien är en Historisk Äventyrsserie. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Kina. Under tiden jag läser, dyker det upp idéerna om vad boken ska handla om. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag massor av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till ordlistan med mera. Då sätter jag igång och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta nämner jag då de personerna i faktadelen och ordlistan, för att läsaren ska förstå att de personerna faktiskt har funnits på riktigt.
Det är roligt att vara författare och få leva i fantasivärldar. Men det är också mycket arbete. Speciellt med mina historiska äventyrsböcker, eftersom det innebär att jag måste läsa mängder av faktaböcker inför varje bok jag ska skriva. Dessutom reser jag till de platser jag skriver om. DET är roligt. Speciellt när jag var i Egypten. Den resan präglade min "Faraos förbannelse" väldigt mycket eftersom hela första kapitlet blev till djupt nere i den grav som jag skriver om i det kapitlet.
Men jag skriver inte bara Historiska Äventyrsböcker. Eftersom jag har skrivit sedan jag var åtta år och lagt alla mina berättelser i lådor, finns det många olika berättelser där. Bland annat en serie som utspelar sig på Nya Zeeland. Den serien heter ”Kimberlie” och handlar om Kimberlie och Andy. Den serien skrev jag efter min första resa till Nya Zeeland. Där fick jag så mycket inspiration, av miljön, människorna, djuren, ja allt jag upplevde. För att läsaren ska lära sig lika mycket om Nya Zeeland som jag har gjort, har jag även i den serien en faktadel OCH bilder. Vilket jag har börjat ta med i mina Historiska Äventyrsböcker också.
Så du ser, det finns många sätt att hitta inspiration.
Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida: www.kimselius.se.
Kramisar från Kim
|
Hej! Jag älskarv att läsa och att skriva. Jag skulle gärna bli en författare nu även om jag är ung! Tror su att jag skulle kunna klara av det? Svara gärna! MVH Jilia!
/ Jilia, 12 år från Halmstad
Hej Julia
Du är absolut inte för ung för att bli författare. Gå in här på min blogg kan du läsa om en flicka som fick sin första bok utgiven när hon var sex år: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2011/04/hur-gammal-ska-man-vara-for-att-bli.html Du kan även titta in på min hemsida www.kimselius.se under Författartips och läsa om många unga författare som har lyckats.
Lycka till!
Kramisar Kim |
hur gör du böker?
/ klara, 8 år från halmstad
Hej Klara
Jag skriver texten efter att först ha läst faktaböcker om riktiga historiska saker som har hänt. Därefter trycks böckerna på ett tryckeri och kommer ut i bokhandeln och biblioteken så att du kan köpa och låna böckerna.
Kram Kim |
är det roligt att vara förfatare?
/ maja
Hej Maja
Det är roligt att vara författare och få leva i fantasivärldar ibland. Men det är också mycket arbete. Speciellt om man skriver historiska äventyrsböcker som jag gör. Det innebär att jag måste läsa mängder av faktaböcker inför varje bok jag ska skriva. Dessutom reser jag till de platser jag skriver om. DET är roligt. Speciellt när jag var i Egypten. Den resan präglade min "Faraos förbannelse" väldigt mycket, eftersom hela första kapitlet blev till djupt nere i den grav som jag skriver om i det kapitlet.
Det är lite kämpigt med pengar när man är författare. Man vet aldrig hur mycket inkomst man har.
Det är roligt att resa runt och föreläsa och möta läsarna. Det är jätteroligt att vara ute och signera och möta mina fans. Och det är helt fantastiskt att det finns en fanklubb om mig och mina böcker, som mina fans har startat.
Det är få författare som kan försörja sig enbart på sitt författarskap. Många som har drömmen om att bli författare söker sig ofta till yrken där man får syssla med skrivandet, till exempel: lärare, journalist, tryckeri, bibliotek med flera.
Sina första böcker skriver man på kvällar och nätter. Har man tur, som J.K. Rowlings med Harry Potter-böckerna, så gör första boken succé och man kan direkt försörja sig på sitt författarskap. Jag har också haft lyckan att göra en dunderdebut och därmed också lyckats försörja mig på mitt författarskap. Även om det inte är lika stora inkomster som Rowlings...
Jag älskar att vara författare!
Vill du veta mer om mig och mina historiska äventyrsböcker kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se.
Ha det så bra!
Kramisar från Kim
|
Hej när du svarade på någon av mina andra frågor så sa du att jag skulle höra av mig när/om jag fick min bok tryckt. Så då undrar jag vart jag ska höra av mig/ Hur jag får tag på dig
/ Linna , 12 år från Alingsås, sverige
Hej Linna
Det går bra att skriva till mig här. Eller så kan du maila mig. Gå in på min hemsida www.kimselius.se för att hitta mailadressen.
Kramisar Kim |
är det jobbigt att skriva en hel bok? skriver du på datorn eller skriver du med handen?
/ kuben, 12 år från stockholm
Hej Kuben
Nej, det är jättekul att skriva en bok. Kika in på http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ under Skrivprocess/Skrivtips så hittar du många blogginlägg där jag berättar om hur jag skriver mina böcker.
Jag skriver både på datorn och för hand i skrivböcker. Det sistnämnda är när jag är ute och reser och inte har någon dator med mig.
Kramisar Kim |
hej igen kim
Jag har några frågor till udda är min mening och då menar jag att jag tycker att dom är udda.
1.
I Theos pompeji står det att Poltia har vart hos ´Theo enda sen han föddes. Men i tillbaka till pompeji så står det att Poltia köptes av familjen året innan Ramona kom. Blev lite frågad och såg ut som ett levande fråge tecken när jag läste det skulle bli tacksam för svar.
2.
Är Livia Theos stora eller lilla syster?
3.
Kan inte du lägga upp en bild på dina katter i nästa bok?
Nu kommer den sista frågan och den nervösaste du kommer förstå när du läser den.
4.
På skolan jag går i finns det ingen som vet vem du är (jag vet igen i alla fall) frågar jag mina kompisar om dom vet vem Kim.M.Kimselius är så säger dom vem. Så min fråga är nu att jag undar om inte du kan komma till min skola och redovisa om dina böcker. Det skulle bli en jätte stor ära för mig.
P.S jag går på fredriksdal i lidköping,västragötalad,sverige,europa,världen,tellus,universum. :)
/ ellen , 13 år från lidköping
Hej Ellen
Har precis svarat på alla dina frågor förutom kattfrågan. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se hittar du bilder på mina katter. Tror inte jag kommer att lägga upp bilder på katterna i någon av mina böcker. De är liksom inte lika nära mig som hundarna, eftersom våra katter är utekatter och finns där för att hålla gården ren från möss och råttor.
Kramisar Kim |
hej igen kim
Denna gång nu när jag skriver till dig har jag några udda frågor (udda för mig).
1.
Är livia theos stora syster eller lilla syster?
2.
I theos pompeji så står det att poltia har vart hos theo ända sen theo föddes men i tillbaka till pompeji så står det att theos pappa köpte henne förra året tyckte det var lite konstigt och skulle bli jätte glad om jag fick en förklaring?
Nu kommer den sista frågan den jag är nervösast för du kommer att förstå när du läser den.
3.
I min skola så finns det ingen (inte va jag vet i alla fall) som vet vem du är. Mina kompisar frågar vem när jag frågar om dom vet vem Kim.M.Kimselius universums bästa kvinnliga författarina är. Så jag undrar om du kan komma till min skola och hålla en redovisnig om dina böcker. Det skulle betyda jätte mycket.
p.s finns på fredriksdal skolan i lidköping och går i sjunde klass.
/ Ellen skagelin, 13 år från lidköping
Hej Ellen
1. Minns inte riktigt, har berättat det i Theos Pompeji och tror att hon är lillasyster...
2. Ja, så där kan det bli när det är nästan 20 år mellan böckerna...
3. Vad snäll du är som säger att jag är universums bästa författare! Du får tipsa din lärare om mina böcker och om att man kan boka mig för att komma till skolan och föreläsa. Be henne gå in på http://www.kimselius.se/kontakt.html Där hittar hon alla uppgifter hon behöver för att boka ett besök av mig. Det skulle vara jättekul att komma till Lidköping, för jag har aldrig varit där.
Kramisar Kim |
|
Föregående sida
