|
Panelen svarar
 Här är de frågor som har besvarats inom ämnet författare. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.
Här kan du ställa en egen fråga till Kim M. Kimselius om författare!
hej!
i skolan brukar jag skriva sagor och beretelser.
jag bill järna skriva egna bocker även fast jag är så ung!?
går det ?
/ Tora <3
/ tora jones, 11 år från molkom
Hej Tora
Här http://www.kimselius.se/tips.html kan du läsa om unga människor i din ålder och yngre som har fått böcker utgivna.
Det gäller bara att ha något viktigt att berätta, något ingen annan redan har skrivit, att du skriver från hjärtat och låter orden flöda ur dig.
För mer tips, se tidigare svar här på Unga Fakta, på min hemsida eller på min blogg: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/
Lycka till med ditt skrivande!
Kramisar Kim |
Hur kan man göra för att komma på vad man ska skriva och hur orkar du skriva så mycket. När jag skriver orkar jag bara med en sida. Svara gärna snart.
/ Elin Blomkvist, 10 år från Värmland,Karlstad
Hej Elin
För att komma på vad man ska skriva bör man läsa mycket, många olika typer av böcker. När jag var i din ålder orkade jag inte heller skriva så långa berättelser som jag gör nu.
Titta här på tidigare svar eller gå in på min hemsida http://www.kimselius.se/tips.html för att se fler tips, eller på min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/p/skrivprocessskrivtips.html
Var inte orolig om orden inte räcker till riktigt ännu. De kommer, bara du läser många böcker!
Lycka till!
Kramisar Kim |
Hej jag vill fråga dig om du kunde skriva en ''mod berättelse'' till mig!
/ Alicia, 13 år från göteborg
Hej Alicia
Kanske har jag redan skrivit en sådan berättelse... Kika in på min hemsida http://www.kimselius.se/bocker.html och se om någon av mina böcker passar dig...
Jag är ingen "spökskrivare", som det heter när man skriver till andra. Däremot så finns det många som spökskriver, men de tar väldigt bra betalt. Du hittar några på min blogg: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/
Lycka till med din berättelse.
Kramisar Kim |
jag och min kompis har letat på varenda sida , har mars någon dragningskraft
/ nikki, 8 år från svärige
Hej Nikki
Du har frågat fel expert på Unga fakta panelen. Gå in igen och kika vem det är du egentligen ska fråga.
Kramisar Kim |
hej Kim!
Ellen här igen! jag har frågat mamma om vi skulle kunna åka på bokmässan och hon sa att vi skulle försöka skicka en tid!! Ja, va roligt!
förresten det där med vårat biblioteks tävling, jag vann tyvärr inte, men jag ska anmäla mig nästa år igen också! det är en tradition sedan 2007 (för biblioteket, jag började med det här 2009)
och en sista grej, jag är klar med min novellbok nu som jag pratade om för ett tag sedan! det ska bli roligt om några år att få läsa boken!
just nu håller jag på att skriva en bok som heter "pyramidögat i egypten" den är inte jätte bra tycker jag.
ha det bra kim! jag hoppas att jag kommer på bokmässan!!
//Ellen ♥
/ Ellen ♥, 11 år från Trollhättan
Hej Ellen
Träffades vi på bokmässan? Det var så många där och jag skrev så många autografer att jag idag har ont i min autografhand. En skön känsla.
Tycker om titeln till din nya bok. Ska bli spännande att höra hur det går med den.
Det är bara att skicka in till nästa års tävling. Håller tummarna för dig då.
Kramisar Kim |
hej kim
jag älska vikingaträl men jag måste säga dig att man fastnar vi dina böker jag håller på med att läsa tillbaka till pompejji
karmisar låsasförfattaren
/ Cajsa, 11 år från Kävlinge
Hej Cajsa
Åh, vad roligt att du tycker så mycket om mina böcker!
Har du sett att du kan gå in på min hemsida och läsa smakprov ur alla mina böcker: http://www.kimselius.se/bocker.html
Kramisar Kim |
hej! Jag skriver ganska mycket, och jag gillar deifnitivt dramatik. Ett tag var jag ganska insnöad på fantasy, men det krävs så sjukt mycket inspiration så jag tröttnade. När jag skriver blir jag nästan aldrig nöjd, jag är kanske lite av en perfektionist. Varje mening blir alltid ändrad. Men jag utvecklas ändå inte som "författare". Jag vill bli bättre, kunna känna att jag är tillräckligt bra för att vara stolt över det jag har skrivit, och jag vill kunna visa mina noveller för mina kompisar. Men vad ska jag göra för att bli bättre? Finns det några övningar för sånt, eller någon sida? Tacksam för svar!
/ victoria
Hej Victoria
Det låter som om du ställer för stora krav på dig. Jag brukar säga att man ska skriva rakt ut ur hjärtat och låta fantasin flöda ned till tangenterna och först när flödet tar slut ska man sätta sig och läsa igenom sin berättelse.
På min blogg: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du många länkar till olika skrivarskolor, skrivarsajter, skrivarkurser etc. De står rätt långt ned till höger på min blogg. Du hittar också mängder av skrivtips här: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/p/skrivprocessskrivtips.html
Lycka till med din berättelse, hoppas du känner att du blir nöjd till slut! Hör gärna av dig och berätta hur det går. Finns du på facebook får du gärna lägga till mig som din vän där.
Kramisar Kim |
hej vad är det bästa sätta att locka läsarna
och bra början till en bok eller novell.
jag älskar att skirva men har dyxlesiv
kan man ändå skirva och lägga ut på nätet
har ni nogra tips på stavings på gram
eller nått
kram Josefine
/ Josefine, 16 år från Göteborg
Hej Josefine
Underbart att du älskar att skriva.
För att en bok ska bli spännande bör den börja bra:
Här kan du läsa hur mina böcker börjar:
"Mina damer och herrar, vi landar strax i Rom och vill därför be er att spänna fast era säkerhetsbälten." (Tillbaka till Pompeji)
"Nej, inte nu igen!" ropade Ramona förskräckt. (Jag är ingen häxa)
"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat och viftade intensivt med armarna för att fånga Theos uppmärksamhet. (Faraos förbannelse)
"Jag är rädd", sa Ramona och strök med darrande hand undan svettdropparna som envisades med att rinna ned i ögonen. (Den gömda Inkastaden)
"Ovädret var över Theo och Ramona innan de hann reagera." (Vikingaträl)
"Han drog yllefilten över axlarna och rös av kyla, trots att svetten flödade ymnigt från hans kropp." (Svarta Döden)
"När Ramona öppnade sina himmelsblå ögon denna försommardag, hade hon inte en aning om vad sommarlovet skulle föra med sig." (Snapphanar!)
"Vakna, Ramona! VAKNA!" (Giljotinen)
"Förbryllat stirrade Ramona och Theo på varandra." (Riddarsvärdet)
"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln inför en tidsförflyttning gripa tag i henne. (Det glömda kriget 1808-1809)
Regnet piskade mot spåntaket på det gamla 1600-talshuset, Sporrakulla gård. (Snapphaneresan)
"Åh, snälla, vi kan väl gå in här? bad Ramona och stoppade Theo, som med bestämda steg var på väg att passera tatuerarens vagn." (Kinesiska Draken)
"I samma stund som Kimberlie hörde smällen kände hon stöten som gick igenom planet." (Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland)
"Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill." (Kimberlie - Ett nytt liv)
"Något osannolikt var på väg att hända Theo." (Theos Pompeji)
"Vad är det här för något?" (Boudicas strid mot Romarna)
Dessutom bör du försöka sluta varje kapitel spännande för att läsaren ska vilja fortsätta läsa vidare. Det kan du göra genom att låta huvudpersonerna hamna i knipa, t.ex.: "Hon slet upp dörren och stelnade till inför vad som stod utanför på trappan." (ur Kimberlie - Ett nytt liv). Detta var sista raden i ett kapitel. Tycker du att det känns spännande, som om du vill läsa vidare? Tror nog det... Då förstår du säkert vad jag menar med att sluta kapitlet spännande.
Tänk också på att inte ha för långa uppräkningar, miljöskildringar eller tal, utan låt allting flyta ihop i en angenäm historia, då blir berättelsen spännande.
Vill du ha fler tips, eller blev nyfiken på mina böcker kan du gå in på www.kimselius.se och läsa mer.
Du kan bli vän med mig på Facebook, följa min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com (där du just nu har chans att vinna ett författarbesök) eller följa mig på Twitter under söknamnet KimMKimselius. På min blogg kan du nu följa hela arbetet med de nya böckerna, då och då lägger jag ut smakprov ur böckerna och du kan gå in och kommentera där. På bloggen hittar du även användbara länkar, till flera fanbloggar och fanklubbar och skrivtipslänkar och boktipslänkar.
Om du skriver i Windows Word ska det finnas bra stavningsprogram där.
Ha det så bra och lycka till med din berättelse!
Kramisar från Kim
|
Hej jag älskar att skriva noveller,men jag kommer bara på början sen tar det stopp.
Har du några tips för att jag ska kunna fortsätta på mina noveller?
/ Ella, 12 år från Göteborg
Hej Ella
Du är inte ensam om de problemen. Ett bra sätt att komma över det är att arbeta med Gula lappar. Gör så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
Skriv det DU vill läsa! För att göra en bra berättelse bör du skriva direkt från hjärtat, och gärna ta del av de erfarenheter du bär inom dig. Tänk på att inte skriva för att någon annan ska läsa berättelsen, utan skriv för att DU ska bli nöjd med berättelsen. Använd ditt eget "språk" och försök inte härma någon annan författare, då blir din berättelse bra. För att förlagen ska bli intresserade av din berättelse bör du ha något nytt att berätta, något som väcker deras intresse. Glöm inte att berättelsen måste fånga läsaren redan i första meningen.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Varje bok i min historiska äventyrsserie byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Kina. Under tiden jag läser, dyker det upp idéer om vad boken ska handla om. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser samt ord som ska till faktadelen i slutet av boken. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta berättar jag mer om de personerna i faktadelen för att läsaren ska förstå att de personerna har funnits på riktigt.
Om du går in på min hemsida www.kimselius.se hittar du fler tips under länken "Författartips".
Du kan bli vän med mig på Facebook, följa min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com (där du just nu har chans att vinna ett författarbesök) eller följa mig på Twitter under söknamnet KimMKimselius. På min blogg kan du följa hela arbetet med de nya böckerna, då och då lägger jag ut smakprov ur böckerna och du kan gå in och kommentera där. På bloggen hittar du även användbara länkar, till flera fanbloggar och fanklubbar och skrivtipslänkar och boktipslänkar. Hoppas få se dig som Bloggintresserad på min blogg.
Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Lycka till med ditt skrivande.
Kramisar från Kim
|
Vet du var jag kan hitta böcker ur serien "hästarnas ängel"?(förutom på polux).
/ Elina, 10 år från Frösön
Hej Elina
Här hittar du boken: http://www.bokborsen.se/Dorsey,+Angela-bok-till-salu-12405431_1.htm
Kramisar Kim |
Jag är helt galen i att skriva, jag tänkte att du kanske vet även hur det känns när man har börjat på en barrättelse och sedan inte vet vad man ska skriva.
hur kommer man igång igen?
/ T:et, 10 år
Hej T:et
Har inte de problemen du beskriver, eftersom jag har en otrolig fantasi, men jag kan ändå hjälpa dig.
Gör så här:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
Skriv det DU vill läsa! För att göra en bra berättelse bör du skriva direkt från hjärtat, och gärna ta del av de erfarenheter du bär inom dig. Tänk på att inte skriva för att någon annan ska läsa berättelsen, utan skriv för att DU ska bli nöjd med berättelsen. Använd ditt eget "språk" och försök inte härma någon annan författare, då blir din berättelse bra. För att förlagen ska bli intresserade av din berättelse bör du ha något nytt att berätta, något som väcker deras intresse. Glöm inte att berättelsen måste fånga läsaren redan i första meningen.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Varje bok i min historiska äventyrsserie byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Kina. Under tiden jag läser, dyker det upp idéer om vad boken ska handla om. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser samt ord som ska till faktadelen i slutet av boken. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta berättar jag mer om de personerna i faktadelen för att läsaren ska förstå att de personerna har funnits på riktigt.
Om du går in på min hemsida www.kimselius.se hittar du fler tips under länken "Författartips".
Du kan även gå in på youtube: http://www.youtube.com/ och söka på kimselius, där kan du se filmer när jag läser ur mina böcker.
Du kan läsa mer skrivtips på min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com (där du just nu har chans att vinna ett författarbesök). På min blogg kan du följa hela arbetet med de nya böckerna, då och då lägger jag ut smakprov ur böckerna och du kan gå in och kommentera där. På bloggen hittar du även användbara länkar, till flera fanbloggar och fanklubbar och skrivtipslänkar och boktipslänkar. Hoppas få se dig som Bloggintresserad på min blogg.
Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Lycka till med ditt skrivande.
Kramisar från Kim
|
Vad ska man tänka på när man skriver en bok? Jag har själv tänkt bli författare, och skriver redan korta berättelser.
/ Cecilia, 9 år från Kimito
Hej Cecilia
Du ska skriva från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du har skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig berättelsen.
För fler tips se tidigare svar här på Unga Fakta eller på min hemsida: http://www.kimselius.se/tips.html eller min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/p/skrivprocessskrivtips.html
Lycka till med din berättelse!
Kramisar Kim |
hej kim har du skrivit en bok som heter vikngaträl
Hälsningar cajsa
/ Cajsa, 10 år från Kävlinge
Hej Cajsa
Det stämmer att det är jag som har skrivit boken Vikingaträl. Har du läst den? Vet du att det totalt finns FJORTON böcker om Theo och Ramona:
Tillbaka till Pompeji
Jag är ingen häxa
Faraos förbannelse
Den gömda Inkastaden
Vikingaträl
Svarta Döden
Snapphanar!
Giljotinen
Riddarsvärdet
Det glömda kriget 1808-1809
Snapphaneresan
Kinesiska Draken
Theos Pompeji
Boudicas strid mot Romarna.
Dessutom har jag skrivit en annan serie som utspelar sig på Nya Zeeland:
Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland
Kimberlie - Ett nytt liv
Om du vill läsa smakprov ur böckerna kan du kika in här: http://www.kimselius.se/bocker.html
Är nyfiken på att höra vad du tyckte om Vikingaträl. Du kan väl skriva och berätta!
Kramisar från Kim |
hejsan
min fråga är kommer det fler böcker om tommy och flisen deckare?
tack så mycket
/ lola, 15 år från skåne
Hej Lola
Här hittar du alla Tommy och Flisen-böckerna: http://www.lenalilleste.se/page1.html Om du regelbundet går in på den här sidan ser du direkt om det kommer en ny bok.
Kramisar Kim |
jag vill bli författare när jag blir äldre och undrar om du kan läsa stycket jag skickar dig och ge kritik?? :O Tack på förhand!!!
1. Förändring
En gäll, gnällig signal talade om för mig att telefonen ringde. Jag blev som förstenad – jag hade inte kunat röra mig ur fläcken om jag så hade velat. 2 signaler till gick fram. Motvilligt tvingade jag mig själv att böja mig fram och greppa tag i luren. Min hand darrade. Jag visste att det här skulle bli min undergång.
” Ja hallå, Kehina Howe här,” svarade jag barskt. Raka motsatsen till hur jag kände mig.
” Tjena Ina! Björn här.” hälsade min jobbchef Björn i andra änden. ”hur är det?”
Jäkla skit. Hemskt. Deprimerande. ”Det är bra tack, själv?” Det blev tyst i några sekunder. ”Björn?”
”ja, jadå jag är här och det… hm… nej jag mår fint.” Det blev tyst igen. Jag ville bara skrika rakt ut. Varför, varför, varför hade jag varit tvungen att säga de där sakerna i TV:n innan?
” Jo, ehm… Björn?” frågade jag tyst.
” Ja vad är det?” Frågade han oroligt, orolig för att jag skulle ta upp det innan han gjorde det. Som om han trodde att han skulle kunna mildra mitt fall genom att säga det innan mig.
”Jo jag… det… eh, alltså jag…” stammade jag. Jag blev förskräckt över hur ömtålig jag lät. Jag hade lika gärna kunnat vara ett paket med porslinsdockor som bar skylten ’ÖMTÅLIG VARA! HANTERAS FÖRSIKTIGT!” och som darrande väntade på att slängas in i en vägg av hulken. Jag ansträngde mig hårt för att bygga upp min tuffa fasad igen men lyckades inte helt.
”Det var inget.” jag kunde riktigt känna hur Björn fasade inför den här stunden. Han skulle ju bli tvungen att sparka mig. Han skulle bli tvungen. Och jag var en av de bästa jobbledare han hade haft – det hade han själv sagt till mig.
”Kehina…” började han. Jag svarade inte, jag lade istället all min energi på att inte bryta ihop, andas lugnt och att samla mig inför de ord jag visste skulle komma. Om bara några sekunder skulle Björn ta ett djupt andetag och förklara min undergång, min karriärs knuff nerför ett stup. Och inget jag sa skulle kunna hjälpa mig. Det var orden som hade gjort detta mot mig och jag tvivlade på att de skulle hjälpa mig att ställa allt tillrätta igen.
”Kehina du vet antagligen vad som… tja… vad jag måste göra…” sa Björn besvärat. Jag svarade inte på hans fråga. Han fortasatte ändå: ”Kehina…” sa han en gång till och drog ett djupt andetag. ” På grund av nuvarande läge efter ditt deltagande i TV-programmet ’The Fame’ kommer jag bli tvungen att vidta allvarliga åtgärder. Hundratals människor har klagat och visat missnöje över ditt högst opassande uttalande och beteende i TV – live. Och jag kan inte acceptera detta.” Allt det här sade Björn med en tonlös och stressad röst. Jag kunde höra att han läst upp varenda ord av det han sagt. Björn använde nästan aldrig det minsta komplicerad ord när han pratade med någon annars. Utom möjligen på möten och konferenser och sådana saker.
”Så vad exakt innebär; ’ vidta allvarliga åtgärder’?” frågade jag andlöst trots att jag redan visste svaret. Jag kände hur Björn våndades i andra änden.
”Kehina, jag är så ledsen gumman, men jag måste sparka dig… du kan inte jobba är längre.”
Jag hade inte kunnat förbereda mig för den här reaktionen. Jag var inte förbannad och skrek, jag började inte gråta, jag bara satt där – lugn som en filbunke på utsidan och i ett väldigt kaos av minnen inuti. Jag flirtade med kopierinskillen, jag knackde på folks dörrar efter någon intresserad av ett jobb på firman eller att jobba med något av alla våra exeriment, jag flyttades upp till en högre nivå – fick sitta vid kassan i ett av husen där våra experiment ägde rum. ”Kehina?” hördes en röst som verkade komma väldigt, väldig långt bortifrån. Kent kom närmare den där gången under palmträdet, lutade sig framåt… ”Ina!Ina snälla svara!” jag skakade av mig rösten med en lätt rörelse med huvudet. Kent kom ännu närmre, jag slöt ögonen och blundade men kyssen kom aldrig. Istället viskade någon: ”snälla du, jag är så ledsen…” Kent kom närmade sig återigen mig, lät sig inte distraheras av rösten. Men någonting var annorlunda. Den här gången glödde inte hans ögon – lågan hade slocknat. Han talade om för mig att han fortfarande hade känslor för mig men att han var tvungen att göra slut: att han hade träffat någon annan. Han ville inte ha mig längre. Jag glömde bort att jag befann mig i ett minne och att jag inte längre brydde mig om honom - jag blev 23 år gammal och alla känslorna överväldigade mig. Det kändes som om mitt hjärta våldsamt och smärtsamt skurits ut ur mitt bröst. En förtvivlad snyftning slank ur mig. ”Åh, snälla du Ina… var inte ledsen. Gråt inte!” hördes Björns röst och jag befann mig mitt i pratshowen ”The Fame”. ’så… har ni någonting på gång? Något nytt spännande experiment kanske?’ Frågade programledaren och log ljuvt medan hon bjöd mig på ett andra glas vin. Alkoholen hade förändrat mig. Jag hade glömt hur lättpåverkad jag var. Allting hade slunkit ur mig. Precis allting som jag inte fick säga. ”INA!”
Jag rycktes ur mina gamla minnen och upptäckte att jag satt och grät. Jag höll telefonen i ett hårt, krampagtigt grepp som om det skulle hjälpa mig.
”Kehina… ” viskade Björn ångersfullt till mig. ”förlåt mig.” Jag drog ett djupt andetag.
”Det är jag som ska säga förlåt Björn”mumlade jag gällt. ”allting är mitt fel. Jag har förstört flera år av planering. Jag är så ledsen. Men jag lovar att om jag fick stanna så skulle jag inte göra dig besviken, jag kan skärpa mig och jag...” min röst sprack på det sista ordet och jag sa automatiskt åt mig själv att skärpa mig. Det här jobbet hade varit bra för mig. Jessica sa att det här jobbet var bra för mig. Och hon hade haft rätt. Det hade det vart. Men det var inte alkohol. Och det var just det som programledaren bjudit mig på. Vin. De måste ha snappat upp att jag var lättpåverkad från dagens nyheter en vecka tidigare. Men programledaren hade ju verkat så vänlig…
”Du vet att jag inte kan ha kvar dig Ina.” sa Björn sorgset.
”ja, det vet jag,” svarade jag, ”det är därför jag låter dig sparka mig.”
Björn skrattade lättat över svaret eftersom han trodde att jag hade hämtat mig lite. Men jag hade redan lagt på luren, tagit mina saker och gått därifrån.
2. En andra chans
Vad var det för fel på mig? Varför hade jag kommit ihåg Kent på det där viset? Just då – när jag förloat jobbet? Jag hade ju kommit över honom för hur länge sedan som helst! Och att minnas en massa saker på det viset… Det var ju jätteskumt! Det är liksom sånt som händer i filmer innan någon dör. Och jag blir sådär hyperkänslig bara för att jag har förlorat jobbet. Jag har ju alltid varit tuff av mig! Jag har alltid varit den som inte gråter. Åtminstone inte när någon annan ser det…
Jag låg i soffan och stirrade på TV skärmen. Fast jag fäste ingen större uppmärksamhet på vad som visades där. Ingen alls egentligen. Jag satt bara där och tänkte på mitt olyckliga liv. Mitt annars så rena och välstädade hem var fullt av gamla matförpackningar (t.ex pizzakartonger), gamla läskflaskor, urdruckna eller bortglömda kaffekoppar, kläder – ja en massa skräp helt enkelt.
Jag visste att det var dumt att beställa en massa mat och nya grejer nu när jag inte hade något jo… ja ingen lön hur som helst. Men jag gjorde det ändå. Jag orkade bara inte bry mig.
I flera veckor hade jag suttit i samma gamla svettiga pyjamas. Men varje gång jag tänkte byta kläder så slutade det med en stor hög med klädesplagg på golvet som sedan inte plockades upp. Jag hade inte borstat håret sedan jag slutade på mitt jo… inte fick någon lön längre. Men varför bry sig – jag var ju fri! Tänkte jag sarkastiskt.
Undrar var Jess håller hus förresten, tänkte jag. Jag kände mig ensam. Kanske borde jag ringa henne? Ja, det skulle nog vara det bästa.
Jag hade precis slått den första siffran till Jess nummer då jag ångrade mig. Om Jess inte hade kommit så fanns det en väldigt enkel annledning: hon ville inte vara med mig. Och om hon inte ville vara med mig så tänkte jag inte tvinga henne till det.
Ilsket slängde jag tillbaka luren som hamnade snett. Jag var arg på mig själv för att jag inte orkade göra någontin åt den här hopplösa situationen, ledsen för att Jess inte ville komma till mig så jag kunde få någon att beklaga mig för (och kanske gråta en skvätt – Jess var den enda som fick se mig göra det)och så var jag (besynnerligt nog) besviken för att Björn inte hade hört av sig en enda gång efter att jag fått spa…
”Jag… har… fått… SPARKEN!” röt jag. Varför hade jag inte kunnat säga – ja inte ens tänka det förut? Så löjligt. Jättelöjligt. Jag kände mig lättad över att jag äntligen kunnat säga att jag hade fått sparken i några sekunder innan jag insåg att det inte förändrade någonting.
Bördan som för ett ögonblick lyft från mina axlar dunsade tugt ner på dem igen.
Förbannad drämde jag ner en av soffkuddarna i golvet så hårt som jag kunde. Sedan ångrade jag mig, tog upp den och strök med handen över stället den slått emot hårdast på. Kudden hade kostat mig 455 kronor och var väldigt mjuk och len. Jag hade köpt den på internet så det var ett ovanligt bra köp.
DRRIIIPB ringde dörrklockan. Jag låg kvar i soffan.
”Ina, öppna, det är jag. Ina!” ropade en röst som vanligtvis sprudlade av energi men för ögonblicket lät väldigt bekymrad.
Jag kände hur mitt hjärta började banka. Äntligen någon som brydde sig! Men jag reste mig ändå inte upp och gick och öppnade för Jess; min bästa vän.
”Kehina Howe – nu öppnar du genast dörren! Hör du det? Kehiinaaa!”
”Jag hör dig, jag hör dig.” svarade jag. Min röst var hes. Jag hade inte pratat med någon på länge.
”Jomen varför öppnar du inte då?” hon lät arg.
”Därför att det redan är öppet,” svarade jag enkelt. Jag kunde riktigt se Jess förvånade ansiktsuttryck framför mig. Jag brukade vara mycket noga med att låsa dörren så att inga, hur ska man säga… oväntade gäster kom på besök.
Jag hörde hur dörrhandtaget sakta vreds om och Jess snabba fotsteg som kom närmre och närmre.
Jess flämtade till och stirrade som förstenad på mig och resten av rummet. Hennes ögon vidgades ännu mer (hur hon nu lyckades med det – hennes ögon var redan alldeles vidöppna) när hon såg berget av skräp och sopor som låg i små högar runt soffan.
”Åh Ina,” sa hon. ”Vad har gentligen hänt här?” frågade hon och tittade förskräckt på mig.
Jag har kraschat. Dött. Och jag mår uselt. ”Jag mår fint Jess.” lög jag med föga övertygande röst. Jess ögon smalnade och hon fnös högljutt.
”Försök inte Kehina, du är ju helt… helt… ja jag vet inte vad.” Jag rodnade och funderade på hur jag såg ut. Hemsk antagligen.
Som om hon läst mina tankar frågade hon sedan: ”Har du den minsta lilla aning om hur du ser ut Ina?”
Antagligen som en fet slampa. ”Nej.” svarade jag med en grimas. Hon såg anklagande på mig. ”Okej då, jag ser väl antagligen inte speciellt… bra ut.”
Jess skrattade bittert. ”Bra? Nej det gör du definitivt inte.” Jess hade alltid varit ganska rak – på – sak av sig.
”Jess – jagär inte riktigt på humör för att bli ner-rackad just nu, OK?” sa jag trött, ”jag har det faktiskt inte så lätt och…”
” Jaha, men du behöver bli ’ner-rackad’ eller vad
och längre har jag inte kommit... så vad tycks? tacksam för svar//
Johanna
/ johanna, 12 år från sverige
Hej Johanna
Första raderna låter mycket spännande.
Det hade varit jätteroligt att läsa allt vad du har skrivit, men tyvärr räcker tiden inte till för det. Jag önskar jag hade tid att läsa andras berättelser, eftersom det kommer många förfrågningar om det.
På min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du länkar där du kan få professionella utlåtande om din text. Hoppas att det kan vara dig till någon hjälp!
Lycka till med ditt skrivande!
Kramisar Kim
|
Hej ! Jag är en som bara läser bara en sida av varje bok jag lånär ooch i skolan måste jag läsa en hel de ska va lätläst vad tipsasar du mig
/ Maryam, 10 år från gimo i sverige
Hej Maryam
Tycker du om hästböcker så är dessa perfekta för dig: "Märta rider vilse" och "Märta på hopptävling".
Du kan också läsa "Frökens nya klass", "Kim och Lina möter ett monster" eller "Sommardrömmar".
Hoppas att någon av de här böckerna passar dig. Skriv gärna tillbaka och berätta vad du tyckte om dem.
Kramisar Kim |
Har du läst syskonen Baudelaires olycksaliga liv och var tycker du om dom?
/ Matteus Eriksson, 16 år från Alvesta
Hej Matteus
Ja det har jag. Jag tyckte väldigt mycket om boken. Filmen är inte riktigt lika bra, men nästan.
Kramisar Kim |
hej jag har gjort en berättelse. När du läst den kan du ju säga vad du tycker. Den är inspirerad av Love Hina som du nog ser…
Manga tecknaren Keitaro
Keitaro vaknade av att hans mamma sa att han kommer försent till skolan.
När dem hade matte lektion hörde inte keitaro på. Han höll på och dagdrömde om manga skolan som han skulle börja i.
När han kom hem var utmattad.
Hans mamma sa att han skulle hjälpa till med sten huggning.
-Varför, sten kan inte huggas.
-Nä men sprängas!
-Ska JAG SPRÄNGA!? ÄR DU INTE KLOK!? Keitaro tänker hur det kan gå.
Han ringde sin pappa som heter Ranma Ring ring…
– hallå?
– hej Ranma! Akane vill ha hjälp med att spränga sten, vill du hjälpa henne?
– Kan jag väll.
– tack och hej då!
– re! Sa pappa och la på. ”klick”
- Akane, Ranma kommer om några timmar och hjälper dig med sprängningen.
- Ok bara han inte:
- äsch jag går och lägger mig.
Dag 2
Det är lördag och keitaro är ledig.
Idag börjar Manga Skolan.
–Keitaro!! Manga skolan börjar om en timme vakna nu!
–Tyst Mamma jag har vart vaken hela natten!
*Akane tar upp en yxa och hugger av säng benen*
- VA F*n GÖR DU!!???
- Hugger av säng benen varför undrar du?
- Åååhh, Jag undra bara varför du har klämt fötterna under sängen?
- Va? Akane kollar ner.
- AJJJJJJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
- ha Kolla ner oftare om du inte ser.
- Håll käften skit unge.
- Jag flyttar!!!!!!!
- Ok bra gör det då!!!!!!!!
- HEJ DÅ!!!!
Keitaro flyttar till sin farmors hotell.
En sak som keitaro inte vet är att det har Blivit ett flickpensionat. Här är alla tjejer
Naru: SShinobu:
Kaolla: Mutsumi:
Haruka Kitsune:
Det första keitaro gjorde där var att bada i utebadet.
Men det skulle han inte göra!
För när han vart där 2-4 minuter så kom naru i badet. Naru hade inte märkt honom än så keitaro försökte smita.
Men sen såg naru honom. NAKEN.
-AAAAaaaaaa EN BLOTTARE!! Skrek naru.
Hon slog honom så här hårt:
-AAAAAAHHHHHHHHH, Det här är värre än sprängningen
När keitaro sprang för sitt liv så stod kitsune i vägen. Hon skulle till badet. Så han krockade. - Vem är du? Sa kitsune
Men han svara – Öhhh? Och stack.
Sen rymde han in i ett rum, med en djungel i. sen hoppade kaolla fram.
-Hej ketaro.
-Hur vet du vad jag heter?
-Jag vet inte. Silver sa det.
-Silver?
-Ja titta bakom dig.
*snurrar runt*
AAAHHHh Hästen har ett huvud vid stjärten!
-Nä den är bara miss bildad av mitt labb.
-Har du ett labb?
-Ja vid Floden.
-Vilken flod?
-Den vid sjön.
-Vilken sjö.
-Den vid Kina.
-Vad jobbigt att gå ända dit.
-Nä jag tar min transformer robot.
–F*n Vad Stor.
Har du byggt den själv?
-ja den tog 100000 timmar att bygga och det kostade 10000000000§.
-Fy Vad dyrt.
-Ja.
-HALLÅ BLOTTARE VAR ÄR DU?
-Fan Dom har hittat mig hej då.
-NARU OCH KITSUNE HÄR BORTA!! Skrek Kaolla.
-Ha nu har vi dig! sa Naru.
-Släpp ner Mig!!!!
-Aldrig din blottare!
-Ok är det så du vill ha det.
-BLOTTARE ATTACK!
Keitaro viftade med *****en
Just då kom keitaros faster
-Faster Haruka! Äntligen Jag är räddad!!
-Va är det din faster!? sa alla.
-Var är farmor? Sa keitaro.
-Farmor? Ja hon far på en jorden runt resa.
-Tusan mamma sa att jag skulle träffa henne.
-JUST DET HEJ DÅ JAG MÅSTE PÅ MANGA SKOLA!!!!!
WRRROOOOMMMMM.
Han var borta på en sekund.
-Jaha där stack han vilken tur. Sa Naru
-Just det han har ju inga kläder.
PINSAM TYSTNAD.
-Hahahahaha Rätt ÅT HONOM hahahahahaha
-Håhå jaja vilken Unge.
Väl ute på gatan märker han att alla skrattar.
-Vad är det som e så kul?
-Haha har du inte sett att du är naken.
-Va?
-AHHHHHHH
-Fy va galen du är. hahahahahaha
-Nä fy vad elaka tjejer jag sticker till baks och hämtar mina kläder.
*Små springer snubblar bryter käk benet*
Gä ar mia gläder.
- Va f*n gör du här?
- ämtar ina fläder.
- va?
- dämpar gina jäder.
- VA?
*skriver att han hämtar sina kläder*
– jaha varför.
– galla drattar å meg.
– jaha dom har jag läggt i brasan.
– jaha men jag måste låna kläder.
– nä fy fåglar nej.
– men keitaro. Haruka kommer in. Jag har ombytte till dig för om du hälsa på förut.
– ja ljusta.
– OK DET HÄR ÄR ER FÖRSTA MANGA LEKTION SÅ JAG SKA LÄRA ER GRUNDEN.
– DU BEHÖVER INTE SKRIKA! Skrek alla.
– justja
Ok först gör ni huvudet.
Sen kroppen, Så där klart.
Ok vi har fattat.
Keitaro ritar bäst av alla.
Han fick godkänt sen slipper han gå i manga skolan mer.
SLUT
Bra va?
/ Erik, 14 år från Enköping
Hej Erik
Det hade varit jätteroligt att läsa vad du skriver, men tyvärr räcker tiden inte till för det. Jag önskar jag hade tid att läsa andras berättelser, eftersom det kommer många förfrågningar om det.
Men jag hinner tyvärr inte med det eftersom det skulle ta alltför lång tid för mig att läsa andras berättelser och tycka till om dem. Tid jag inte har. Det kommer väldigt många förfrågningar varje dag. Därför måste jag tyvärr tacka nej till ditt erbjudande.
Du kan be någon lärare/bibliotekarie eller någon annan vuxen du har förtroende för att läsa din berättelse. På min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du länkar där du kan få professionella utlåtande om din text. Hoppas att det kan vara dig till någon hjälp!
Däremot har jag läst de första raderna och tycker om din berättelse. Den är annorlunda och det känns som om du har något att berätta.
Lycka till med ditt skrivande!
Kramisar Kim
|
Hej! Jag undrar vad är det som krävs för att bli författare och vad ska man tänka på? Jag ÄLSKAR att skriva ( Ialla fall ofta ) Och vill göra en bok, när jag har gjort den hur gör man sedan?
/ Josephine, 12 år från Strängnäs
Hej Josephine
Det som krävs för att bli författare är att du har fantasi och tycker om att skriva.
Om du vill börja göra en längre bok är det bra om du har skrivit ned dina tankar i förväg. Här ska du få lite tips och råd:
Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.
Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.
När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?
För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.
Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.
Skriv det DU vill läsa! För att göra en bra berättelse bör du skriva direkt från hjärtat, och gärna ta del av de erfarenheter du bär inom dig. Tänk på att inte skriva för att någon annan ska läsa berättelsen, utan skriv för att DU ska bli nöjd med berättelsen. Använd ditt eget "språk" och försök inte härma någon annan författare, då blir din berättelse bra. För att förlagen ska bli intresserade av din berättelse bör du ha något nytt att berätta, något som väcker deras intresse. Glöm inte att berättelsen måste fånga läsaren redan i första meningen.
När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.
Varje bok i min historiska äventyrsserie byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Kina. Under tiden jag läser, dyker det upp idéer om vad boken ska handla om. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser samt ord som ska till faktadelen i slutet av boken. Då sätter jag mig och skriver.
För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta berättar jag mer om de personerna i faktadelen för att läsaren ska förstå att de personerna har funnits på riktigt. (
BOKFÖRLAG: Det bästa sättet att få kontakt med ett bokförlag är att gå till en bokhandel och se ut böcker som tilltalar dig. Se efter vilket förlag som har gett ut boken/böckerna. Det står längst fram i boken. Där brukar stå fullständig adress, telefon, e-mail m.m. Du kan även gå in på www.google.se och söka på "Bokförlag". Där hittar du allt du behöver.
Skriv din berättelse med dubbelt radavstånd, numrera sidorna. Skicka som papperskopior och bifoga namn, adress och telefon. Jag brukar skriva allt det högst upp på sidorna. Det finns något som heter "Huvud/Sidfot" i Wordprogrammet. Där lägger man in all den texten på första sidan så kommer det automatiskt på alla sidorna.
När förlaget/förlagen (för jag tycker du kan skicka till flera förlag samtidigt) fått ditt manus är det först en redaktör som läser det. Om den personen tycker om det du har skrivit går manus vidare till flera personer som tycker till. Om de tycker om din berättelse kontaktar de dig och ber att få publicera/ge ut din berättelse. Om de skickar tillbaka ditt manus behöver det inte betyda att det är dåligt. Det kanske inte passar deras förlag, de kanske inte har råd att ge ut fler debutanter det året, det är inte rätt person som har läst det från början osv. Får du tillbaka ditt manus ska du alltså inte ge upp, sätt dig ner och läs igenom det igen, se om du kan förbättra det och skicka det till något annat förlag. Tänk på att förlagen får runt 3.000 obeställda manus PER ÅR! Av dem väljer de kanske ut 10-20 manus som de gör böcker av.
Om du får ditt manus antaget börjar en annan process: Manus godkännes, därefter korrigeras manus, stavfel rättas, grammatiska fel m.m. Redaktören kan också komma med vissa kommentarer om att något inte stämmer i ett kapitel eller att man har tappat "röda tråden" på något ställe.
När manus är klart, levererar författaren oftast det på diskett/Cd/mail till förlaget. Där gör man sidor helt klara: sidnumrering, kapitelindelning osv.
Redan när förlaget godkänt manus har de beställt ett omslag. Det är oftast färdigt före boken eftersom det är omslaget man annonserar med, och annonserna går iväg i god tid före det boken kommer ut. Förlagen har oftast speciella illustratörer som gör omslagen åt dem.
Sedan skickas manuset till tryckeriet, nu i färdigt "ombrutet" format, det innebär att alla sidorna ser ut precis så som de ska göra i boken. De trycker boken. De har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en timma. Därefter går det iväg till bokbinderiet som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna.
Därefter skickas böckerna, nu i tusentals exemplar, till antingen förlaget, eller ett centralt distributionsföretag. Därifrån beställer bokhandlarna sina böcker och de skickas ut i butiken så att du och alla andra kan köpa böckerna.
Du som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att du får en viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag, det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder.
OM DU VILL TRYCKA UPP DINA BÖCKER SJÄLV: Du kan trycka dina böcker på Print-On-Demand. Då betalar du allt själv, men du behöver bara trycka upp så många böcker du vill ha, t.ex. 1 bok. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex. www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och många, många fler. Kanske har du något Print-On-Demand tryckeri i din närhet?
OM DU VILL LÄGGA UT DIN BOK PÅ NÄTET SÅ ATT ANDRA KAN LÄSA DEN: Du kan också lägga ut din bok som Digitalbok. Då går du in på www.digitalboken.se Genom Digitalboken får man möjlighet att bli läst och upptäckt av förläggare och allmänhet. Digitalboken är en mötesplats för de som har författardrömmar, men även för redan etablerade författare, förläggare och läsare. Digitalboken har skapats som ett forum för talanger, som kanske aldrig skulle bli publicerade på annat sätt. Det är helt gratis för författare och skribenter att ladda upp sina böcker och texter till Digitalboken.
Uppladdade böcker på Digitalboken kan läsas direkt av vem som helst, som PDF-fil. De som vill kan få sin bok tryckt i allt från några få exemplar till större upplagor, via Digitalbokens Print-On-Demand tjänst. Digitalboken erbjuder också en lektörstjänst där författaren kan få professionell granskning av sin text.
Digitalboken kan också hjälpa till med bokomslag, bilder och framtagning av tryckfärdigt material.
Du kan bli vän med mig på Facebook, följa min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com (eller följa mig på Twitter under söknamnet KimMKimselius. På min blogg kan du följa hela arbetet med de nya böckerna, då och då lägger jag ut smakprov ur böckerna och du kan gå in och kommentera där. På bloggen hittar du även användbara länkar, till flera fanbloggar och fanklubbar och skrivtipslänkar och boktipslänkar. Hoppas få se dig som Bloggintresserad på min blogg.
Se min blogg för fler tips och även min hemsida http://www.kimselius.se/tips.html
Jag önskar dig lycka till i ditt skrivande.
Kramisar Kim |
Hej!
Jag hade tänkt att skriva en barnbok som projektarbete men jag har en del frågor.
Har du något tips på vad man ska tänka på när man skriver mot en specifik målgrupp?
Vad är viktigt att tänka på när man skriver mot målgruppen 7 till 8 år?
/ Linda, 17 år från Haninge
Hej Linda
Tänk på att det är olika antal manusblad på olika typer av böcker. (En "manussida" är ett A-4 blad där man har skrivit texten med storlek 12 och har radavstånd 1,5 eller 2.) För bilderböcker är det cirka 6-8 A-4 manusblad. För 5-11 år är det cirka 50-100 A-4 manusblad och för ungdomsböcker är det cirka 100-150 A-4 manusblad.
Använd inte svåra ord. I den åldern har de flesta just lärt sig att läsa.
Skriv från hjärtat om något du tycker är viktigt att berätta om. Tänk inte på orden då utan låt fantasin flöda. När du läser igenom texten kan du se efter så att du inte har använt för svåra ord.
För fler tips kan du kika här på tidigare inlägg eller gå in på min hemsida: http://www.kimselius.se/tips.html eller min blogg: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/p/skrivprocessskrivtips.html
Lycka till med ditt projektarbete!
Kramisar Kim
|
|
Föregående sida
